I går mottog jag mitt utbildningsvis i pastoralteologisk utbildning av rektor Sven Hillert under högtidliga former på PIUS.
Det blev en mycket fin avslutningsdag med både skratt och gråt. Framförallt mycket värme mellan oss studenter och mellan oss och lärarna.
– Nu är ni inte prästkandidater längre utan vänner, sade Hillert i sitt avskedstal till oss.

Fantastiska husmor Birgitta hade dukat vår föreläsningssal så vacker och vi bjöds på en utsökt lunch. Jag höll tacktal å klassens vägnar (studio 54 som vi kallar oss) i form av en rimmad dikt till hela personalen. Den kom till mig härom natten…

Den började så här:

”Nu är vi här på vår avslutningsdag
en blandning av vemod och befrielsens drag
Största känslan som jag vet
är nog den av tacksamhet.”

Och sen följde en vers om var och en i lärarkollegiet.

Och så slutade den:

”Ja, här är vi alla norrlandsfromma
o en liten norgeblomma (en i klassen är från Norge)
alla Mälardalsliberala
och så vi vanligt sosse-sakrala.

Bortom grupp och etikett
är vi människor, rätt och slätt
Just här och nu tar kyrkan gestalt
Vi är alla sött och salt
Tack, tack – tack för allt!”

Jenny, Fredrik och Ida delade ut presenter i form av skyltar att hänga på rumsdörren (typ, stör ej, jag tänker) till var och en i personalen med varsitt bibelord till.

Sen hade vi på eftermiddagen en underbar sändningsmässa där Tina predikade jättefint. Under den förtätade stämningen i delandet av bröd och vin gick det inte att hålla tillbaka tårarna.

När vi väl tagit farväl och givit varandra alla avskedskramar fortsatte de sista dagars heliga (däribland jag, hm) på krogen. Det blev en mycket rolig kväll.
Huvudet är något tungt. Men hjärtat är lyckligt.
Fast tomhetskänslan är svår.

Nu är det dags för julledighet. Ska skriva krönika i helgen – det blir en drapa över hela ledarsidan på juldagen. På julafton är jag i P3 Morgonpasset för sista gången som livsåskådningscoach den här terminen. Sen blir det TV4:s nyhetsmorgon 27 december.

Men jag lovar, jag ska vila också.
Blir nog inget bloggande på ett tag.
God jul och gott nytt år!

Phu, jag har brottats med Olov Hartman hela dagen.
Vilken fascinerande teolog, diktare och psalmförfattare!
Har skrivit klart mitt examensarbete men ska låta det ligga till sig lite.
I morgon sänder jag in det till biskopen.

I kväll vilar jag hjärnan med lite skön jazz på Fasching.
I hartmansk anda låter jag det ordlösa få tala.

I morgon börjar sista veckan på PIUS. Tänk vad fort ett år har gått trots allt.
Separationsångesten är påtaglig.
På onsdag predikar jag på vår sista onsdagsmässa. Predikan har jag också skrivit nu i helgen. Den blir på tredje advents tema ”Bana väg för Herren” – om att inte vara åskådare utan delaktig i livet.
Också det ett hartmanskt perspektiv.

I dag kom så den nya klassen till Pastoralinstitutet – de som börjar sin första termin på PIUS. Vi ”gamlisar” som redan gått en termin skulle presentera oss. Det gjorde vi.
Och så passade vi på att bjuda in till insparksfest nästa vecka – till Studio 54 (vår klass är nummer 54) med en sång jag skrivit på melodin YMCA (Village Peoples gamla klassiker) – men med bokstäverna P-I-U-S i stället.
Jodå, vi körde rörelseschema och allt, fniss.
Det blev mycket uppskattat.