… är vi igång, och det är lika pirrigt som före vilken premiär som helst. Var tvungen att snabbspola igenom Svenska Hjältar-galan från förra året – igen. Bara för att få den där härliga känslan när både magen, hjärtat och hjärnan säger; wow, vilka människor! Och så gråter jag – igen.

– Du är hopplös mamma. Du gråter ju till allt. Till och med när vi tittar på Ariel, säger min dotter Mollie, 13 år.

Sant. Men när jag tittar på galan och ser när den ena vanliga människan efter den andra kliver upp på scenen för att de gjort någonting alldeles enastående, så är det… ja, magiskt. När jag tänker på Margit Rapp, 79, en av hjältarna vi hyllade för två år sedan, så är det… med ett stort leende.

Det är nästan tragikomiskt. Gammal tant i folkdräkt kliver upp på scenen och blir hyllad av hundratals kändisar som ställer sig upp och applåderar. Skillnaden mellan att ha jobbat gratis halva livet för att hjälpa fattiga barn och att ha blivit fyra i Idol blir avgrundsstor. A v g r u n d s s t o r.

I morgon, klockan 10.39, kommer Margit att berätta om sin livsgärning, om galan och framtiden i TV4:s morgonsändning. Och jag kommer att sitta som en liten obetydlig plätt framför tv:n och lyssna på hennes berättelser. Jag undrar också om vår kära programledare för Svenska Hjältar, Mark Levengood, kommer att hitta på något hyss under sändningen? Man vet aldrig… och i nästa vecka ska vi publicera bildbevis här på bloggen om hur det går till när vi jobbar tillsammans… tihi.

Okej. Premiären är nära. Nu hoppas jag bara på en sak; att vi får in massor av nomineringar till svenskahjaltar.se. Det är ju där vi hittar hjältarna.

Så alla ni där ute. Sätt igång och nominera! Vi väntar på er!!!