Rubriken syftar på Evan McGraths debut i Västeråströjan i hemmamatchen mot Malmö.

Jag tänkte bara ge en snabb reflektion på hans debut eftersom jag tjötat lite om honom här i bloggen och eftersom jag har en liten förkärlek till kanadensare. 

I ärlighetens namn gjorde han ingen stormatch. Men okej, han har varit i Sverige i två dagar, har kastats in i en ytterst intensiv och krävande ishockeyfilosofi under ledning av Mats Waltin och Bert Robertsson och har helt nya lagkamrater. 

Med den bakgrunden var han mer än godkänd, och det tycker nog Waltin också, eftersom McGrath körde så hårt (eller är otränad…?) att han fick kramp. Han såg ordentligt trött ut mot slutet.

Men han levererade:

Assisten fram till Kalle Olssons 2-0-mål var perfekt. 

Målet fram till 4-0 enkelt, men han var i alla fall på rätt plats vid rätt tillfälle. 

Det är tidigt att dra några slutsatser, men visst var Evan McGrath helt okej. 

Det var Västerås också – vilket skillnad jämfört med kampen mot Sundsvall. Inte för att man var överlägsna Malmö, för det var man verkligen inte, men man stod upp på ett helt annat sätt, åkte mer rätt på banan och hade också ett härligt stäm i passningsspelet i de avgörande momenten. 

***

Västerås hemsida har föresten gjort en riktigt bra intervju med McGrath – lyssna gärna på den. 

***

Nu laddar vi om för sen eftermiddag och ytterligare fyra matcher.