Träningsmatchen mellan Malmö och Columbus Blue Jackets igår, som jag bevittnade tillsammans med NHL-gurun Niclas Viberg där jag fick med en ordentlig uppdatering av NHL-läget, var underhållande.

Visst, det fanns sömniga sekvenser i matchen, men överlag var det faktiskt ganska bra drag i en hyfsat välbefolkad arena med ett Malmö som spelade respektlöst och ett Columbus som stundtals visade en fantastisk hockeykompetens.

Jag ska inte ta något ifrån Malmö, som för dagen spelade i läckra New Jersey Devils-inspirerade (och i stort sett reklamfria) tröjor, men visst var Columbus överlägsna. Storstjärnorna gick inte för fullt, man showade bort några läckra anfall och effektiviteten var inte på topp. Men Malmö stod upp bra, framförallt när man kom i hög fart då Columbus stundtals såg stillastående ut.

Men så var det ju det här med hockeykompetensen:

– NHL-spelarnas balans är anmärkningsvärd, en spelare som Jakub Voracek hade Malmöspelarna inte en chans att ta pucken ifrån.

– Snabbheten i tanken, NHL-spelarna åkte i öppna luckor, föll ner i skottytor, såg de långa isöppnande passningsvägarna och läste flera gånger sönder Malmös uppspelsförsök.

– Sargspelet, både vad gällande styrka och finess var anmärkningsvärd. NHL-spelarna kan ta en tackling och samtidigt leverera lysande skarvar till spelare i fart – det har jag då aldrig sett i HockeyAllsvenskan.

Det var stundtals ishockeygodis när Columbus opererade på isen, även om känslan var att man inte gick på någon hög växel.

***

Två situationer etsade sig fast:

Givetvis Nichlas Hardts stenhårda (och för mig schyssta) tackling på Rostislav Klesla, där han sedan erövrade pucken och satte upp Roger Ohlsson i slottet som skickade in 2-4. Nu blev det ju inte mål utan utvisning för Hardt, men faktum var att Malmö tacklade mest och bäst i matchen. Sedan var det roligt att se Columbus råskinn och omtalade Jarred Boll som skickades in efter Hardt-tacklingen, och som åkte fram till Hardt och sade något samtidigt som han spände blicken i honom. Undrar vad han sade?

Andra sekvensen handlar givetvis om Rick Nash enda tempoväxling i matchen. Han kom i fart längs kanten, sköt ifrån och snurrade upp Columbus-draftade Anton Blomqvist så det stod härliga till. Helskotta vad allt gick snabbt där, och den sekvensen gav tydligt besked om att Nash inte gick för fullt i den här kampen.

***

Kort om Malmö, bara.

Sebastian Dyk är bra och hans kemi med J20-polaren Victor Öhman anmärkningsvärd. Det går inte att hålla Dyk utanför laget och han måste spela med Öhman, deras samarbete har varit grymt mot både Sundsvall och Columbus (som är de matcher jag sett). Placera en städgumma mellan de yrvädren, antingen Mikael Wahlberg eller Marcus Olsson, så tror jag att de där två ungtupparna kommer att blomstra.