”Vad heter du nu igen”, säger Chef-Liisa och viftar nonchalant åt mitt håll. Tillsammans med kollegorna skrattar jag åt ”missödet” med spelat obesvär. Men inombords går jag sönder en smula. Gråter lite i en fejkad hostning och fortsätter arbeta.

I morgon kommer jag en timme senare, bara så att du vet det Liisa!