Bofors backjakt är över. Klubben har gjort klart med italienskkanadensaren Nick Plastino som närmast kommer från ECHL-laget Wheeling Nailers. 25-åringen är givetvis rekommenderad av Daniel Bellissimo då duon kamperat ihop i Asiago och italienska landslaget.

Får sensationslaget Bofors bara en bråkdel av det som ”landsmannen” Bellissimo levererar, så har Bofors givetvis gjort ett kap.

Bofors och kanadensare har väl annars inte varit någon framgångsrik kombination. Förrän Bellissimo kom då. Innan honom har ingen varit i klubben sedan 07/08 då Kurtis Dulle testades (han fick sex matcher). Säsongen innan dess fick Lou Dickenson sju matcher innan han kickades, och Rory Rawlyk – tuffingen om ni minns – fick 14 matcher (och hann med 44 utvisningsminuter).

Med tanke på den trions misslyckande, är det inte konstigt att man inte värvat lönnlöv de senaste åren.

Innan trion hade man  Nick Angell (som är amerikan) i laget. Antagligen hoppades man på att fynda igen, men efter tre misslyckanden gav man upp.

Återstår att se om Plastino, som hade både italienskt och kanadensiskt pass, överlever längre. Av tradition ska alltid en skepsis kring ECHL-spelare höjas, den ligan är betydligt sämre än AHL.

Spännande att Stefan Bengtzén vågar satsa kanadensiskt igen. Jag misstänker att Bellissimos framgångar är anledningen till att han vågar värva lönnlöv igen, precis som han vågade göra det efter Nick Angells succé. Den enes framgångar förutsätter dock inte den andres framgångar. Det har Bofors sett innan.

***

Satt och statistiknördade mig lite igårkväll, såg att tiden sprang bort och orkade aldrig se Sidney Crosby-comebacken.

Det jag funderade på är hur vissa spelare liksom vissnat totalt den här säsongen, inte minst i Almtuna.

Underpresterar de, eller vad är det som händer?

* Magnus Eriksson – nio mål och straffspecialist ifjol, nu noll mål.

* Robert Kimby – 34 pinnar ifjol, i paritet med vad han brukar, men bara fem poäng på 19 matcher i år (även om han varit skadad en del).

* William Wallén – succén som gjorde tio mål på tolv matcher ifjol. I år två mål på 21 matcher.

* Mattias Guter – som sköt 16 mål och gjorde 32 poäng ifjol, i år två mål på 13 matcher (men spelmässigt okej och har haft skadeproblem).

Kontentan är att när det känns som att i princip bara en spelare höjt sig sedan ifjol – spelgeniet Jonas Westerling – så blir det svårt att vinna matcher. Visst spelar skadorna in, men visst borde man kunna vinna mer med tanke på materialet man ändå har.

Nåväl, vi får se om Uppsalalaget vaknar.