1959 var ett stort år för Ingo.

Han fick träffa Svenska Hjältar-fotografen Kai Rehn.

Ebba:En murvel i en ängels skal.

Kai: Ronja Rövardotter.

Svante: Förfärlig rugguggla men hon styr med en fast och moderlig hand.

Björn: Måste lära sig att se skillnaden mellan rosa och vitt.

… att åka runt i Sverige och träffa hjältar som läsarna nominerat.

I måndags tog vi tv-teamet med oss och åkte till en välluktande fabrik där en otroligt modig hjälte väntade. Eller nej. Hjälten väntade inte – vi stormade in och överraskade hjälten med beskedet om att hjälten blivit utsedd till en av de sex vi ska hylla på galan den 14 december.

Och visst blev det dramatiskt. Mycket fniss – och ett bultande hjärta. Ett stort och varmt hjärta och jag är glad över att få vara med om detta fantastiskt underbara.

Och så vidare med kamerorna till en mer skramlande fabrik i andra änden av landet där nästa hjälte jobbade flitigt när vi smög oss strax intill.

Och då blev det både tår- och kramkalas. Och jag tror att hela tillverkningen stod still när arbetskamraterna applåderade hjälten.

För alla er nyfikna – snart snart kan vi avslöja vilka juryn vill hylla.

Nästa möte är på måndag. Och vi ska ta extra mycket bilder och lägga ut…

I dag har Svante gett mig ett par nya skor. Oxblod. 

Juryn har nu haft sitt första möte. 

Anni-Frid Reuss kunde inte närvara men hade förhandsröstat.

Mark Levengood, Josef Fares, Tomas Fogdö, Helena Bergström, Carin Götblad och Elisabeth Dahlin var däremot på plats.

Och på konferenstelefonen: Christer Fuglesang, Jan Eliasson och Stefan Einhorn.

Stämningen var elektriskt.

Det kändes nästan som man befann sig i ett parallellt universum.

Men hur gick diskussionerna? Vilka rök ihop? Och vad kom de fram till?

Mer info följer.

Projektledare Liisa Aus till fotograf Björn Lindahl:
– Du får gå och hänga dig någonstans.

… egen hjälte är just nu Svante som på morgonen dök upp med ett par skor – i näven.

– Här Mattias. Dom är till dej, mumlade Svante. Eller nä. Han mumlade inte. När Svante pratar fladdrar det i de folieklädda rören ovanför våra huvudet, det skallrar i fönstren mot slakthusområdet och den stackars juccapalmen darrar med de få blad den har kvar.

– HÄR MATTIAS. DOM ÄR TILL DEJ, sa Svante.

Så nu går Mattias i Svantes skor.

– Jag känner att jag inte fyller ut dem riktigt, men när jag har köpt inlägg, så kommer de att passa bättre, säger Mattias som övat på svaret länge. Och är noga med att påpeka att det är ett dubbelbottnat svar och han är oerhört stolt över att ha kommit på det.

Bullshit. Men här är skorna.

Svante är inte här.
Björn är inte här.
Ebba är inte här.
Kai är inte här.
Den här redaktionen känns som Armageddon. 

… dra ihop sig i hjältesvängen.

I dag har vi suttit tillsammans, Aftonbladet, TV4 och produktionsbolaget OTW, och gått igenom skörden av hjältar vi hittills fått in.

Vi är mållösa. Vi är imponerade. Vi är omtumlade och berörda.

Jämfört med tidigare år har vi aldrig fått in så många starka historier. Det är helt sjukt härligt.

Vi skickar härmed ut en speciell efterlysning; känner ni någon äldre person som under många många år kämpat för något speciellt, som ägnat all tid åt att hjälpa någon annan eller försökt påvisa en orättvisa.

Skriv till oss och berätta. Vi har en och en halv vecka kvar. Var är ni – alla livsgärningshjältar??

En av årets hjältar är Albin Lundström, 9, som i flera år kämpat mot sin cancer och nu vill bli kock för att se till att alla sjuka får god mat på sjukhuset.

Men han kommer inte göra allt själv utan räknar kallt med att in lite folk utifrån.
– Jag skulle kunna tänka mig att anställa Paolo Roberto för att sköta den löpande verksamheten, sa han när vi träffade honom.

I går läste Paolo artikeln och han var inte helt främmande för idén.