I början av säsongen var jag förundrad överatt så få matcher fick avgöras på straffar.

Nu är det andra tongångar: idag avgjordes tre av fyra matcher efter straffar.

Och det där med att plocka extrapoängen efter straffar kan vara viktigare än man tror. Inte bara för att det är värdefullt ur ett tabellperspektiv, men också för att det ger självförtroende och för att det känns som en seger.

Rögles mirakulösa vändning från 0-4 till 5-4 hade nog inte varit lika mäktig om Rögle sedan inte vunnit på straffar, en Moraseger efter straffar hade liksom förtagit lite av den mäktiga upphämtningen.

Eller för Malmö, som visserligen fick med sig en pinne mot Almtuna efter att ha kvitterat till 2-2, men jag tror ändå man hänger med huvudet för att förlorat ännu en hemmamatch, om än efter straffar.

Och jag tror inte Bofors gläds över att ha poäng i sex raka hemmamatcher, man vill ha sex raka segrar – nu blev det strafförlust mot Tingsryd efter att man tappat en 1-0-ledning skapad av nyblivne målmaskinen Johan Larsson.

Straffsegrar innebär poäng i tabellen – men är också en sak som ökar självförtroendet.

***

Egentligen ska det inte gå att hämta upp 0-4. Men det gjorde Rögle. Och man gjorde det på ett imponerande sätt.

Men nu har man gjort två riktigt svaga förstaperioder, först mot Borås då man inte orkade komma ikapp, och nu mot Mora då man faktiskt orkade resa sig. Men man har inte råd att hamna i de tidiga underlägena – det kommer straffa sig. Återstår att se hur man startar mot Almtuna på fredag.

***

Enda icke-straffmatchen idag var den mellan Växjö och Troja, där Troja åkte på tolfte raka nederlaget. Visst spelar Troja stundtals helt okej, men försvarsspelet är också under isen i många sekvenser, och då är inte konstigt att målen trillar in.

Nu har man släppt in sex mål i två raka matcher.

Jag tror Martin Karlsson är rejält frustrerad. Konstigt vore annat.