Rätten att få vara den man är gäller som bekant inte överallt i världen.
De homosexuellas situation i östeuropa och Ryssland är skrämmande. Repressionen tycks bara hårdna.

RFSL:s ordförande Sören Juvas slogs ner och misshandlades härom kvällen i Moldavien. I helgen försöker HBT-rörelserna i Estland, Lettland och Litauen att mobilisera. Men det är bokstavligen på liv och död.

”Gayaktivisterna i det forna östblocket kämpar på liv och död. Omvärlden är skyldig dem allt stöd, på alla politiska arenor som finns”, skriver vi dagens huvudledare.

En annan kontroversiell fråga är den fria konstens eventuella gränser.
Anna Odells omdebatterade verk där hon spelar psyksjuk vill exempelvis visa på psykvårdens problem. Frågan är om hon lyckas med det?

Läs Eva Franchells krönika från Konstfackselevernas vårutställning.
Och läs Martin Aagårds recension på Kulturen (som ännu inte lagts ut på nätet).

Så gick vi där ett hundratal från Svenska kyrkan, präster, diakoner, andra kyrkoarbetare, lekfolk, Svenska kyrkans unga med flera under parollen: Störst av allt är kärleken!
Trots ösregn var Pridetåget större än någonsin i år och mängder av människor stod längs gatorna.

– Ropen skalla, äktenskap åt alla!
– Gå på vatten, stilla stormen – stoppa hemska heteronormen!
– Störst av allt är kärleken!
– Reinfeldt, ta dig i kragen – fram med äktenskapslagen!

Så skrek vi präster och andra i kyrkans sektion.
Applåderna och hejaropen från folket på gatorna var överväldigande.
Och när vi sjöng ”Jesus älskar alla barnen, alla barnen på vår jord”  sjöng mängder med.

Så gestaltades folkets kyrka som river gränser.
För blott i det öppna har vi vår möjlighet…
Amen!

Här några bilder från vår prästpicknick i Humlegården innan paraden började i ösregnet.

Lena Brolin och Ann-Cathrin Jarl med flera i picknickvimlet.

Min kollega Ylva Jansson i Nacka församling.

Hungriga präster. Längst fram Ninnie som jag prästvigdes med i januari. Längst fram till höger Ann-Katrin Bosbach lärare vid Pastoralinstitutet, liksom Maria Klasson-Sundin är som sitter bakom Ninnie. Ylva sätter tänderna i en smörgås.

För första gången någonsin har Svenska kyrkans ärkebiskop deltagit i Pridefestivalen.
I dag besökte ÄB Anders Wejryd prideparken under några timmar och deltog sedan i seminarium i Pride house på Kulturhuset.
Det är historiskt och en mycket viktig markering av kyrkans högste representant.

Jag hörde många glad tillrop i kyrktältet när folk såg att ärkebiskopen var där.
Heja Wejryd!

Här kommer några bilder från kyrktältet på Pride.

Ärkebiskop Anders Wejryd samtalar med besökare i kyrkans tält i Pride park.

Ann-Cathrin Jarl, ärkebiskopens kaplan, och Cecilia Wadstein, lärare i själavård vid Pastoralinstitutet i Uppsala.

Det kommer en strid ström av människor hela dagarna till kyrkans tält i parken.
Stiftsteologen Eva Brunne syns i vimlet.

Jag har stått åtta timmar (!) i kyrktältet i Prideparken.
Fantastiskt kul. Spännande samtal med människor i livets villervalla.

Pride park är som ett kärlekens Almedalen – det är i princip samma organisationer som är utställare: politiska partier, samhälleliga institutioner, föreningslivet, människorättsorganisationer, kyrkan.

Jag träffade förresten samma poliser som bevakade Almedalen och som nu upprätthåller säkerheten på Pride. De tackade för vår spontana men välordnade manifestation då Nationaldemokraterna höll torgmöte i Visby.
Kul!

Överhuvudtaget är det roligt med de gamla samhällsinstitutionernas engagemang i HBT- och mångfaldsfrågorna. Några trevliga poliser gjorde vårt lilla kunskapstest i kyrktältet – de hade åtminstone rätt på 7:e budet: Du ska inte stjäla.

Jag har mött flera par som sagt att de tänker gå med i Svenska kyrkan den dagen då vi präster viger samkönade par och kallar allt för äktenskap.
Det är inte långt till den dagen – det är jag övertygad om. Vi är många som längtar dit.
Men faktum är att det just nu är det staten som segar – om bara statminister Reinfeldt kunde få ur sig propositionen om ändrad äktenskapslag så kommer det att ordna sig i kyrkan också.

Fast det vore häftigt om kyrkan ändrade sitt vigselritual innan staten ändrat juridiken – det vore unikt i världen!

Happy Pride!

Vilken underbar schlagerkväll i Prideparken i går!
Det är fantastiskt att stå där i ett folkhav av kärlek och lyssna till den ena artisten efter den andra och bara sjunga, sjunga, sjunga: Cara cara Mia, Det gör ont, det gör ont, Fyra bugg och en cocacola osv.

Det kom 15 regndroppar och vi behövde det.
Annars var det rena Medelhavsvärmen.

Jag gick sen lycklig genom natten i ett lemmeltåg av festivalbesökare på väg till Zinkens T-banestation. Vi gnolade schlagers och log mot varandra på tunnelbanan hem.

I dag ska jag stå i kyrkans tält under seneftermiddagen/kvällen.
Klockan 14.00 är ärkebiskop Anders Wejryd i parken.
Heja!

Äntligen är det dags för Pridefestivalen för min del (jo jag vet att den redan pågått flera dagar men jag har som sagt semester). Tänkte kolla in Pride Park i eftermiddag.

På fredag och sen i lördagens parad ska jag delta som präst för att markera att ”störst av allt är kärleken” och den kan aldrig gå ihop med diskriminering.

Regeringen Reinfeldt segar på vad gäller förslag till könsneutral äktenskapslag. Det påstås att det ska komma en proposition i höst men än så länge finns det inte någon sådan med på listan över kommande propositioner. Kristdemokraterna håller som bekant emot.

Tänk om Svenska kyrkan kunde gå före och på höstens kyrkomöte säga JA till samkönade äktenskap och införa vigsel för homosexuella likaväl som för heterosexuella…
Kan katolska Spanien så borde väl lutherska Sverige kunna!?