I dag skriver vi om Caroline Lundvik som besegrade sin anorexi. Nu har hon varit med och startat upp en lokalförening i Gävle för att hjälpa andra med samma problem.   

Här läser du mer om det:

http://www.abkontakt.se/default.asp?OfficeID=16

Förra året blev Carl-Axel Ekman en Svensk Hjälte.

Juryns motiveringen var:

”Carl-Axel Ekman är en Svensk Hjälte för att han under 20 år arbetat för att hjälpa utsatta kvinnor och barn i Kenyas fattigaste provins – och för att han räddat hundratals undan könsstympning.”

Men var är årets Carl-Axel?

Kom igen nu, hjälp oss att hitta en livsgärning.

Läs mer om Carl-Axel här:

http://www.aftonbladet.se/svenskahjaltar/article3884943.ab

Jag tillbringar mer vaken tid med fotografen Björn Lindahl än vad jag gör med någon annan människa just nu.

Och det är sannerligen en gåva.

Den mannen är en gåta – som man vill lösa.

… alla är ute på jobb och bara jag och Jonas sitter på redaktionen. Jonas springer fram och tillbaka med färdigritade sidor, efterlyser bildtexter som vi ska skriva och vill ha diskussion om bildval.

Jag mejlar texter fram och tillbaka mellan Nyhetsmorgons redaktion på TV4 och oss, läser nomineringar och förbereder nästa jurymöte.

Är fortfarande hög efter mötet med Fuglesang i går. Lika glad är nog vår chefredaktör Jan Helin som sa såhär när jag rusade in på hans rum i går.

– Å fan. Å fan. Ååååå fan.

Chefen har talat.

I dag skrev vi om Anna Nordin som tvingades amputera ett ben men ändå lyckades ta ett motorcykelkörkort. Och dessutom hjälper andra amputerade med sitt projekt Hkp-coach.

För att läsa mer om projektet kan man gå in på deras hemsida http://www.hkp-coach.se 

Att jobba på redaktionen för Svenska Hjältar är mer än att träffa alla nominerade hjältar, ta bilder och skriva artiklar.

Vi lägger ner massor av tid på att kolla detaljer, klippa tv-inslag, förbereda juryns arbete, mejla lokaltidningar, planera resor och läsa alla nomineringar som strömmar in. Och ska vi ju sätta rubriker, göra layout och diskutera bildval.

Vi efterlyser forfarande hjältar inom vården som gjort något alldeles speciellt – utöver sitt vanliga jobb. Eller som har avslöjat missförhållanden eller slarv. Tänk efter; känner du en vårdhjälte?

Bergman-auktionen var ett fiasko.

Woody Allen köpte allt som jag ville ha. 

Men det fanns ändå två glädjeämnen. Kleerups fantastiska budgivning på Bergmans stereo. Och att jag fick träffa Knut Knutson som berättade om sin hjälte.

” Min stora hjälte är min mor. Maj Knutson. Hon har betytt oerhört mycket för mig. Det är från henne jag har fått all min entusiasm. Och hon var verkligen en sanslös mor. Far var också fantastisk, men det var något extra med mor. Om du skulle förhöra dig med människor där vi kommer ifrån skulle ingen ha något negativt att säga.

Anledningen till att jag själv känner mig så trygg i dag beror mycket på att jag haft en så fantastisk barndom. Och mor var verkligen speciell. Hon tog körkort när hon var över 60 år. Vi barn frågade hur många körlektioner hon tagit. Men hon svarade bara ”det har jag betalat för själv och det har ni inte med att göra”. Så den hemligheten tog hon med sig i graven. Hon började även lära sig engelska när hon var långt över 60 år. Maj Knutson alltså, hon var verkligen en hjälte.”    

Christer Fuglesang landar vid Hötorget där han välkomnas av Hältarnas rymdspecialist Svante Lidén.

Christer lämnar vårt möte på OTW

… av nomineringar. Björn, Mattias och jag läser och läser om alla hjältedåd och försöker förstå hur vi ska hinna få med så många som möjligt.

Så vi sprider ut oss. Ebba och Kai tar en Skåneturné, Svante drar till Östersund och Mattias till Norrköping.

Och vid sidan om väntar vi på att Mattias ska ringa och säga att han ropade in Ingmar Bergmans eldgaffel som han suktat efter hela sitt liv ;-D

Människor i min närhet berättar om vem som är deras egen hjälte.

Först ut: Svante Lidén.

” Min mamma. Hon vågade släppa taget om mig när jag knappt var myndig och lät mig åka ut och resa. Trots att hon var nybliven änka och jag behövdes hemma. På den tiden var det inte lika säkert att resa heller. Och vi skulle desstom lifta till Bagdad via Madrid, Egypten och Sudan. Vilket inte var den tryggast rutten om man säger så. Sedan åkte hon hela vägen från Söderhamn ner till Egypten för att kolla att vi levde. Hon var en fantastisk människa, och stod mig väldigt nära. Jag saknar henne fortfarande. När hon dog så dog en del av mig själv.”