”MP” är en riktig artist
avEn spelare som knappt fått någon uppmärksamhet i den här bloggen är Trojas Mattias Persson.
Och det är jäkligt synd, för killen gör sin absolut bästa säsong i detta nu. Men eftersom formkurvan är peakad så här i januaritider, så är det ju inte fel att belysa skåningens insatser just nu, just idag.
Mattias Persson är en av seriens mest underhållande spelare. Okej, hans trix och dragningar kanske inte alltid är effektiva, de kanske inte alltid går hem, och ibland kan han till och med se loj ut, men när han har flytet och drivet med sig så har han få övermän i den här serien.
Mot Rögle i helgen till exempel så var han ett yrväder som långa stunder ensam underhöll motståndarförsvaret. Och hans mål i den matchen var ursnyggt. Idag gjorde han tydligen en ny storstilad insats, och låg bakom båda målen i segern mot Malmö, som är hans gamla klubb. Dels en straff som han själv skapade, dels genom en enligt rapporterna ordentlig upprullning av Malmös försvar innan han serverade Daniel Håkansson.
Persson har ju aldrig spelat seniorhockey i Malmö, utan har via Pantern och Tingsryd tagit sig till HockeyAllsvenskan. Han öste in poäng i ettan, och var ett hett villebråd för flera klubbar. Jag kommer inte ihåg exakt, men Nybro, Oskarshamn och Troja högg på honom i alla fall.
Troja vann kampen, och där har Persson haft en perfekt utvecklingskurva.
14 mål och 21 poäng under en skadedrabbad förstasäsong, tolv mål och 32 poäng ifjol, och i år redan 14 mål och 34 poäng. Och då har vi många matcher kvar att spela.
Känslan är att Troja får svårt att behålla den här guldklimpen, även om kontraktet tydligen sträcker sig till 2012. Många kommer rycka i honom. Både Malmö och Rögle i teknikerns hemmalandskap lär ju vara intresserade, om inte annat.
Å andra sidan, Persson är en spelare som behöver och kräver utrymme, han måste få lyckas och misslyckas. Han gör ingen nytta som harvare i tredjekedja, han måste ha en stjärnroll. Därför passar ju Troja också som handen i handsken
***
Nog om Persson, en annan kille som haft en bra utvecklingskurva är ju Borås Henrik Eriksson. Ett nytt mål idag, fem kassar på de fem senaste och med 18 mål är han näst bäst i serien. Helt okej, speciellt med tanke på hur Borås underpresterat den här säsongen.
Hans målfabrikation är dock ganska speciell. Den kommer verkligen i klumpar.
Under en period gjorde han sex mål på tre matcher. En annan gång fem mål på fem matcher. Och nu fem mål på fem matcher igen.
Däremellan går han mållös i många matcher.
– Tja, det är väl som det brukar vara. När man gör ett mål får man lite självförtroende och då kommer det mer mål, sedan svalnar det av, sa Henrik till mig.
***
Jag vet i fasen om det är rätt eller fel, även om jag gillar Joakim Fagervall. Eftersom det första tränarbytet inte gav önskad effekt, kan man ju tänka att problemet ligger någon annanstans.
Vad man kan påpeka är de spelare som Tingsryd värvat, fostrat och sedan tappat de senaste säsongerna.
Man tappade Joakim Hillding och David Laudius till Växjö inför den här säsongen, där Hillding varit alldeles lysande, och där Laudius varit helt okej. Två år innan dess tappade man Oliver Ekman-Larsson – VM-back i våras och numera i NHL – samt Mattias Persson, nu poängmakare av rang i Troja. Ytterligare året innan tappade man Viktor Fasth, som dominerade i Växjö och numera lirar elitseriehockey med AIK.
Det är inga dåliga killar man haft under sina vingar, men lirar man i ettan så får man leva med att de bästa försvinner ganska snabbt.
Dock så var samtliga dessa spelare på uppgång när man hämtade dem (utifrån eller från de egna leden) och sedan har man förädlat dem. I år värvade man massa rutinerade och mätta stjärnor. Kanske borde man fortsatt hämta in talangerna som man kan förädla – det har man lyckats med innan och har en organisation för att klara av.
Just nu känns satsningen, som jag påtalat innan, ganska kortsiktig.
Talangförädlingen fungerade i ettan, och jag tror den hade fungerat i HockeyAllsvenskan också.
***