Det är bara att konstatera att Örebro gjort en fantastisk säsong. 

Laget var topptippat inför säsongen och har onekligen motsvarat förväntningarna med råge. Det är imponerande hur man har kunnat trycka in så mycket kompetens i laget, man har verkligen värvat smart – och fått de riktigt bra killarna man värvat att bli ännu bättre (till exempel Johan Wiklander och Marcus Weinstock). 

I höstas vann man ju elva matcher i rad – en imponerande svit. 

Jag ska inte börja gå in och motorsåga hos serieledarna, men jag frågar mig om man agerat helt rätt under säsongen. Det jag syftar på är att man möblerat om, värvat och sparkat, och rört om i ett bevisligen fungerande maskineri.

Om det är rätt eller fel kan bara tiden utvisa, men för mig ter det sig lite underligt.

När man var som bäst under hösten malde man på med samma lag och samma formationer match ut och match in (så långt det var möjligt). Conny Strömberg-kedjan var ledande, Jared Aulin-kedjan sprutade in poäng och Pär Edblom bar tredjekedjan på ett bra sätt. Alla hade sina roller och sina uppgifter. 

Någon gång under säsongen, jag vet inte exakt när men runt årsskiftet, började det laboreras. Daniel Åhsberg kom in, Henrik Björklund kickades, Ville Nieminen togs in, det rumsterades om i kedjorna, Nicklas Dahlberg var inte längre den givna ettan utan delade spaden med Andro Michel, Robin Sterner lånades in från Färjestad… det där väloljade maskineriet rubbades på något sätt.

Jag menar inte att Andro Michel inte ska stå matcher eller att Daniel Åhsberg och Ville Nieminen inte är riktigt bra spelare, men jag frågar mig varför man ska in och röra om något som fungerar bra. ”Why fix something that aint broken?”. Det naturliga svaret är väl för att bli ännu bättre, men det brukar inte enklast göras genom att stoppa in nya spelare – det görs oftast genom att skapa en stabilitet, trygghet och kontinuitet. 

Det kanske visar sig att Örebro gjort helt rätt även om jag inte tycker att det känns så just nu. Men å andra sidan: det är naturligt att man (omedvetet) går ner sig lite när man känner sig kvalserieklara (omedvetet), och det kanske inte alls handlar om ommöblerandet som jag tar upp. Och det är ju inte nu man ska vara som bäst, det är i kvalserien. 

Nåväl, hade jag varit i Örebro nu hade jag satsat på att limma ihop kedjorna från i höstas, spela in spelarna som kommit in under säsongen på de platser där de passar bäst i bygget som redan fanns – och kört på den linjen resten av grundserien. Hitta tillbaka till tryggheten på något sätt.

Då tror jag Örebro har en kanonchans i kvalserien.

Men det är bara min reflektion: tiden får utvisa hur Örebros satsning faller ut.

En sak är klar: Örebro är en riktigt rolig frisk fläkt i allsvenskan. Där händer ofta saker. Lite Malmö light, typ.