Jag såg inte matchen och jag ska inte ta ifrån Oskarshamn någonting, men vad är det som händer i Rögle?

Laget torskade borta mot just IKO idag efter att Joakim Hagelin satt 3-2 med mindre än tre minuter kvar att lira.

Rögle har bara bärgat tre trepoängare så här långt in på hösten då nu en fjärdedel av säsongen är spelad.

Vi reder ut:

– Skadeläget spelar givetvis in. Jakob Johansson och Christopher Liljewall missade hela säsongsinledningen, nu går Alexander Bergström och Andrée Brendheden skadade, och flera spelare har varit frånvarande – ett tag var väl sex eller sju ordinarie forwards borta.

– Målvaktsspelet är inte alls lika bra som ifjol. Då var Jonas Fransson muren och säkerheten själv. Veteranen fick allt att se så enkelt ut: han stod rätt, han sög in pucken och han agerade med ett lugn som smittade av sig på hela försvarsspelet. Han har inte varit dålig, men inte alls så bra som ifjol. Joel Gistedt har glimtat till, men inte heller imponerat.

– Farhågan inför säsongen var att laget skulle sakna backarna Vic Bartley och Christoffer Persson något enormt, och så har det blivit. Kanske också underskattade Mads Bödker. Sean Curry har gjort det bra, Alexander Bonsaksen sådär och Daniel Sondell… ja, han levererar framåt, men inte bakåt, om man säger så.

Kommer uppryckningen?

Ja, jag tror fortfarande på det. Det finns så pass mycket kvalitet i laget att man minst kommer knipa en playoffplats i alla fall. Allt annat vore en enorm skräll.

***

Skoj för Jocke Hagelin att näta. Den 22-årige forwarden är på väg mot ett genombrott (och kanske håller på att växa ut till en ny Lukas Eriksson…?). Målet var hans femte för hösten. Oskarshamn har väntat på att han ska blomma ut.

***

Många intressanta godbitar imorgon.

Inte minst toppmötet mellan Västerås och Örebro, Broc Little mot Conny Strömberg. Jag vågar knappt gissa på utgången, men visst blir det underhållande. Någon magkänsla säger att Örebro kan knipa det här, men det blir tight.

S24 visar Malmö mot Almtuna, där Johan Silfwerplatz alltså tagit över rodret efter Bobo Simensen. Bra läge för Almtuna i en sådan här match: underdogs, har allt att vinna. Bara att tuta och köra alltså.

Därtill så blir det också smålandsderby mellan Tingsryd och Troja, där de sistnämnda väntas ha nye Andrej Hebar i uppställningen.

Mina tips:

Malmö-Almtuna 1
Södertälje-Bofors 1
Borås-Mora X
Leksand-Sundsvall 1
Tingsryd-Troja 2
Västerås-Örebro 2

Men jag vågar inte satsa några pengar.

En sak är säker: det är inte händelselöst i HockeyAllsvenskan.

Idag fick tränare nummer två sparken (efter Sundsvalls Pär Djoos) när Almtunas Bobo Simensen entledigades från sin post. Anleningen? ”Bristande förtroende hos spelartruppen”.

Nåväl, sågar man spelare offentligt utan att ha förankrat (?) sitt arbetssätt inom gruppen kan det bli så här. Särskilt när frusterationen i truppen ökar med uteblivna resultat. Då är kanske inte sågningar det första man vill höra. Istället borde det vara uppmuntran.

Okej, det är liksom inte läge att vara efterklok, men det var nog fler än jag som höjde på ögonbrynen (och höjde dem ganska mycket) när frispråkige Simensen rekryterades som ersättare för ”demontränaren” Jonas Rönnqvist. När det gick knackigt för Uppsalalaget förra hösten kändes det också som att man fick vatten på sin kvarn. Men sedan vände vinden: Magnus Hellberg spikade igen, Almtuna började vinna och det blev såsmåningom playoffspel.

Känslan var väl att scenariot skulle upprepas i år, men då kommer beskedet som en blixt från klar himmel (den hade inte varit lika klar för ett år sedan, då trodde jag nästan att det skulle ske) att Simensen får gå. Bägaren rann tydligen över till slut.

Jag kan inte hela bakgrunden, men Almtuna mår säkerligen bra av en annan profil på sin tränare. Om Johan Silfwerplatz är rätt man att ta över ansvaret låter jag dock vara osagt. Jag vet för lite om hans kunnande.

***

Almtuna är tia i tabellen. Inte superbra, inte superkass.

Det intressanta med Almtuna är att det var ett ganska grått och intetsägande lag som harvade runt på den undre halvan av tabellen innan Jonas Rönnqvist och Bert Robertsson förvandlade Uppsalalaget till en vinstmaskin. Och det var bara ett par år sedan.

Nu är kraven uppenbarligen helt annorlunda i Uppsala. Nu ska det bara bli playoff.

Men det är rätt att ha höga målsättningar.

Årets lag saknar dock en viktig ingrediens som lyft laget tidigare år: en supermålis (Fredrik Pettersson-Wentzel och Magnus Hellberg var stundtals magiska under sina framträdanden i klubben, och Mark Owuya var inte så tokig han heller).

***

Örebro går som tåget. Efter 2-0 mot Södertälje idag har laget plockat åtta trepoängare på nio matcher. Måhända inte oväntat eftersom laget ska vara i toppen, men ändock imponerande.

Jag talade inför säsongen om att laget fått in en offensiv kedja till, utan att tappa något. Snacka om att det ger bredd.

Frågan är bara hur man ska få igång strålande centern Pär Edblom. Den offensiva konkurrensen är knivskarp. Killen gjorde 19 mål, 41 poäng och var 17:e man i hela poängligan ifjol… i år har han en mindre roll (och har en offensiv produktion därefter) eftersom killar som Jared Aulin och Matt Keith kommit in.

Gillar Edblom starkt: hoppas Peter Andersson hittar en roll till honom där han också kan få utlopp för sin offensiv. Då kommer Örebro bli ännu giftigare.

Troja/Ljungby har gjort klart med slovenske centern Andrej Hebar.

27-åringen har ju ryktats vara klar några dagar men nu är det alltså officiellt. Och jag är inte speciellt förvånad, eftersom lagets centeruppsättning såg allt annat än bra ut inför säsongen. Det såg, minst sagt, tunt ut.

I slutet av fjolårssäsongen hade man både Sami Sandell och Adam Miller som offensiva centeralternativ, i år har man egentligen inte haft någon sådant (och därför är det än mer imponerande att man varit så bra som man varit).

Jag menar, man startade med dessa centrar:

Istvan Bartalis – som slog igenom ifjol, men som är ännu är ung och orutinerad och inte mogen att bära ett tungt ansvar på sina axlar. 12 matcher, tre ass.

Mattias Nilsson – energiknippe och bålgeting kring motståndarkassen, men ingen stor playmaker, utan snarare en tredjecenter. 12 matcher, två poäng.

Jacob Berglund – bländande tekniker och straffspecialist, men oetablerad på seniornivå och behöver tid på sig att växa i seniorkostymen. 12 matcher, en ass.

Johan Linnander – HV-lån som gick skadad i princip hela fjolårrsäsongen och som är en tvåvägscenter, ingen offensiv dynamo. 7 matcher, fem poäng.

Med alla HV:s skador så har ju Linnander mest spelat elitseriehockey, dessutom. Och man har laborerat en del: kört Patrik Kannerling som center och lyft in letten Raimonds Vilkoits. Men ingen av dem är en förstecenter.

Nu kan man hittat en i Andrej Hebar och då har man fyllt ett stort hål i Troja. Jag ska inte ösa superlativer över killen som jag inte vet så mycket om, men helt klart var att laget behövde få in en offensiv center, och det känns det som man har fått nu.

Det är bara att hoppas för Trojas bästa att han blir en succé á la Adam Miller.

Såg ni Linus Klasens 4-2-mål mot Borås idag?

Om inte, kolla in det. Snyggt som attan, när Malmöforwarden väntar ut Magnus Åkerlund, rundar honom och sedan lägger in pucken bakom honom. Allt från positionen vid förlängd mållinje. Foppa-artisteri, faktiskt.

Annars var Borås riktigt bra. Och Jens Karlsson är stekhet: Mål för femte matchen i rad!

***

David Åslin fick näta på sin gamla klubb Leksand. Men det var under straffläggningen och noteras inte i statistiken, då Leksand vann till slut.

Jacob Blomqvist – ni vet han som var debattämnet för Christer Olsson och Tommy Salo tidigare i höstas – var i centrum: både mål under ordinarie tid och den avgörande straffen.

***

Och veteranen Kristofer Näslund nätade igen. Man (eller jag) slutar aldrig förundras över veteranen. Bofors vann med 2-1 mot Almtuna.

***

Nu tar vi helg…?

För rättvisans skull, och för att ingen ska säga att jag inte skriver om alla lag (okej, jag är både lite irriterad och ironisk), så skriver jag lite om alla matcher idag, istället för att snöa in på någonting.

Men: jag kommer snöa in på saker framöver, så är det bara. Jag gillar ju liksom det.

***

Efter fyra matcher utan mål så slog Kenneth ”Bacon” Bergqvist till igen. Skarpskytten dundrade in båda målen i 2-1-segern mot Mora och Västerås visar därmed fortsatt styrka och har har skapat en enorm moral, där man på något sätt vägrar att förlora.

Man vann knappt mot Sundsvall senast, trots en tam insats. Och innan dess (innan den säkra 5-1:an mot SSK) så vände man 0-3 och 3-4 mot Rögle, och fick med sig poäng från Ängelholm.

Förmågan att aldrig ge upp kommer ta VIK långt.

Mora då? Nja, laget känns ganska bra, men det finns mer att ta av, helt klart. Gillar unge backen Tom Nilsson starkt, men han behöver, liksom flera andra lirare, växa i den allsvenska kostymen något mer.

***

Nyvärvade Richard Mueller blev spelklar för Tingsryd och tyskkanadensaren väntade inte länge på att presentera sig då han nätade redan efter sex minuter av sin debut.

Nu räckte det ju inte mot högoktaniga offensiva maskinen Örebro, men ändå en bra start för nykomlingen i ett nytt land.

Roligast i Örebro? Att pucktrollaren Marcus Weinstock börjat komma igång. Killen är en fröjd att skåda när han är i form, han har otrolig balans och är skicklig på att täcka pucken. Plus att han är en bra playmaker. Dubbla assist idag och nu har han poäng i fem raka matcher.

Örebro har sju trepoängare på åtta matcher. Starkt.

***

Södertälje och Rögle är två lag som jag inte riktigt vet var jag har.

Nåväl: efter fyra raka nederlag så vann SSK idag med 2-0 efter att Sebastian Idoff (!) hållit nollan.

För er som missat det så gjorde ju SSK tidigare idag klart med spännande liraren (med betoning på lirare) Greger Hanson. Han kan säkert bidra med en offensiv gnista i ett lag som skriker efter bredd. Södertälje har ett ungt lag och kommer bland och ge under vintern, men jag tror att man kommer bli stabilare och stabilare i takt med att rutinen rinner in i truppen.

Rögle? Ja… jag vet inte. Jag lever fortfarande med tron att laget kommer att växla upp. Konstigt vore annars, med tanke på spelarmaterialet som man sitter på.

***

Evan McGrath är värvad till Oskarshamn för att leverera. Måhända att kanadensaren främst är en playmaker, men ett mål på elva matcher är knapert. Idag kom svar på tal: dubbla baljor och seger mot Sundsvall med 4-1.

Säsongsdebuterande amerikanen Sam Lofquist inkasserade en assist direkt, dessutom.

Efter bara två pinnar på fyra matcher var en trea viktig för smålänningarnas självförtroende. Att AIK-lånet Niklas Lundström vann i debuten var givetvis också en bonus.

Sundsvall må vara bottenrankade, men de är en besvikelse så här långt. Jag har inte kraft att analysera dem ännu, men det kommer.

***

Imorgon, tre nya matcher.

Inte minst genombrottsmannen David Åslin är i fokus, då hans Troja möter gamla klubben Leksand. Det är dessutom en S24-match.

I övrigt får succélaget Bofors vara favoriter i hemmamötet med Janne Öberg-förstärkta Almtuna och Malmö är givetvis solklar favorit hemma mot Borås.

Och den här gången säger vi välkomna till två nyförvärv.

***

Almtuna snappade upp veteranen Janne Öberg som inte gjorde någon kanonsäsong i Tingsryd ifjol, och som tidigare i höst tränat med Oskarshamn.

Janne Öberg är en sådan där värdefull reservdel (menat i positiv bemärkelse) som kan användas på flera sätt. Killen har ju en bakgrund som forward och center, även om han spelar back idag. 

Kontraktet som beskrivs på klubbens hemsida känns dock något diffust och gäller match för match. Nåväl, är man en reservdel så är man (Almtuna brottas med många backskador).

Han kommer säkert tillföra en del stadga i Bobo Simensens manskap när han väl lirar.

***

Tingsryd har kompletterat truppen med tyskkanadensaren Richard Mueller.

Jag vet inte ett skvatt om honom. Han beskrivs som en snabb och effektiv penalty killer som även kan leverera framåt, men hans stats de senaste åren skrämmer knappast, även om han visat kvalitet tidigare säsonger.

Tingsryd vill skapa bredd i anfallsspelet – just nu är det bara Dustin Johner-kedjan som levererar – och förhoppningen är att Mueller ska få igång en kedja till.

Vi väntar med omdöme tills killen hunnit lira.

***

Imorgon är det matchkväll igen.

Jag fick ju veta att jag skriver om Västerås nu (tack för det), men nu är det för lite Örebro, så vi börjar i den änden.

Örebro möter just Richard Muellers Tingsryd (och förhoppningen är att nytillskottet spelar) och får gälla som stor favorit. Förstakedjan med Conny Strömberg, Henrik Löwdahl och Johan Wiklander sprutar in sin sedvanliga dos med poäng och Nicklas Dahlberg känns het. TAIF gjorde det visserligen bra mot Rögle, men jag tror inte man orkar stå emot Örebros tunga offensiv.

På tal om Rögle så lirar de mot Södertälje – två lag som svajat under hösten, blandat och gett, och som letar efter stabilitet. Vilka som hittar det först? Jag tippar på Rögle som vinner med uddamålet här.

Serieledande Västerås spelar hemma mot Mora. Dalmasarna rasade ihop mot Örebro senast och lär inte tillåta sig själva det igen, men jag tror ändå att segermaskinen Västerås vinner igen, då västmanlänningarna säkerligen är revanschsugna efter den släta matchen mot Sundsvall (som man dock lyckades vinna).

Sist: Sundsvall hemma mot Oskarshamn. Svårtippat, men Oskarshamn bör kunna bärga minst två pinnar på Gärdehov, även om det här känns som en match som Sundsvall absolut kan sprattla till i. Tipset? Kryss med IKO-vinst på övertid.

Vi har väntat på att några lirare ska vakna.

Ikväll såg vi några göra just det.

***

Men först en liten reflektion efter omtalade mötet mellan Malmö (som har ett halvt lag med gamla SSK-spelare) och Södertälje.

Det är ju fel att säga att det blev någon stor underhållning i Malmö Arena. Det var dock roligt att se Malmös power play: man har så jäkla puckskickliga killar att man stundtals njuter. Min uppfattning idag var också att jag var imponerad över hur man tog sina avslut, de togs på bra ställen, och efter missar eller räddningar så snappade man så gott som alltid upp andrapucken och skapade nytt tryck. Det är och kommer fortsätta vara ett bra vapen för laget.

Annars hade jag väntat mig mer av Malmö: man ska kunna ha bättre fart, bättre tramp och kunna komma in mer på kassen. Det var lite… mesigt ibland.

Södertälje gjorde det okej, men det syns att laget talangmässigt är på en annan nivå än Malmö. Man slet, rev och försökte, och gjorde det framgångsrikt, men jag tycker ändå att det var lite flyt att man fick med sig poäng.

Sämst? Linus Klasens straffar. Tyvärr.

***

Jag trodde på förhand att det skulle se för jäkligt ut med rosa tröjor (utan att lägga någon värdering i valet att stödja Rosa Bandet, vilket är helt rätt och nobelt gjort) på Malmö men jag ångrar mig, det såg faktiskt helt okej ut.

***

På tal om det där med Malmö och Södertälje och om att möta sin gamla klubb, så var det precis vad Leksands Jacob Blomqvist gjorde idag mot Bofors. Och då passade skarpskytten på att näta också.

Men han tonade ner, liksom Jesper Mattsson och alla gjorde i Malmö-SSK-fighten, det där med att ställas mot gamla lag.

– Jo, det var väl lite speciellt första matchen under försäsongen, men annars vet jag inte, sa han till mig nyss.

– Jag ser tillbaka på min tid i Bofors med glädje, jag hade det bra där och känner tränarna och flera spelare, men mer än så är det inte.

Leksand är ju alltid ett debattämne. I år ska man dock inte leva på att ett stjärngalleri ska leverera, men ska leva på ett inarbetat spelsystem och en stark defensiv.

– Vi har verkligen en bra defensiv nu. Alla vet vad de ska göra, vi spelar ut pucken enkelt ur egen zon och sedan går vi därifrån, sa ”Blomman”.

Leksand håller på att bygga något spännande. Faktiskt. Trots ständiga ekonomiska problem, dalande publiksiffror och misslyckanden i kvalserier. Någon gång kommer man att lyckas. Ifjol började man bygga något bra. I år fortsätter man. Jag tycker Leksand känns stabilare än man gjort tidigare, på något sätt.

***

Just det, lirarna som vaknat. De var några stycken idag.

Eller som Magnus Härenstam säger (eller sa) i Jeopardy: Välkommen in i spelet.

Notoriske målskytten och poängmakaren Kristofer Näslund satte säsongens första balja för Bofors mot Leksand. Man undrar ju ständigt hur länge 35-åringen ska hålla, någon gång måste tiden komma ikapp honom.

Fjolårets dundersuccé William Wallén – som gjorde tio mål på tolv matcher i säsongsavslutningen – satte sin första balja för säsongen när Almtuna bröt en dyster trend genom att vinna med 3-1 borta mot Oskarshamn. Wallén har grym potential, ett härligt målsinne och har sett – av det jag bevittnat – helt okej ut spelmässigt. Skönt att kassarna kommer också.

Box play-specialisten Johan Berggren må inte vara någon stor målskytt, men han satte tio baljor ifjol, och bröt årets måltorka i Almtuna genom dubbla mål mot Oskarshamn.

Boråsförvärvet Adam Hobson – som var så bra under andra halvan av säsongen i Rögle ifjol – gjorde sitt första mål när västgötarna besegrade succélaget Troja/Ljungby med 4-1. Den svenskfödde kanadensaren är en lirare som Borås verkligen måste få igång.

***

Dagens mest anmärkningsvärda resultat är väl att Västerås hade så stora problem med Sundsvall. Hur kom det sig?

Underskattning?

Jag tror inte att Västerås behöver vara oroliga, men bara för att man ligger etta duger det inte att bara ställa in skridskorna.

Och nej: jag pissar inte på Sundsvalls insats (laget kommer glimta till då och då).

På tal om ”välkommen in i spelet” så kan vi på allvar säga det till David Lundbohm nu. VIK-amerikanen var ju kass under försäsongen och skadad under säsongsinledningen men har nu gjort mål i tre raka matcher.

Tingsryd gjorde det jäkligt bra mot Rögle idag.

Men är man ett lag i botten, ett lag som har problem, så är det nästan alltid så att hockeygudarna liksom ser till att när man är nära att vinna eller plocka poäng så åker man på bakslag. Ett lag i botten har sällan marginalerna på sin sida, vinner sällan de täta matcherna.

På det sättet tyckte jag synd om Tingsryd idag, även om laget givetvis ska glädja sig över två pinnar och ett spel som ändå såg hyggligt ut.

Men man kunde lika gärna tagit tre poäng. Man borde ha fått tre poäng.

Rögles stekhete kanadensare Eric Himelfarb stod i offensivt sarghörn när han liksom bara slängde in pucken framför mål och vips så var det 2-2. Flyt? Ja, som fan. Typiskt för ett bottenlag att få ett sådant mål emot sig? Ja.

Dock starkt av Jocke Fagervalls grabbar att repa mod och sedan avgöra i sudden.

***

Dustin Johner (mannen som jag glömde i mitt noramerikanska dream team) är ju kuggen i Tingsryd. Han är riktigt bra.

Men hey, vad har hänt med Thomas Larsson? Känns verkligen som han fått en nytändning i och med flytten till de småländska skogarna. Flipp-assen till sista målet var snyg (jaja, ingen Foppa-pass, men ändock bra). 

***

Jag hyllade Jonas Fransson tidigare i höstas. Kanske var jag tidigt ute, men det kändes som vibbar från ifjol var på g igen.

De två senaste kamperna har han dock fått stå tillbaka för Joel Gistedt och i min bok gjorde han ingen kanonmatch idag. Sista målet ska han ju bara ta. Ett slagskott från blå, till synes oskymd… en sådan puck hade ”Frasse” tagit lätt ifjol.

***

Rögle har en bit kvar till formen. Men skoj att se att samarbetet mellan nu skadefria trion Christopher Liljewall, Simon Olsson och Ted Brithén visar gryende form.

***

Imorgon är det riktig hockeykväll i HockeyAllsvenskan.

Inte minst S24-matchen kan bli sevärd: Leksand, som fått igång målskyttet på allvar, mot sensationslaget Bofors, som brukar vara bra på att göra motståndarna dåliga.

Ett tips? Oj… men jag tippar ändå på Leksand. Knapp hemmaseger.

Utländska importer ska inte vara utfyllnad, de ska vara stjärnglans.

Och är det någon som sprider glimmer över serien just nu så är det Broc Little. Jag har inte mycket bakgrundsinformation om den lille, kvicke och irrationelle amerikanen, men hans fyndighet och förmåga att låsa upp försvar är imponerande.

Jag pratade med honom för några veckor sedan. Som alla andra transatlanter var han sympatisk, gav intrycket av att stå med båda fötterna på jorden och hade ett väloljat munläder. Han hymlade inte heller om att han trivdes ypperligt på de större isarna, som gav helt andra ytor att operera på.

Tre nya mål kom från hans klubba igår i 5-1-segern mot Södertälje.

23-åringen toppar HockeyAllsvenskans poängliga i stor stil, och det är klart att elitserieklubbarna får upp ögonen, inte minst med tanke på att Västerås de senaste säsongerna gjort sig kända för att leverera bra material till högsta serien. Niklas Olausson, Pär Arlbrandt och Johan Gustafsson är färska och bra exempel.

Fortsätter Little så här så är han elitseriespelare nästa år. Inget snack om saken.

***

Dagens tema är transatlanter.

Igår gjorde Oskarshamn klart med backen Sam Lofquist från South Carolina Stingrays. Att 21-åringen spelat U18-VM med USA är givetvis en bra merit, och jag kan inte hela storyn, men att han inte verkar ha tagit någon AHL-plats är oroande och skapar viss tveksamhet kring hans klass.

Att en 21-åringen väljer HockeyAllsvenskan framför chansen att slå sig in i NHL via AHL höjer iallafall mina ögonbryn.

Oskarshamn har dock garderat sig (tryout på fyra veckor) av dubbla anledningar: 1) man vill givetvis testa Lofquist (fan, skriver ö i hans namn hela tiden men får sudda) och 2) man har med honom tre nordamerikaner i truppen men kan bara spela med två (men Troy Davenport är skadad och man inväntar rapport på hur hans vinter kommer att se ut).

Nåväl: Sam Lofquist är intressant.

***

Det går att skapa ett helt lag med alla nordamerikaner i HockeyAllsvenskan just nu:

Målvakter:
Trevor Koenig, Troy Davenport

Backpar:
Dan Iliakis – Sam Lofquist
Sean Curry – J D Forrest
Jean-Luc Grand-Pierre – Kurt Davis
Dustin Kohn

Kedjor
Broc Little – Evan McGrath – Matt Ryan
Jared Aulin – Eric Himelfarb – Matt Keith
David Lundbohm – Dion Knelsen – Mark Hurtubise
Brent Davidson – Adam Hobson – Mark Santorelli

Inget pjåkigt lag heller, för den delen.

Jag älskar den krydda som nordamerikanerna ger till HockeyAllsvenskan.

Jag minns att jag intervjuade Fredrik Söderström (som också finns på twitter) några gånger under Nyköpings-tiden. En mer sympatisk tränare, som mer än gärna snackar, får man leta efter.

Ringde upp honom igår och han hade mycket att berätta om Markus Svensson och dennes comeback i Oskarshamn, där han nu är tränare. Fredrik säger mycket, han säger verkligen vad han tycker (det känns så) och bjuder på bra citat. Mer kan man inte önska sig.

Jag frågade också om läget med Troy Davenport och hans hjärnskakning.

Det var inte positivt.

– Jag räknar inte med honom inom en överskådlig framtid, var hans svar.

Synd. Troy halkade ju en på ett berömt bananskal ifjol. Han gick hemma ensam i Nordamerika utan klubb, tränade på egen hand utan lagkamrater som ens kunde skjuta lite på honom – och snappades upp av IKO som behövde stadga då Jens Holmström darrade och Jimmy Danielsson aldrig imponerade.

Jag gillade vad vinnarskallen levererade ifjol och det gjorde Oskarshamn också. Hoppas verkligen han kommer tillbaka.

***

För att knyta ihop Oskarshamn, sympatiska killar och den match som faktiskt spelades idag – Almtuna mot Leksand – så blir det gemensamma nämnaren Johan Ryno.

Han svarade artigt om Leksands målmässiga ketchupeffekt som renderat i 13 mål på två matcher, att jämföra med de 16 fullträffar laget stod på efter åtta matcher.

Leksand är på gång.

Almtuna är det inte, även om man delvis är ursäktade av skadeläget.

***

Ibland är man ju trög, men efter att ha läst detta upplystes jag om att Örebros tränare Peter Andersson har samma namn som Vancouverlånet och Örebrobacken Peter Andersson. Har inte ens ägnat en tanke på det innan. Varför jag skulle göra det heller vet jag inte, men det är ju en ganska rolig tillfällighet (ja, jo, jag är lite trött).