Okej, två omgångar av kvalserien är avverkade.

Kan man dra några slutsatser ännu?
Nej, det går inte, men det går givetvis att se indikationer. Men över en treveckorsperiod hinner det svänga både en och två gånger, så än kan vi inte gjuta något i sten. 

Står tipset fast?
Ja, Djurgården och Leksand klarar detta.

***

Men va fasen har man sett hittills då?

Jag har av förklarliga skäl (jag kan inte klona mig själv) sett alla matcher. Men jag har sett en del, läst och snackat om mycket annat, och utfrån mitt tips så upplever jag det här:

Att Djurgården drog en nitlott genom att få möta ett uppumpat Rögle i första matchen kändes givet, och så blev det också. Djurgården såg verkligen livrädda ut i sista perioden, och är man rädd för att förlora så vågar man inte vinna – och så blev det inte heller. Djurgården har onekligen fått en svajig start, men man ska också betänka att Challe Berglund precis intagit rodret, och jag är ganska övertygad om att stockholmarna kommer reda upp det här till slut. 

Rögle har verkligen spunnit vidare på den energi man hade i förkvalet, inte minst mot Djurgården, men säkerligen också mot Örebro – såg inte matchen men resultatet talade ju klartext – och flera spelare som i höstas såg lite vilsna ut, spelar nu drömhockey. Jag tänker inte minst på en kille som Daniel Sondell som helt plötligt visar elitserieklass. Eller Alexander Bonsaksen som käkar puck, istället för att se felplacerad ut. Jag har fortfarande svårt att se Rögle palla hela vägen ut – men visst fasen sätter man färg på tillställningen. 

Leksand har inte haft någon enkel öppning med Örebro borta och Timrå hemma, och fyra poäng på de två matcherna får anses vara mer än godkänt. En helt okej start. Men det finns mycket mer att ta av. Att killar som Erik Hanses, Alen Bibic och Filip Forsberg fick känna på kvalserienerven redan ifjol är guld värt för Leksand – och man kommer fortsätta mala på och plocka sina poäng utan att för den delen gnistra. Får man med sig ett sådant där Johan Ryno-mål mot Örebro, så är känslan att Leksand har stolpe in istället för stolpe ut i år. 

Det mest överraskande med Timrå hittills är väl att man skyfflat in hela åtta mål på två matcher. Just målskyttet kändes ju som en akilleshäl inför kvalserien. Å andra sidan har man släppt in en del mål också. Timrå har fått en tuff start på kvalet och har fått gneta till sig fyra poäng efter övertidsvinster, och man kommer sannerligen inte att få något gratis i den här serien. Lagets hopp är att man har hög arbetskapacitet, vilket kan uppväga bristen på spets – men jag vet i fasen. Jag tror man faller på målsnöret ändå. Efter de två första omgångarna har jag inte ångrat mig gällande medelpadingarna. 

Om Djurgården är den negativa överraskningen så här långt så vill jag peka på Karlskoga som den positiva. Visst, man har bara två poäng efter två matcher – men man har tvingat båda elitserielagen till övertid för att avgöra matcherna. Jag tror elitserielagen är lite chockade över Karlskoga – att man liksom omedvetet tror sig spela mot en underlägsen motståndare. Samtidigt så har Karlskoga ALLT att vinna. Man kan bara ösa på, chansa lite och hoppas ha marginalerna med sig. Hittills har det räckt till två pinnar. Mycket bättre start än jag trodde, helt klart. 

Sedan var det då Örebro… min skepsis inför kvalserien handlade om lagets förmåga att spela försvarsspel och vara disciplinerade. Man har visserligen inte dragit på sig så många utvisningar, men jag upplever det – har sett en del, hört mycket annat – som att man är ganska tjuriga på isen. Ger tjuvsmällar, klagar en del. Min känsla är att det tar bort fokus från det som Örebro är bäst på: glimrande anfallsspel. Sedan då åtta insläppta mål efter två omgångar… man måste tighta upp försvaret, backa hem och kontra. Jag säger det igen: man kan inte spela ut sina motståndare i kvalserien. Man måste slå dem med smartness. Den smartnessen har Örebro inte visat upp ännu. Skadeproblemen underlättar inte heller.

***

Ikväll möts mina elitseriekandidater: Djurgården och Leksand. 

Snacka om supermatch!