Igår mumlade jag om Elias Fälth, idag spinner jag vidare på temat Almtuna.

De två senaste säsongerna har jag fascinerats av laget från Uppsala.

För två år sedan hade ikonen och stjärnan Marcus Ragnarsson precis lämnat klubben för att åter spela Elitseriehockey, och de flesta, inklusive mig själv, trodde att Almtuna skulle bli ett ännu gråare lag än man redan var.

Det blev precis tvärtom.

Jag har frågat Almtunaspelare några gånger om det faktum att Ragnarssons försvinnande kanske var positivt, men det har ingen velat erkänna. Jag tror dock att ganska många knöt näven i fickan och sade för sig själva att ”vi ska minsann visa dem att vi klarar oss ändå”.

Den viljan att visa ”att vi kan” kan ha varit embryot till den lagmaskin som skickliga tränarna Jonas Rönnqvist och Bert Robertsson skapade tillsammans med sportchefen Martin Öhrstedt. Med en liten budget skapade man trupp som spelade en intensiv och underhållande ishockey, en maskin byggd för att spela avgörande matcher – och det klarade man ju bra i både Playoff och Kvalserien.

Man undrade hela tiden när luftballongen skulle spricka – ungefär som man undrar när Luleås balong ska spricka – men det gjorde den aldrig. Rönnqvist höll den luftfylld, och det är jag övertygad om att han kommer att göra i Luleå också.

Men nog om det förgångna – saken är att den energi, den sprudlande arbetskapaciteten och lojaliteten som vi såg i Almtuna ifjol inte finns där idag.

Jag tycker man såg direkt loja ut mot Rögle, om jag ska vara ärlig.

Nu ska till lagets försvar sägas att de bytt ut ganska många spelare, inklusive tränare, men jag tycker ändå spelarmaterialet är bättre än vad tabellen visar. Det finns mer att plocka ur många spelare. Men som sagt, jag ser inte riktigt den där energin som funnits tidigare.

Betydde Jonas Rönnqvist så jäkla mycket?

Hans start i Luleå är ju indikation på att han vet vad han sysslar med.

***

Jag har inget emot Bobo Simensen som rekryterades som ny tränare i Almtuna den här säsongen, men jag är lite mer tveksam till varför Martin Öhrstedt valde den vägen att gå när en ny tränare skulle in: det vill säga att han vände sig till det beprövade gardet.

Jag hade förväntat mig att han skulle hitta något nytt, fräscht och oprövat, som han gjorde med Rönnqvist.

***

Nu har jag sett flera av de senaste Röglematcherna och jag är imponerad av junioren Alexander Lindqvist-Hansen som har fått chansen. Han må inte se mycket ut för världen med sina 167 cm men hej vad han sprider energi.

Och framförallt, vilket jag gillar mest… han går på mål. Han ska alltid in på mål och han vågar knäppa av ett skott, ge sig in trafik och sedan göra allt för att puckuslingen ska in i mål.

Det ska mycket till för att tränarstaben ska flytta på honom framöver.

***

Tre matcher imorgon:

Mora – Örebro 2
Västerås – Sundsvall 1
Bofors – Malmö X

Oj, den sista matchen är svårtippad. Malmö, med en nyinlånad Kim Johansson, borde kunna kriga till sig någon pinne. Men jag är inte säker.

Vilken vecka förresten… match precis varenda dag. Himmel eller helvete?