Kvällen i Malmö Arena tillhörde gästen Evan McGrath som med sina två mål gav Västerås segern mot Malmö.

McGrath var onekligen en centralfigur. Tre utvisningar varav Malmö utnyttjade två till att göra mål, två mål från den egna klubban – båda oerhört viktiga, en grym power play-assist som friställde Kalle Olsson till 1-1 och en hel del annat: som en missad jättechans efter en Fredrik Johansson-framspelning och ett humör som höll på att brisera vid tredje utvisningen.

McGrath var onekligen i centrum – på många olika sätt och vis.

***

En annan kille som var i centrum var onekligen Calle Söderberg.

Han som kan vara loj, osynlig och… alldeles, alldeles underbar.

Calle stod för matchens prestation när han lurade brallorna av juniorbacken Robin Nilsson nere i sarghörnet. Därefter vandrade han in mot mål och omringad av gulsvarta motståndare frispelade Söderberg snyggt Victor Svensson på den bortre stolpen och han kunde enkelt stöta in 2-2-målet.

Sedan drev Calle också upp på kanten och severerade en centralt framstörtande dansk raket i form av Morten Green som gjorde 3-2.

Det var Calle Söderberg-show när den är som bäst, och det kändes som att det var matchavgörande. Och det hade det blivit, om det nu inte varit för den där McGrath.

***

Annars såg jag ut lite som den där gapande Com Hem-katten när jag såg att Sundsvalls Martin Sandgren avgjorde på straffar mot Bofors. Jag var tvungen att checka både två och tre gånger om det verkligen stämde. Den där retstickan som alla motståndare hatar har bara gjort två mål på hela den här säsongen – båda är avgörande straffmål mot Bofors. Osannolikt.

***

Oturen grinar minsann Troja i ansiktet. Enligt rapporter från Ljungby så spelade inte Oskarshamn så där jättebra, men man hade starkt målvaktsspel och man hade Johan Ryno. Det räckte liksom. Troja tappade både 2-0 och 3-2 och fick bara en pinne.

Roligast i Troja? Att Daniel Håkansson äntligen gjorde mål igen. Han satte första för säsongen i första perioden… Troja, Martin Karlsson och hela Ljungby hoppas nog att det är starten för Mr Trojas återuppvaknande.

***

Växjö mot Borås brukar rendera i smålänsk seger, så och idag. Två power play-mål av power play-specialisterna, ett Daniel Åhsberg-mål samt storspel av målvakten Oscar Alsenfelt räckte till tre poäng.

***

Förresten, på tal om McGrath. Jag är hänförd och imponerad av den professionalism som nordamerikaner i ishockey utstrålar. Vi svenskar är ju duktiga på att tacka för allt möjligt, men det är minsann amerikanerna också, i alla fall alla de jag intervjuat.

I höst har jag bland annat snackat med Mark Hurtubise, Matt Davidson, Steve Saviano och idag Evan McGrath och intrycket är detsamma: nordamerikanerna gillar uppmärksamheten, svarar alltid utförligt på alla frågor och vill knappt att man ska gå när man inte har mer att fråga om.

Jag var lite skeptisk till McGrath först, men idag visade han verkligen klass.

Och han trivs i Sverige.

– Det var tuftt att komma över först för man visste inte vad man skulle vänta sig, men det har varit fantastiskt och skoj för både mig och min flickvän, berättade Evan för mig, och medgav också att han haft mycket hjälp av landsmannen Jason Walters.

– Han är en av mina bästa vänner i laget och vi spenderar mycket tid tillsammans. Han hjälpte mig med allt som jag behövde hjälp med när jag kom, så han är en riktigt bra ny vän som jag har fått.

Vilket också understryker att om man ska ha ha en transatlant i laget så är det lika bra att skaffa två. Inte bara för spelarna själva, utan även för deras familjer. Det underlättar helt klart acklimatiseringen.