Offline igår, men det känns ju knappast som att Leksands kross av Malmö behöver någon djupare analys. Det är bara att krasst konstatera att Leksand är betydligt bättre än Malmö, och att skåningarna tackar för att det är uppehåll nu – så att man kan åka hem och slicka såren, rannsaka sig själva och försöka hitta lite självförtroende igen. 

***

Åsikterna om Leksand går som bekant isär i det här avlånga landet, men jag bankar vidar på min inslagna linje och hyllar lagets ungdomliga satsning. 

Tommy ”jag ska aldrig sparka någon” Salo må inte ha levt upp till sina tidiga uttalanden när han kom till klubben, och hans sparkning av Martin Karlsson och Henric Andersén tidigare i höstas må ha varit underliga, men fakta är ju att talangerna inte fick stå åt sidan för att man värvade veteraner utan de fick kliva undan för att andra talanger helt enkelt var bättre. 

Och det där är något jag minns att jag tänkt på tidigare. Just det där att Leksand mår bra av att satsa på sina talanger och att man gjorde rätt i att spela killar som Martin Karlsson och Henric Andersén, men att man måste få fram något bättre unga killar för att på allvar bli ett bra lag. Och det är ju det som hänt nu: Karlsson och Andersén i all ära, men Martin Janohls och Filip Forsberg bidrar med en annan spets och Jon Knuts är en toppspelare i serien som allroundkunnig slitvarg. Att Salo var tvungen att plocka bort energispelare för att få in bättre klass köper jag rakt av – speciellt när klassen kommer från föreningens egna talangfabrik.

Jag gillar den grund som Leksand håller på att bygga. 

Det är inte säkert att det räcker hela vägen upp i år och gör det inte där måste främsta fokus vara att behålla den unga stommen med Erik Hanses, Alen Bibic, Martin Janohls, Jon Knuts och några till. Då kan nästa säsong blir Leksands stora säsong – och skulle man då gå upp har man ett gäng unga killar att bygga vidare ifrån. 

Ups. Kändes som jag redan sagt det där femtioelva gånger. Men å andra sidan ska man hylla de som hyllas bör.

***

Malmö borde nog hem till ritbordet och blicka mot Leksands satsning. Gå tillbaka till den där linjen som man målade upp innan Hugo Stenbecks pengar blev verklighet – linjen som gick ut på att satsa på egna talanger och värva hem killar med skånska rötter. 

De finns ju i allsvenskan, inte minst.

Men jag tror att killar som exempelvis Nicklas Jadeland – en för Malmö ultimat spelare – drar sig för att komma till Malmö. Man vet nämligen aldrig var man får i den klubben. Ena dagen målas guld och gröna skogar upp, nästa dag är det kris och fiaskostämpel. 

Karlskoga är på något sätt raka motsatsen. Inte glamouröst, inte sexigt – men man vet vad man får. Alltid. 

Malmö måste hitta den där tryggheten. Spelare, ledare och fans måste veta vad de får ut av Malmö. Trygghet skapar stabilitet och det skapar framgång i längden. Tror jag i alla fall.

***

Tingsryd vann med 2-1 efter övertid mot Oskarshamn igår också.

Matchvinnare för smålänningarna? Malmö-ratade Tomas Larsson – en rivig forward som upplevt en fantastisk utveckling den här säsongen när han fått en mer offensiv roll och getts utrymme att växa. 

Antar att Malmö ångrar att man släppte honom. Må hända att Larsson i vissa delar av spelet är begränsad, men det uppväger han med hjärta och jävlar anamma. Något som flera av Larssons ersättare i Malmö knappast visat upp, trots fina CV:n. 

***

Uppehåll i allsvenskan nu. Får se vad vi ska bjuda på i bloggväg veckan som kommer.