Idag satt jag i Malmö Arena och såg ett Malmö, som har problem med formen, köra över Örebro i den första perioden. Det var härlig energi, många tacklingar, fina kombinatiner.

Okej, man bjöd Örebro på några lägen, men Markus Svensson var bra, och det kändes som att det var Malmös match.

Sedan började Örebro trampa igång i början av den andra perioden – men då petade Victor Svensson in en retur fram till 3-0. Det kändes liksom… äntligen Malmö!

Men skåningarna är ett lag med bristande självförtroende. Det syntes när Örebro efter en timeout prickade in 1-3 och bara sekvensen senare också 2-3. Jag såg Malmöspelare som slog klubban i isen i frusteration. De undrade nog vad de höll på med. Malmö föll faktiskt ihop under totalt den andra halvan av andra perioden – Örebro var totalt överlägsna.

Malmö kändes skärrade.

Nu är jag visserligen imponerad av att Malmö orkade lyfta sig sig till slut och ändå fixa två pinnar, men det här med att tappa initiativet i matcher är ingen bra tendens. Det har hänt tidigare, och det känns, faktiskt, som att det kommer att hända igen. Bara en sådan där känsla som vilar över Malmö – man har oerhörda problem att lira 60 bra minuter. Den där tryggheten saknas.

Topp-tre känns orealistiskt för Malmö, trots de två poängen idag.

***

Malmötränaren Robert Olsson tyckte att första halvan av matchen mot Örebro var bland det bästa laget presterat i år. Av det jag sett Malmö hitta på i höst, så är jag benägen att hålla med.

***

Örebrotränaren Peter Andersson sade så här till na.se angående Johan Sjödell-Wiklandes överkroppsskada och hur länge han trodde att målkungen skulle vara borta:

– Minst två veckor, tror jag, sade Peter i onsdags.

Idag vilade JSW i första perioden, och kom sedan in och gjorde det bra. Två veckor blev två dagar.

– Vi har bra sjukgymnaster i vårt lag, skrockade Peter.

***

Stötte på Marcus Weinstock och Sjödell-Wiklander i katakomberna efter matchen. De var ganska missnöjda.

Fast de två kom ju in i andra perioden (ja, jo, Weinstock gjorde väl något power play-byte i första) och spelade alltså 3-1 i matchen.

Jag sade att det var en grym vändning.

– Men synd att det inte räckte, sa Weinstock som inte verkade allt för munter.

Det är visst bara vinster som räknas, inte ens pinne borta mot Malmö är godkänt. Örebro är i toppen för att stanna.

***

Malmö ja. Förutom att man saknar det rätta självförtroendet får man ändå säga att laget gjorde en helt okej match mot Örebro, det skiljer ju trots allt en hel del lagen emellan i tabellen.

Och det var skoj att se hur Kim Johansson, lånet från Pantern, tog för sig.

För er som minns så plockades han och Robin Alvarez upp i a-laget samtidigt och det var Johansson alla trodde skulle slå igenom – så blev det inte, istället blommade Alvarez. Men det känns som att Kim börjat växa till sig.

– Han var med och tränade lite med laget i augusti och han och Andreas Thuresson var outstanding stundtals, berättade Kent Jönsson, en av alla dem som följer Malmö i vårt och torrt.

Med tanke på sitt spel kan han bli kvar i Malmö ett bra tag nu.

Kent var föresten förvånad över att Malmö inte högg på Andreas Valdix som hamnade i Oskarshamn. Jag kan inte storyn, men visst håller jag med. Han är en sniper Redhawks hade behövt.

***

Kort reflektion från Västerås: Victor Tisell, som i skymundan seglat fram som den statistiskt sett bäste målvakten i HockeyAllsvenskan, blev skadad när det stod 2-2 och Tingsryd förlorade till slut med 4-2. För Tingsryds bästa så är det förhoppninsgvis ingen jobbig skada.

Skoj att Markus Ljungh fick hänga två puckar för VIK. Det var hans första mål sedan han nätade i säsongens första byte mot Bofors.