Jared Aulin och Jean-Luc Grand-Pierre säsongsdebuterade för Leksand i förra omgången. Då vann dalalaget med 3-0 mot Almtuna och plockade första trepoängaren på sju omgångar.

Aulin sköt sitt första mål i klubben.

”JLGP” (förkortningen för Jean-Luc Grand-Pierre som är ett alldeles för långt namn att skriva för många gånger) stod för en assist. 

De satte alltså avtryck direkt. 

Idag, i hemmadebuten mot Bofors, stod de i centrum igen, fast på olika vis. Och så ska det ju vara: Aulin ska vara poängsprutan, JLGP ska vara busen. 

Helt klart är i alla fall att de lyfter Leksand. 

***

Vi börjar med Jared Aulin.

Han visar härliga intentioner, inte minst i samarbetet med Daniel Hermansson, och det ser oförskämt bra ut för att vara blott andra matchen i Leksandströjan. Nu ska vi inte hylla mr Aulin till skyarna ännu, men på sant transatlantiskt manér nosar han till sig målchanser och hugger när han får chansen. 

2-1-målet var distinkt, straffen fram till 3-1 lika läcker som säker. 

Visst, det fanns skönhetsfläckar i Aulins spel också, som exaktheten i vissa framspelningar, men det syns att killen har härlig potential. Han är bra redan, men kommer nog att växa. Det är min känsla i alla fall.

***

Och så JLGP då, som var ett ständigt diskussionsämne ifjol, dels för sin uppoffrande stil som var uppskattad, dels för sin tendens att vara inne på baklängesmål. 

Jag tyckte han gjorde det riktigt bra mot Bofors. Han var där han skulle, gjorde det han skulle.

Som att käftas med Alexander Viklund – en tuffing som spelat juniorhockey i Kanada så sent som ifjol – men vi fick inte se några slängda handskar (vi minns ju fortfarande uppläxningen av AIK:s Fredrik Carlsson ifjol). 

Som att trycka dit Johan Nilsson så att hela plexiglaset lossnade och försenade matchen ordentligt. 

Men det är ju så han ska spela: han ska stå upp, han ska tackla. 

***

En reflektion till från Tegera Arena, förutom den dåliga publiksiffran: Martin Janohls, som varit utanför truppen ganska mycket i höst om jag förstått det rätt, lekte med Bofors poängsprutande back Johan Larsson.

Först gav Larsson bort en passning till Janohls som tackade med att göra 1-1.

Och i den andra perioden fintade Janohls bort Larsson ordentligt, och var nära att måla igen. 

Johan Larsson är offensivt grym med sitt skott, men hans indianare (jo, jag har sett flera nu) börjar bli ett dåligt återkommande moment.

***

Och vilken gruffkedja Bofors hade spikat ihop: Rivjärnet Daniel Wessner mellan stentuffe Alexander Viklund och energiske Calle Berglund. 

Det är inte många som vill möta de spelarna var för sig – tillsammans måste det vara en mardröm.

***

Noterat från toppmötet i Behrn Arena mellan Örebro och Oskarshamn är att det bjöds på tio mål och att båda lagen är riktigt duktiga på att skymma målvakten. Flera av målen tillkom efter att spelare skymt bort en chanslös målvakt – oerhört enkelt, oerhört effektivt. 

Sedan kan man ju inte låta bli att nämna Conny – snygg straff, distinkt mål. Grattis på födelsedagen!

***

I övrigt ikväll:

Troja/Ljungby skrev på sin hemsida att målsättningen inte längre är Playoff, det är att hänga kvar. Sponsorer säger att de ska pumpa in pengar för nyförvärv. 

Kanske var det vad spelarna behövde höra, för idag, efter 13 raka nederlag, så vann man äntligen efter en 4-3-seger hemma mot Borås. 

Måste vara en jäkla lättnad i Ljungbylägret.

Sundsvall stretar på och tog en blytung 3-2-seger mot Tingsryd i botten – och smålänningarna, som kändes på gång, får ta ett steg tillbaka igen. 

Att Växjö vann mot Mora med 2-0 är inte så mycket att säga om, även om rapporterna talar om en hyfsat jämn match där Växjös stabilitet och Oscar Alsenfelts målvaktsspel avgjorde.

***

Kommentatorn på S24 mellan Leksand och Bofors skapade en nostalgitripp då han började referera till Roland Hassel som ett rejäl utsvängning på Morgan Hassels namn. Jag vet inte hur kommentatorn hamnade där, men kommissarie Hassel hade jag nästan glömt.