Jared Aulin avgjorde för Leksand idag, och då känns det passande att ta pulsen på de spelarna som anslutit till HockeyAllsvenskan under hösten och efter att säsongen dragit igång.

Vilka förstärkningar under hösten har fått positiv respektive negativ effekt (och nej, inga lån är inkluderade)?

Almtuna

Henrik Petré, back, 1 match (0+0)
Effekt: Spelat för lite men gjorde visst en lovande debut.

Peter Nylander, forward, 3 matcher (0+0)
Effekt: Spelat för lite, men ska man värva Nylander så måste han leverera offensivt. Har kontrakt till 15 december.

Bofors

Eetu Qvist, center, 11 matcher (6+5=11 poäng)
Effekt: Positiv. Bofors ville få in offensivt understöd till Thermell-kedjan och det fick man.

Borås

–

Leksand

Jared Aulin, center, 11 matcher (6+5 poäng)
Effekt: Positiv. Leksand letade efter en spetskompetenscenter och hittade också det i Aulin som stigit fram i flera avgörande lägen, som idag.

Stefan Gråhns, center, 2 matcher (0+2=2 poäng)
Effekt: Har spelat för lite, men visst har det börjat bra för Oskarshamnsvärvningen.

Malmö

–

Mora

Aki Heino, back, 21 matcher (6+8=14 poäng)
Effekt: Positiv. Mora läckte som ett såll i säsongsinledningen innan Heino kom in och tillsammans med Dan Iliakis stöttade upp ungdomarna. Har också levererat offensivt.

Dan Iliakis, back, 17 matcher (0+2=2 poäng)
Effekt: Positiv. Bidrar med den defensiva stadga och tyngd som man letade efter.

Oskarshamn

Andreas Valdix, forward, 15 matcher (7+6=13 poäng)
Effekt: Positiv. Valdix hade det trögt i Västerås ifjol men har hittat rätt i Oskarshamn och har visat att målsinnet fortfarande lever.

Rögle

Eric Himelfarb, center, 0 matcher
Effekt: Signade nyss och har inte hunnit debutera ännu. Gjorde det okej under försäsongen då han provspelade, men hämmades redan då av de ryggproblem som hållit honom borta fram till nu.

Sundsvall

Marcus Högström, back, 20 matcher (5+8=13 poäng)
Effekt: Positiv. Högström har klivit fram som en offensiv producent efter att han hämtats in från Skellefteås bänk.

Sebastian Ström, back, 0 matcher
Effekt: Skrev på så sent som idag. Kommer säkerligen bidra en hel del i försvarsspelet.

Tingsryd

Tero Leinonen, målvakt, 2 matcher
Effekt: Ingen. Ännu i alla fall. Två starter, två förluster, tio insläppta mål.

Harlan Pratt, back, 13 matcher (0+1=1 poäng)
Effekt: Har inte fått någon klar bild av Pratt ännu då jag sett honom för få gånger, men som jag förstått det har han varit helt okej. Eller?

David Fredriksson, forward, 16 matcher (3+4=7 poäng)
Effekt: Positiv, får man ändå säga. Har levererat skapligt men också tagit för sig fysiskt. Att han skulle lyfta hela laget eller vräka in mål kan man inte räkna med, men visst har han varit en frisk fläkt.

Troja/Ljungby

Adam Miller, center, 11 matcher (4+3=7 poäng)
Effekt: Positiv. Troja behöver all offensiv kompetens som finns… och man hittade det delvis i Miller.

Västerås

Evan McGrath, center, 22 matcher (10+8=18 poäng)
Effekt: Positiv. Har varit med laget nästan hela säsongen och är en av de offensiva nyckelspelarna, precis som han ska vara.

Växjö

–

Örebro

Ola Nilsson, målvakt, 1 match
Effekt: Ingen, egentligen. Fast Zajkowski har fått en bra backup som spelade bra i den enda match han ännu stått. Och det blir nog inte så många fler starter för den tilltänkte båsöppnaren heller.

***

Tror jag fick med alla.

Och de flesta, ja alla, har ju haft en positiv inverkan så här långt. Lagen har med andra ord förstärkt bra.

Och fler förstärkningar lär komma.

En pinne för Sundsvall idag.

Den allmänna uppfattningen om Sundsvalls existens i HockeyAllsvenskan är väl inte så där jättepositiv.

Lånelaget.

Icke-publiklaget.

Tråkhockey-laget.

Det ligger väl en del i det där måste jag erkänna även om jag gillar Sundsvalls charm.

Laget är trots allt det lag som har sämst publiksiffror (enda laget under 1000 i snitt) och man gör minst mål i hela serien. Det går ju knappast att anklaga laget för att vara speciellt profilrikt heller, i alla fall inte för gemene man, även om jag själv tycker att spelare som Daniel Olsson, Niklas Zetterström och någon till är ganska tydliga profiler, men de är ju betydligt färre än i andra lag.

Det som är mest anmärkningsvärt med årets upplaga av Sundsvall som fick snickras ihop som hastigast under sommaren är givetvis lagmoralen och förmåga att kunna vända till synes jobbiga underlägen. Dagens vändning mot Oskarshamn är ingen engångshändelse, laget har vänt massor av matcher i höst, speciellt i början av serien.

Laget är experter på att köra hela vägen in i kaklet, för att använda ett utslitet begrepp.

Sundsvall har gnetat på förvånansvärt bra under hösten, mycket tack vare Tim Sandbergs stundtals magiska målvaktsspel, men nu har man börjat halka efter och jag tror inte att vi får se någon ljusning, även om klubben gått ut med att man letar efter spetsförstärkningar. Sundsvall har inga pengar att inhandla något så bra så att de lyfter i tabellen…

Genom åren har konkurrenssituationen i HockeyAllsvenskan sållat bort lagen utan publikunderlag, som Hammarby, Huddinge, Arboga och något till… och frågan är om inte Sundsvall är nästa lag att ryka.

Det vore tråkigt, men ska laget bli kvar måste man hitta publiken… och frågan är hur man ska lyckas med det efter att ha misslyckats år efter år.

***

Man måste säga att nykomlingarna i HockeyAllsvenskan de senaste åren har satt färg på serien… Borås, Troja och Örebro, även om Troja sackat efter i år. De är i alla fall betydligt hetare än föregångarna.

Vilka som blir nästa nykomling? Jag vet inte, men om några år hoppas jag att Karlskrona kanske kan leta sig upp.

***

Nicklas Jadeland – matchvinnare mot Sundsvall två gånger om inom loppet av fyra dagar.

Starkt.

Duracell-Jadeland är i mina ögon en av de bästa spelarna som kan kombinera arbete och skicklighet i den här serien. Jag tycker han är grym.

Jaha, jag trodde ju att vi skulle få se en skiktning mellan plats sju och åtta där ett tag när Rögle låg sjua och såg ut att skapa ett glapp neråt.

Men istället började Oskarshamn förlora samtidigt som Bofors, Mora och nu Almtuna börjat vinna, och helt plötsligt har det skapats ett getingbo kring playoffstrecket. Jägarna har kommit ikapp och stärkt sina positioner efter att ha vunnit sina matcher idag.

Jag har ju sågat alla tre och inte trott att de skulle hinna ifatt, men det har de gjort. Starkt.

Och det roliga är ju att det finns en gemensam nämnare.

***

Vi börjar med Bofors som lyft med finske centern Eetu Qvists intåg i laget. Han har skapat en ny offensiv dimension och fått igång en slumrande Peter Wennerström, och det innebär att värmlänningarna har secondary scoring bakom Thermell-kedjan vilket var en bristvara tidigare.

Dessutom har Andro Michel visat att han är redo att hantera förstaspaden och därmed har Bofors i mina ögon en riktigt vass målvakt – något man inte hade ifjol, ursäkta Micael Andersson.

***

Mora har ju också stabiliserat upp sig efter en riktigt usel inledning. Framförallt så har man gnetat till sig en hel del poäng här och där efter oavgjorda matcher och liknande. Försvaret har blivit bättre men framförallt så har Daniel Hansen klivit fram med bravur och förpassat fjolårssuccén Lasse Johansson till bänken.

Men Mora har kommit igång utan att flera av de offensiva kanonerna egentligen gjort det. Skrapar man lite på potentialen på forwardssidan så inser man att det finns SÅ mycket mer… inte minst från en kille som Daniel Viksten som i alla fall fick näta idag.

***

Almtuna då, som jag absolut inte trodde skulle kunna äta sig uppåt. Laget har haft massor med skador på slutet – vilket inte resulterat i ett ras, utan snarare tvärtom. Laget har börjat vinna och har just nu fyra raka viktorior.

En anledning är Magnus Hellbergs fina målvaktsspel – han håller ju ingen mindre än Fredrik Pettersson-Wentzel på bänken.

***

Den gemensamma nämnaren hos jägarna?

Alla tre har tre unga målvakter som slagit igenom i år.

Andro Michel.

Daniel Hansen.

Magnus Hellberg.

***

Till sist: Conny Strömberg – sluta snacka, spela hockey. Det är det du kan bäst.

Kom att tänka på det… bara så där…

Det är många allvarliga skador i HockeyAllsvenskan i höst, tycker jag.

Eller är det bara inbillning?

Vi minns ju under hösten oturssituationerna när Christoffer Bengtsberg i Växjö och Viktor Lindgren i Rögle fick föras med bår av isen med misstänkta kotskador, men där det tack och lov var lugnt i båda fallen.

Vi minns också unge Röglebacken Jonathan Zaar som brakade in i sargen på en träning och skadade två kotor – men han verkar också, tack och lov, vara frisk.

Sedan har vi ju Almtunabacken Mikael Österberg som fick en puck i ögat. Eftersom han bara har 10% syn på andra ögat så var det allvarligt, men tydligen var inget trasigt i ögat, vilket bådar gott.

Men alla de där skadorna beror ju på mer eller mindre otur. Det är i alla fall inga motståndare med intentioner om att skada med i bilden. Det är väl alltid något… men känslan är att det är många otursskador i höst, faktiskt.

***

Fast visst – det är ju inte bara otur som skapat skador i höst. Det har väl varit några påhopp också. Vilka har varit värst, tycker ni?

***

Okej, det var bara en reflektion ovan…

Ikväll vann Leksand mot Borås med 3-1. Planenligt, även om Borås stretade på bra, enligt rapporterna. Patrick Galbraith, som inte är min favoritmålvakt, levererar ordentligt just nu.

***

Det verkar som att Växjö är ute efter en förstärkning, eftersom man tydligen varit ute efter Stefan ”Stiffen” Holmgren.

Intressant att man vill ha in en krigarspelare i truppen. Men det skapar också frågetecken eftersom Johan Markusson skulle göra comeback i januari enligt de första rapporterna – är det så att krigar-Johan fått något bakslag gällande ljumskarna?

Klart är i alla fall att topplagen rustar. Växjö letar, Örebro har landat Adrian Foster, Leksand knöt upp Stefan Gråhns och Rögle snappade upp Eric Himelfarb.

Vakna Malmö, dags att hänga med i racet?

Visst är det en klyscha, men en dag som denna passar verkligen att ”släkten är värst”.

***

Förre Västeråsbacken Fredrik Sandgren fullbordade den grymma vändningen som Almtuna gjorde mot Västerås när han slog in matchvinnande 3-2 i power play. Att vända 0-2 till 3-2 är bra, att just Sandgren nätade strödde nog extra salt i såren i VIK-lägret.

Dessutom debuterade ju Djurgårdslånet Kim Lennhammer för Almtuna – samme Lennhammer som redan gjort elva matcher för Västerås i höst.

***

Förre Trojacentern Alexander Johansson passade på att besegra sitt gamla lag Troja när han tråcklade in 4-3-målet. Första seriematchen i gamla hallen – och då blir han matchvinnare. Häftigt.

Och Rögles form håller i sig. Sex raka trepoängare nu – det är starkt.

***

Släkten är värst kan vi ju säga om Tommy Salo också, som roffade åt sig Stefan Gråhns till Leksand efter att denne brutit med Salos gamla klubb Oskarshamn. Det där svider nog i ganska många IKO-fans ögon… troligen mer än att Salo försvann.

Värvningen av Gråhns är väl mer eller mindre ett bevis för att Salo kommer att utnytta sina IKO-kontakter för att locka spelare till Dalarna.  

Inget fel med det givetvis, under förutsättning att han nu inte fått höra och se saker i Oskarshamn som han aldrig hade sett som leksing.

Oskarshamn lyckades ju plocka en trepoängare idag i alla fall. Alltid något.

***

Vad noterar vi i övrigt idag?

Att starka Örebro blir ännu starkare.

Men vad ska Adrian Foster bidra med som laget inte redan har? Jag har ingen koll på killen, men Örebros slagstyrka framåt är ju redan av yppersta klass.

Jag hoppas inte klubben drabbas av gamla tiders värvningshysteri.

Jag spekulerar inte i Stefan Gråhns uppbrytning med Oskarshamn, men idag snappade Tommy Salo upp sin värvning igen när han signade för Leksand.

Salo, som väl inte ens skulle börja jobba i Leksand förrän efter nyår (?), agerar direkt alltså: Jussi Pesonen ut, Gråhns in.

Vad som än föregick Gråhns försvinnande från Oskarshamn så var det tydligen inget som påverkade att han skulle till Leksand, för Tommy Salo borde ju ha lite koll där.

Gråhns i Leksand?

Bra, givetvis, det är en drivande och ledande spelare som kan spela både center och ytter. Jag vet dock att han gick till IKO för att få spela mycket och få vara en ledande spelare – hur blir det nu då han halkar ner som åtminstone tredjecenter bakom Jared Aulin och Ken Andre Olimb? Återstår att se.

Hur som haver, en bra värvning, även om jag inte har en aning om vad Oskarshamn tänker i ärendet. 

***

Thomas Mitell, den offensive backen som alltid öser in poäng, provspelar med Västerås. Blir det så att han äntligen ska spela i HockeyAllsvenskan?

Han spelade ju upp både Mariestad och Örebro, men följde aldrig med lagen upp. Dags för herr Mitell nu?

***

Lånetlaget Sundsvall – ja, de kallas ju så – lånade själva ut spelare i helgen. Ganska roligt, laget som alltid lånar in fick också låna ut. Men det tjänar bara klubben på i det långa loppet – spelarna blir bara mer inspirerade av att få känna på elitseriespel.

***

Då kör vi, då vi nu är inne i december… veckans lag!

Målvakt: Jonas Fransson, Rögle
Tja, 5-1 borta mot Leksand och 4-0 hemma mot Tingsryd – Jonas Fransson gjorde en kanonvecka och befäste sin position som seriens statistiskt sett bästa målvakt. Veteranen står rätt hela tiden just nu, och gör sin andra raka vecka i det här laget – något som brukar vara få förunnat.

Back: David Lidström, Bofors
Poängmässigt usel start på säsongen, men i de tre senaste matcherna kom äntligen hösten första poäng och nu har det blivit ett mål och tre assist totalt sett, varav tre poäng den här veckan. Skoj med islossningen.

Back:Tom Koivisto, Tingsryd
Dunkade in dubbla puckar i slutskedet av matchen mot Oskarshamn och räddade därmed en poäng i smålandsderbyt. Målen förkunnade också en poängsvit om fem raka matcher.

Forward: Mikael Zettergren, Mora
Det är dags att uppmärksamma den kvicke och skottglade Mikael Zettergren som hade en kanonvecka. Ett mål och en assist mot Almtuna följdes upp av tre assist mot Bofors. ”Z” är överlägsen poängkung hos dalmasarna.

Forward: Joakim Hillding, Växjö
Så är det ju i det här laget; gör man hattrick så kommer man med, och det var precis vad Joakim Hillding levererade i 3-0-segern mot Västerås. Hillding är utan tvekan en av säsongens stora sensationer i serien.

Forward: Christopher Liljewall, Rögle
Liksom klubbkamraten Fransson så är Liljewall med i laget för andra veckan i rad – men så blir det om man fortsätter ösa in mål. En balja mot Leksand, två mot Tingsryd och nu har Liljewall gjort mål i fem raka matcher. Imponerande.

… och hedersomnämnande, givetvis, till tvillingarna Pathrik och Ponthus Westerholm i Malmö som nu spelat i tre matcher tillsammans och levererat i samtliga. Snacka om succéstart (ett ej missbrukat begrepp i det här sammanhanget) för 18-åringarnas gemensamma a-lagskarriär.

Spelledig söndag.

Idag bjuder vi på något annorluna, en artikel om Västerås-keepern Johan Thalberg som ”försvunnit”. Artikeln blev av olika anledningar inte av någonstans, så istället för att samla damm på min hårddisk så trycker jag ut den här.

Med några veckor på nacken, men ändå.

Varsegod, lite söndagsläsning:

***

”Att vara ishockeyspelare är en drömvärld”

Hösten 2006 slog Johan Thalberg igenom i Västerås. Den då 19-årige målvakten briljerade trots sin orutin och under de tre första säsongerna förde han Västerås till Kvalserien två gånger.
Idag, fyra år senare, är Johan Thalberg 23 år och tvivlar om framtiden.
Förra säsongen blev oerhört jobbig. Först presterade varken han eller Västerås i HockeyAllsvenskan, sedan plockade klubben in Daniel Sperrle som ny förstekeeper och ”Tarras”, som han kallas, skeppades iväg till Växjö, där det om möjligt gick ännu sämre.
Anledningen?
Höfterna.
– Jag gjorde en magnetröntgen för två år sedan som visade förslitningsskador på båda höfterna. Jag opererade den ena eftersom jag hade mest smärta i den. Det har känts helt okej efter den operationen och jag kom tillbaka och spelade ifjol, men fick samma utslag på den andra höften vilket jag visste skulle komma eftersom jag har samma skada där, berättar Thalberg.
Efter misslyckandet i Växjö tvivlar Johan Thalberg idag om framtiden.
Och ska han fortsätta måste han operera andra höften.
– Ifjol tog det ungefär ett halvår med rehabilitering, men när man står utan kontrakt är det ingen klubb som bistår med pengar och man har inte samma backup med rehabilitering och sjukgymnaster och liknande. Jag ville inte heller skriva på för någon klubb och lura dem för att jag är skadad. Jag har helt enkelt skjutit upp beslutet om operation och tagit tag i lite andra saker, så vi får se vad det leder.
Var operationen jobbigare än du trodde?
– Ja, det var den. Den var tyngre än jag trodde och från början var höften inte bra heller och doktorn var på mig om att kanske bränna bort ännu mer på höftkulan. Idag är den inte hundra, och det är en svår operation att göra och det finns ingen garanti för att det blir helt bra. Om jag förstod det rätt på läkaren så blir det förslitningar igen. Det ska dröja ett tag, men om jag spelar tolv år till så kanske jag måste minst göra en operation till på varje höft. Det där är jobbiga beslut när hela jobbet bygger på att man måste ha friska höfter samtidigt som man vet hur jobbigt det är att komma tillbaka.
Är det som gör att du tvekar om att operera den andra höften?
– Det är inte bara att lägga sig på operationsbordet, så enkelt är det inte. När man står utan kontrakt måste man verkligen vara motiverad, och man har ju ingen ersättning heller. I somras var jag inne på att hoppa på någonting. Jag hade intressanta bud från Danmark, någon klubb i HockeyAllsvenskan och några klubbar i division ett. Men jag ville inte hoppa på något när jag inte är frisk. 
Har du ont i vardagslivet?
– Nej, det är det som är det konstiga. Jag kan göra allt; springa, cykla, hoppa och gymma. Men jag kan inte gå ner i butterfly, för det är då höften sätts på prov eftersom det är en onaturlig rörelse.
För Johan Thalberg gick allt på räls innan höfterna började spöka.
I tre år var han given förstemålvakt i Västerås och var en stor anledning till klubbens väg tillbaka till toppen. Föreningen, som sattes i konkurs år 2000 och fick börja om i seriesystemet, är idag på jakt efter förnyad Elitseriestatus.
Därför var fjolårets misslyckande, när laget höll till på den undre halvan i HockeyAllsvenskan, en stor besvikelse.
För Johan Thalberg, som fick lämna och hamnade i Växjö, var det oerhört jobbigt.
Även om han var van vid att bli ifrågasatt.
– Folk snackade redan från första året i Västerås att det skulle gå sämre nästa år, men det hände inte utan det gick bättre för varje år. Sedan var folk på mig efter operationen och sade att nu kommer det bli tufft, men då kom jag tillbaka igen. Men jag visste att det inte kunde fortsätta peka uppåt hela tiden och att man skulle få en dipp någon gång. Den kom ifjol och den största besvikelsen var att få lämna Västerås och att inte kunna höja sig i en annan klubb. Det var som en spiral neråt, jag kom in i det på fel sätt och helt plötsligt fungerade ingenting.
Vad hände i Växjö?
– Jag har bara mig själv att skylla. Växjö och tränaren Janne Karlsson tog hand om mig jäkligt bra och försökte få igång mig flera gånger, men det fungerade inte. Det var en helt okej säsong i Västerås men varken laget eller jag som målvakt inte presterade, och sedan gick det utför i Växjö. Men jag vill inte klaga någonting på att jag haft ont i höfterna eller så.
Blir man inte frustrerad när kroppen säger ifrån, för du skulle ju kunna gå hur långt som helst som målvakt?
– Det går inte många dagar utan att man tänker lite på det när man ser ishockey överallt. Jag vet inte om det är kroppens funktion men när man vet att inte kroppen klarar av att prestera så är det som att man stänger av. Kanske är det därför som jag inte fått det här riktiga suget heller. Jag har accepterat läget, och nu får jag göra det bästa av situationen. Jag kan inte bara sitta hemma och gräma mig, utan man får ta tag i andra delar av livet. Jag har fått ut jäkligt mycket av det här halvåret som vanlig Svensson, det är lite välkommen till verkligheten. Att leva som ishockeyspelare är lite av den drömvärld faktiskt.
Det är inte alls givet att det blir något mer ishockeyspelande för Johan Thalberg, trots att han bara är 23 år gammal.
Eller jo, han tränar och spelar lite med Syrianska i division tre.
Och där spelar han forward. Men någon elitkarriär är det inte tal om.
– Nej, jag ser det inte så. Jag är fortfarande en tävlingsmänniska och kan jag tävla ett par gånger i veckan med Syrianska så är det guld värt. Det får mig att inte klättra på väggarna i alla fall. Sedan gillar jag att vara nere i omklädningsrummet och snacka, så jag får den delen också. Än så länge är det bara på en nivå där jag får ut min energi någonstans så att jag kan fortsätta tävla.
Vad ska du göra nu?
– Jag kom in på polishögskolan en gång men jag fick tacka nej eftersom de tog bort distansutbildningen här i Västerås och placerade mig i Umeå. Det gick inte att kombinera med hockeyn eftersom jag hade kontrakt med Västerås. Jag har sökt nu igen till våren och det beslutet väntar jag på nu. Sedan jobbar jag som idrottslärare på ett gymnasium i Västerås. Jag trodde att jag skulle känna ett sug efter hockeyn nu när säsongen dragit igång, men så har det inte blivit riktigt. Jag har hållit mig undan och det känns ganska bra, även om jag har kontakt med många inom ishockeyn fortfarande.
Kommer du tillbaka till ishockeyn?
– När man vet att det är ett halvårs rehabilitering på den operation jag måste göra på höften så drar man öronen åt sig. Det kanske blir så att jag tar operationen till våren och är redo för säsongen efter, vi får se vad som händer. Det beror på vad som händer med andra saker i livet också.

***

Hur som haver, jag önskar Johan lycka till.

Jo, idag tror jag vi såg lite avgörande tendenser i tabellen.

* Västerås lyckades hålla undan och vinna mot Borås och befäste därmed sin playoffplats med fem poäng. Dessutom har laget lika många eller färre matcher spelade än de jagade lagen, så det känns som man gjort ett ryck. Att man dessutom sitter på vad som troligen är seriens vassaste målvaktspar just nu, gör ju inte saken sämre.

* Rögle tog en ny tung och imponerande skalp, den femte raka viktorian, efter att ha nollat Tingsryd hemma, och nu är man på allvar inblandade i striden om direktplatserna till kvalserien. Snart så är väl Eric Himelfarb redo för spel också, och då ska man ju bli ännu bättre.

Min känsla är att topp-6 kan vara satt nu.

De sex lagen som är topp-6 går till minst playoff.

Jag är helt säker på att Växjö behåller sin direktplats. Jag är nästan lika säker på att Örebro gör det, men inte lika. Jag vet inte varför, bara en känsla.

Det lutar åt att storlagen Leksand, Malmö och Rögle – de tre som jag tippade i topp inför säsongen – får göra upp om en direktplats. Och att ett av lagen som en konsekvens av Växjös och Örebros framgångar därmed kommer att missa kvalserien.

Vilka?

Mja, sett till dagen så är ju svaret Malmö.

Fast… ja, jo, Leksand eller Malmö.

Rögle går som tåget nu… man lär ta sig till kvalserien.

Ändå lite sensationellt att ett av de tre storlagen troligen inte spelar kvalserien till våren.

***

Jag trodde ju inte på Mora i playoffstriden men det ser ut som att jag får äta upp det. Man är ikapp Oskarshamn (om än med en match mer spelad). Bofors är en pinne efter. Det kommer bli kamp om den där sjundeplatsen.

***

Trendbrott för Leksand idag som vann i Malmö för första gången på åtta år. Sådana där trender brukar vara svåra att bryta, men idag gick det vägen. Patrick Galbraith var nyckeln till segern, eftersom han grundlade den i första perioden.

***

Jag gillar sviter.

Och Christopher Liljewalls svit i Rögle är häftig. Mål i fem raka matcher. På de fem matcherna har han gjort sju mål. På säsongens 18 första matcher gjorde han tre mål.

Snacka om kontraster.

Och snacka om genombrott.

Vem hade trott att han skulle vara skåningarnas målkung i höst?

Håller Oskarshamn på att rasa samman totalt?

Först Tommy Salo, och nu bryter Stefan Gråhns kontraktet med klubben. Den rivige centern har varit en förgrundsfigur under hösten, men väljer nu av okänd anledning att sticka. Det kan handla om vad som helst av privat natur, så jag ska inte ens spekulera, och det är säkert befogat att bryta också.

Synd för Oskarshamn dock, som tappar en riktigt bra spelare.

Nu vann IKO visserligen senast, men hur är det fatt i klubben just nu? Salo borta, Gråhns borta, ingen trepoängare på de fem senaste matcherna… och topplaceringen är utbytt mot en knapp playoffplats som är direkt hotad av lagen som jagar.

Orkar Oskarshamn verkligen resa sig från detta, och vinna ny mark i tabellen? Nej, jag tror tyvärr inte det, Oskarshamn får kämpa kring playoffstrecket, tippar jag.

***

Och så en kommentar kring stortruppen till JVM som Roger Rönnberg tog ut igår.

Så där spontant så saknar jag väl poängsprutan Tim Heed och i viss mån Leksands energiknippe Martin Karlsson, men i övrigt är det inte så mycket att kommentera.

Det är framförallt skoj att se målvaktssidan med idel HockeyAllsvenska namn, och kommer inte Robin Lehner loss lär ju både Fredrik Pettersson-Wentzel och Johan Gustafsson lira i JVM.

Om Lehner kommer loss avgör nog dagsformen andraplatsen, och även om PW känts som det givna valet, så känns JG hetare just nu.

***

Lite komiskt med Almtuna just nu faktiskt.

Först värvas Peter Nylander som skadereserv, men blir magsjuk själv.

Sedan blir han frisk, och då har Almtuna helt plötsligt ”för många” forwards.

Jaja, man kan inte ha för mycket bredd, jag vet, men lite komiskt att man helt plötsligt blir överbefolkat. Jag är förresten extremt nyfiken på Nyllet – hur bra är veteranen egentligen?

Hur många dagar har Tommy Salo varit i Leksand?

Inte många, men det dröjde inte länge innan han kickade ut finske floppen Jussi Pesonen. Helt rätt, givetvis, eftersom den förväntade målskytten inte alls levererat i paritet med förväntningarna. 

Jag snackade med Tommy för någon vecka sedan, innan brytningen med Oskarshamn ens kommit på tal, och han berättade att han inte hymlar med något i sin kommunikation.

– Jag brukar vara ganska rak i mina budskap, om man säger så, sade han då.

Det visar han minsann direkt.

Vad betyder detta då för Leksand? I truppen, ingenting. Det finns andra spelare som kan kliva in. Jag förutsätter att man fick loss en löneslant nu när Pesonen försvinner, men frågan är om den slanten går till att fylla svarta hål i klubben, eller om de går till ett nyförvärv. 

Jag tippar att man avvaktar lite, och blir det någon värvning så kommer den nog först i januari. 

***

Pesonen är inte ensam om att vara en enorm besvikelse i år.

Min topp 5 vad gällande besvikelser (detta är spelare som jag trodde mycket på i år):

1. Daniel Wessner, Bofors
Värvad som förstecenter, men har inte gjort någon glad i Karlskoga. Inte ens den där energin eller tjurigheten han är känd för har gjort sig till känna, och då är Wessner ingen bra spelare. Fyra poäng och -12 är inte godkänt.

2. Jussi Pesonen, Leksand
Värvad som målskytt ifjol, men har bara gjort ett spelmål på hela säsongen (ett betydelselöst 5-0-mål mot Mora i premiären och sedan ett straffmål). Petad på sistone, och nu hemskickad till Finland.

3. Lars Johansson, Mora
Ifjol var han en av seriens mest stabila målvakter och matchades hänsynslöst i Mora. I år står han inte att känna igen, och nu är han förpassad till bänken av genombrottsmannen Daniel Hansen.

4. Jonas Westerling, Almtuna
Fantastisk speluppfattning och teknik… men har inte varit i närheten av sin kapacitet i höst. Bara ett mål och sex poäng på 18 matcher av en kille som skulle lyfta offensiven. 

5. Andrée Brendheden, Rögle
Min tippade skyttekung inför seriestart må vara ursäktad av sina ömma fötter, men även i friskt skick så har Brendheden varit en besvikelse så väl spel- som målmässigt (fem mål på 22 matcher). Tynger den där kaptensbindeln månne?

Bubblare:

Daniel Håkansson, Troja/Ljungby
Fjolåret var inte bra, och det verkar inte som att det var någon tillfällighet. Visst har skador och sjukdomar stört, men Håkansson kan så mycket bättre och att han inte är bättre är en av de stora anledningarna till Trojas kräftgång.  

Vilka är era största besvikelser?