Släktmiddagen fortsätter.
Jag har smugit i väg för att skriva några snabba rader om matchen mellan Leksand och Västerås som nyligen avslutats. Gästerna vinner med 1-2 och hemmalaget ska tydligen sett måttligt intresserat ut genom större delarna av matchen. Även om spelarna inte medvetet tog det lite lugnare i ett möte där man kunde skjuta Djurgården längre från kvalserien, tror jag inte att det är någon som sitter i omklädningsrummet och är speciellt missnöjd.
Åtminstone inte med resultatet.
Man förlorar med uddamålet, i en match som för deras egen del inte betyder någonting alls och där man möter seriens mest desperata lag.
Västerås vann rättvist, alla glada och nöjda.
De går mot kvalserien, Djurgården längre ifrån den.
Ja, alla nöjda förutom Stockholmarna och BIK, förstås.
•••
Tänk om det faktiskt var så att spelarna i Leksand snackade om att lägga sig i den här matchen och att man efteråt hade varit helt ärliga med det.
Då skulle det inte bara blåsa lite över klubben bland hockeysveriges supporter som ”rasar” (som det så fint heter) på grund av klubbens ekonomi.
Då snackar vi storm, orkaner.
•••
Ah, nej.
De ropar på mig utanför toalettens dörr.
Jag är saknad.
Vi får snacka mer i morgon.