Julafton är över, årets slöaste dag, Juldagen, är här. Man är parkerad framför teven, gör inte speciellt många knop, men satt ändå och funderade över mina förväntningar inför säsongen i allsvenskan, och blev sugen på att ordna någon form av lista.

Det mynnade ut i en lista över tio av de största överraskningarna för mig den här hösten.

Utan inbördes ordning:

***

Niklas Arell, Karlskoga
Talangen kändes verkligen lovande när han lyftes upp i Malmös a-trupp för ett par säsonger sedan, men han fick aldrig en ärlig chans att spela sig in i laget, utan fick finna sig i att nöta bänk mest hela tiden. Ett år i norska Rosenborg har uppenbarligen gjort underverk för 21-åringen – som enligt vissa i Värmland är ett av de största fynd som BIK Karlskoga gjort. Jag måste erkänna att jag hade noll förväntningar på backen, och efter att ha sett sporadiskt med BIK-matcher i vinter så har jag inte varit exalterad – men det är alla andra och då fyller jag i hyllningskören.

Marcus Nilsson, Karlskoga
Inför förra säsongen var ”Lillis” på tryout med Bofors, men lyckades aldrig spela till sig något kontrakt utan återvände till division ett och sprutade in poäng – och i år fick han en ny chans och var redo för den stora scenen. Jag hyste mina tvivel, inte kring 20-åringens teknik, utan snarare kring hans fysik och förmåga att hävda sig mot större, tyngre och tuffare spelare. Men virvelvinden har verkligen överraskat och bevisat att han håller.

Johan Alcén, Mora
Såg loj ut i Rögle, imponerade inte i Leksand och fick sedermera besked att söka sig vidare – och jag ska vara ärlig och säga att jag aldrig varit något fan av Alcén, som visserligen haft tyngden, men som känts temposvag och vek. Jag trodde inte han skulle göra skillnad i Mora – men det har 23-åringen verkligen gjort även om det varit skralare med poäng på slutet. Min känsla är att han spelar med en helt annan auktoritet än vad jag sett honom göra tidigare. Självförtroende kan göra underverk med en spelare.

Joakim Hagelin, Oskarshamn
Under två säsonger har Hagelin åkt runt i Oskarshamn och letat efter en bra roll, men har fått vara reservdel och spela här och där när det varit frånvaro – fram till i år då han äntligen cementerat sig i en roll som offensiv forward med en gjuten plats i en toppformation. 22-åringen är hela paketet: fysik, teknik och målskytt, plus att han jobbar stenhårt över hela banan. Hagelin är en av höstens största överraskningar.

Alexander Lindqvist-Hansen, Rögle
”Flash” gjorde flera pigga inhopp i Rögle redan ifjol men fick ändå inget a-lagskontrakt inför den här säsongen – men det har inte hindrat 19-åringen från att mer eller mindre vara ordinarie. Visst beror det på bandyklubbens otroliga skadeproblem, men Lindqvist-Hansen har onekligen tagit chansen och visat att han bör vara en del av lagbygget. Trots sin storlek (168 cm, 80 kg) så spelar ”Flash” fysiskt och smäller på, i kombination med sin intensitet och teknik.

Christoffer Björklund, Tingsryd
Ifjol fick Christoffer Björklund inleda i TAIF, men ansågs tämligen omgående inte hålla måttet och lånades ut till Olofström där han spelade majoriteten av säsongen. Totalt blev det bara 17 matcher i allsvenskan. Men i år har något hänt: 23-åringen spelar med en helt annan pondus, har byggt upp ett helt annat självförtroende och tillhör numera en av Tingsryds bästa backar. Har mycket i sitt spel: spelar säkert defensivt och kryddar det med härlig spelförståelse och bra passningsspel.  

David Åslin, Troja/Ljungby
Åslin gjorde sig känd som en hyfsad defensiv grovjobbare i Leksand där han fick stå tillbaka för föreningens välbetalda offensiva stjärnor, men precis som det var dags att stämpla fast 22-åringen i tredjekedjefacket så valde han att gå till Troja, vilket var det bästa han kunde göra med facit i hand. I Småland har Åslin fått en offensiv roll, visat att han kan hantera den och har blivit en av seriens mest intressanta spelare. Har kryddat genombrottshösten med ett fantastiskt zorro-mål.

Jesper Williamsson, Troja/Ljungby
Redan ifjol började Jesper Williamsson etablera sig som en bra back, men i år har Trojas HV71-lån tagit ytterligare ett steg framåt. 21-åringen har länge haft en välpolerad defensiv, men har också fått igång en imponerande offensiv, och gjorde bland annat mål i tre raka matcher tidigare i höstas. Mycket pekar på att Nässjösonen spelar elitseriehockey nästa säsong.

William Karlsson, Västerås
Han kanske inte var någon välbevarad hemlighet i Västerås och visst gjorde han några pigga inhopp redan ifjol – men att 18-åringen skulle spela till sig rollen som förstecenter och göra det fantastiskt bra kunde jag inte ens fantisera om. Det här är en supertalang i dess rätta bemärkelse, en center men fantastisk blick för spelet och en förmåga att leverera de omöjliga passningarna. Förhoppningsvis blir JVM turneringen då han visar hela Sverige sin genialitet.

Markus Kinisjärvi, Västerås
I skuggan av William Karlsson har Markus Kinisjärvi tagit en ordinarie tröja i allsvenskan, och han har gjort det med bravur. 19-åringen, som var lagkapten i juniorlaget ifjol, är kanske inte den tempostarkaste spelaren, men han gör mycket rätt ute på isen och är en perfekt balansspelare som kan hålla ihop en kedja. Plus att han gör en del poäng. En stor överraskning i min bok, inför säsongen trodde jag mer på Gustav Björklund än Kinisjärvi, om jag ska vara ärlig.

***

Vilken är säsongens största överraskning för er?