Det var ganska givet att Calle Söderberg skulle bli ifrågasatt på stjärnlistan. 

Jag säger som jag alltid sagt: han kan vara loj, oengagerad, dålig defensivt… och alldeles, alldeles underbar. 

Det är liksom Calle Söderberg, och i mina ögon är han, även om han aldrig levt upp till det talangrykte han länge haft, en given stjärna. Killen har öst in poäng i säsong efter säsong, han har trots allt under sin hockeyallsvenska karriär snittat över en poäng per match. 

Sedan gör han de här härliga grejerna. De här långa dragningarna, de snygga assisten. 

Visst fanken är Calle Söderberg en av seriens största stjärnor, en av de hetaste lirarna. Inget snack om saken. 

Men jag kan hålla med om att han visar sin briljans lite för sällan. 

***

Nog om Calle, det finns ju andra hjältar idag.

Som nollan Markus Svensson som gjorde det riktigt bra mot Örebro. Traditionens makt brukar vara stor, så sjunde raka segern var kanske inte enormt överraskande, men ändock imponerande. 

De där tvillingarna Westerholm är roliga att bevittna. Lite naiva ibland, men de vill verkligen lira hockey. Och skoj att de till och med får power play-speltid. 

***

En kille som säger äntligen idag är säkerligen Mikael Lidhammar. Tre mål, de första för säsongen, mot Borås idag och äntligen lite återupprättelse. Lidhammar började säsongen uselt, men har kommit mer och mer, och nu kanske det lossnar på allvar. 

***

Och två pinnar till Oskarshamn efter att glödhete Andreas Valdix prickat in avgörandet på övertid mot Tingsryd.

Jag måste erkänna att jag var skeptisk till värvningen av skadedrabbade Valdix, men han har verkligen levererat. Nu gjorde han mål för fjärde matchen i rad. 

Ifjol i Västerås gjorde 25-åringen fyra mål på 28 matcher. Nu är han redan uppe i sju mål på 13 matcher, varav sex mål kommit på de sju senaste kamperna. 

Oskarshamn är ju annars ordentligt indraget i playoffkampen nu. Bofors är ikapp, och även om värmlänningarna har två matcher mer spelade så är de bara en pinne efter. Jag undrar vad tappet av Tommy Salo egentligen betytt. 

Spelarna har trott på Oskarshamn – men den offensiva satsningen undermineras ju lite när Salo sticker så fort en storklubb lockar. Frågan är om spelarna börjar tvivla på att Oskarshamn är ett lag för toppen?

Det kan vara ödesdigert. 

***

Två poäng för Almtuna. Men inte mer. 

Det blir inget playoff.

För övrigt, Peter Nylander spelade inte. Han missade matchen på grund av magsjuka. Ganska ironiskt, han kommer in som skadereserv, men blir själv sjuk. Typiskt.

Conny Strömberg är en spelare som berör, överallt.

Magiska handleder, härlig blick för spelet och grymma passningar. Men också ett hejdundrande humör (den slängda klubban mot Bofors var inte vacker) och bristande backchecking-disciplin. 

Men jag kan inte låta bli att älska killens stjärnglans. 

Han är ingen som stryker någon medhårs, utan han säger vad han tycker och han gör det rätt ut. Jag gillar på något sätt den ärligheten, för den skapar lite debatt. 

Att han tappar humöret och hittar på dumheter ibland är förvisso synd, men också ett tecken på hur mycket Conny bryr sig, hur mycket han vill vinna. 

Att han är en stjärna och profil är det ju ingen tvekan om.

Vi har vevat den här straffen femhundraelva gånger, men vi gör det igen för straffen är så jäkla grym att den kan ses nästan hur många gånger som helst: 

Ikväll möter man ju förresten Malmö, ett lag som Conny inte trodde, i motsats till många andra, skulle vara i den absoluta toppen.

– Många trodde också starkt på Malmö, men jag trodde nog att de skulle ligga ungefär där de ligger nu, säger han till Örebros hemsida.

***

Roligt initiativ av Malmö.

***

Eric Himelfarb tillbaka i Rögle.

Jag vet inte vad han håller för klass, men det talades om att han var helt okej på försäsongen innan han fick problem med ryggen. 

Rögle spänner musklerna, helt klart. 

***

Inför kvällen:

Almtuna – Mora 2
Almtuna känns så där för tillfället om jag ska vara ärlig. Jag tror det blir jobbigt mot ett bra Mora… det blir bortavinst. 

Bofors – Borås X
Svårtippat, men viktig match i jakten på playoff. Kryss ligger närmast till hands. 

Malmö – Örebro 1 (som du ser i S24)
Tungt möte, men jag har en känsla av att Malmö ror hem det här. Segern mot Mora senast var stabil. Dessutom har Örebro inte vunnit mot Malmö sedan man gick upp.

Tingsryd – Oskarshamn 1
Oj, nu är det minsann dags för Oskarshamn att vinna, annars tappar man nog sin playoffplats. Tingsryd känns på gång, och jag tror på hemmavinst.  

Västerås – Troja/Ljungby 1
Västerås plockar hem det här, det känns inte som det är skrällvarning i den här matchen. Johan Gustafsson är dessutom het mellan stolparna just nu. 

Rögle trummar på… och är för jäkla bra nu helt enkelt.

Man har fått ordning på det mesta: man har en glödhet målvakt, ett bra försvar och en offensiv som nu helt plötsligt sätter puckarna i mål istället för att bränna målchanserna. Rögle har vuxit en hel del de senaste veckorna, och kommer fortsätta klättra i sammandraget. 

Jag tippade ju dem som etta inför säsongen, så de har en del att leva upp till. 

Lite av nyckeln är, förutom Jonas Franssons storspel i mål, att transatlanterna börjat hitta rätt.

Vic Bartley har varit bra länge nu, men så bra som han varit mot Malmö och Leksand har jag inte sett honom. Offensiven är sedvanligt vass, men nu är han bättre i egen zon också.

Detsamma kan sägas om Adam Hobson. Det är dags att inse att han inte blir någon offensiv spets, men som gnuggarcenter och viktig tekare duger han gott, och det är i den rollen han ska användas – och där är han nu. 

Nu väntar vi egentligen bara på att Andrée Brendheden ska vakna på allvar. För han har inte levt upp till mina förväntningar ännu. 

***

Mål i fyra raka matcher av Christopher Liljewall. Vem hade trott det efter hans säsong ifjol?

***

Leksand var inte bra idag. 

Visst försökte man ibland, men man kom aldrig riktigt till. Rögle var för bra. 

Sedan är det synd att ungdomarna fick spela så lite på slutet. De driver, de vill något. 

***

En ny (?) trend är ju att skriva alla de här korttidskontrakten med spelare. Jag vet inte vad jag tycker om det egentligen, det blir mycket ruljans i spelartrupperna. Det är ju ytterligare ett tecken på hur mycket klubbarna värnar om sina pengar – man vågar inte chansa med någon, utan man vill testa först. 

Sedan handlar det mycket som skadebackup, som i dagens två fall.

Idag skrev ju Tero Leinonen på för Tingsryd i en månad som ersättare till skadade Victor Tisell. Därmed utökas den finska kolonin. Hur bra är Leinonen? Bra, men jag tycker man ska satsa på Axel Brage som etta.

Almtuna signade också upp veteranforwarden Peter Nylander i en halv månad. Han ska täcka upp skadeläget i klubben. Hur bra är Nylander? Ingen aning, faktiskt.

Tidigare i höst har vi ju sett Fredrik Öberg gästspela i Leksand, bland annat. Också det på grund av skada. 

Rätt eller fel? Eller borde man ge någon junior chansen istället?

Jag tycker faktiskt det sistnämnda, om det inte handlar om någon långtidsskada över hela säsongen, men det gör det inte i något av fallen ovan. 

HockeyAllsvenskan ses ju allmänt som en bra talangskola för svenska talanger som inte är redo för elitserien, men som behöver ordentlig seniormatchning. 

Nu tror jag inte att vi får se så många HockeyAllsvenska lirare när Roger Rönnberg tar ut sin bruttotrupp på 30 spelare till JVM på torsdag, men det betyder inte att det saknas talanger i serien. Och även om man passerat åldern för att vara med i JVM, så betyder inte det att man inte är en talang. 

I dagens två matcher var det talanger som avgjorde. 

***

Mest anmärkningsvärt är ju Ponthus Westerholms debut i Malmö mot Mora. I sin första match klev 18-åringen in och gjorde både 1-0 och 2-0, där det andra målet var riktigt snyggt, även om Moramarkeringen var obefintlig. 

Tvillingbrorsan Pathrik Westerholm, som spelat flera matcher i höst, spelade fram till båda målen. 

Skoj för talangerna, och hoppas att de får fortsätta lira. Man får ju nästan lite ”Babyhawks”-vibbar igen, vilket är skoj. Och det behöver Malmö, de njöt nog av att se talangerna spira efter det bittra nederlaget mot Rögle i lördags. 

***

I Växjö var det en äldre spelare som steg fram, men Joakim Hillding kan ju knappast anses vara ett beprövat kort. 22 år gammal visserligen, men han gör sin första säsong i HockeyAllsvenskan. Idag sprätte han in tre mål mot Västerås och med 14 fullträffar är han bäst i serien tillsammans med klubbkamraten Steve Saviano. Det är anmärkningsvärt bra – speciellt med tanke på att Hillding främst är en playmaker. 

Hillding är utan tvekan ett av säsongens största fynd, och sportchefen Henrik Evertsson har återigen visat prov på sin fantastiska fingertoppskänsla. 

Han hittar guldkornen i division ett.

Viktor Fasth är ju ett annat ganska lysande exempel. Liksom Gustav Hjalmarsson och Erik Josefsson, två stabila killar som är precis lagom bra (det vill säga de håller hög nivå i HockeyAllsvenskan, men har en bit kvar till elitserieklass).

Henrik Evertsson är troligen HockeyAllsvenskans bäste sportchef.

***

Av HockeyAllsvenskans tolv bästa målskyttar är fem från Växjö… snacka om målmaskin. 

***

Det där med att fynda är ganska intressant – det vill säga spelare som man värvar och hoppas att de ska hålla på HockeyAllsvensk nivå, eller spelare som man hoppas ska växa in i serien. 

Joakim Hillding är ju onekligen en sådan spelare. En spelare som troligen var ganska billig att värva, men som vuxit ut till en toppspelare.

Andra fynd, som jag så där på rak arm kommer att tänka på, är ju Gustaf Thorell, Sundsvall, och Johan Gustafsson, Västerås. Vem hade trott att de skulle vara så här bra?

Visserligen kan man klassa spelare som Damien Fleury, Västerås, och Ryan Gunderson, Örebro, som fynd, men de värvades ändå som spetsspelare som skulle stiga in och leverera. 

Det kan man knappast säga om Joakim Hillding, Gustaf Thorell eller Johan Gustafsson på samma sätt – de var framtidsinvesteringar som skulle få växa in i serien – men de har verkligen levererat direkt. Riktigt fina fynd. 

Vad tycker ni det finns fler för fynd i serien…?

Då så var det klart: Tommy Salo lämnar Oskarshamn för Leksand.

Det ska bli intressant att se vad målvaktslegenden kan hitta på i Dalarna, där allt är större: intresset, kraven och budgeten.

Att vara sportchef i en mindre klubb – som Oskarshamn ändå är – är ett pusslande för att trycka in hela truppen i en tight budget. Visst är det pusslande i en klubb som Leksand också, men ramarna är betydligt större, och bland HockeyAllsvenska spelare kan man i princip välja och vraka för alla vill spela i Leksand. Så är det knappast i Oskarshamn.

Att gå från litet till större kan vara en utmaning.

Frölundas Kent Norberg lyckades ju faktiskt i lilla Timrå, men misslyckades kapitalt i stora Frölunda.

Det ska bli oerhört skoj att följa Salo i hans nya miljö – men samtidigt tycker jag det är lite synd om Oskarshamn.

Trots att Salo misslyckades som tränare ifjol gav man honom chansen som sportchef, och när han fick vind i seglen så stack han direkt. Nu är det visserligen verkligheten för mindre klubbar; ledare, tränare och spelare som lyckas snappas upp av större klubbar – men normalt sker det ju mellan säsongerna, inte mitt under.

Förhoppningsvis blev Oskarshamn rejält kompenserade i alla fall.

***

Veckans lag;

Målvakt: Jonas Fransson, Rögle
Stabil match mot Sundsvall, grymt bra i derbyt mot Malmö. Jonas Fransson befäster positionen som seriens statistiskt bästa målvakt och släpper nu in mindre än två mål per match. ”Frallan” är nyckeln till att Rögle nu klättrar i tabellen.

Back: Oscar Fantenberg, Troja
Född i Ljungby men numera HV 71-spelare, men har visat klass under inlåningen i veckan, då han avgjorde mot Sundsvall på övertid och sedan räddade poäng med sitt 3-3-mål mot Bofors. Viktiga poäng för tabelljumbon,

Back: Martin Thelander, Bofors
Bofors gjorde sex mål i veckan – ”Tellan” assisterade till fyra av dem och fördubblade därmed höstens poängskörd.

Forward: Ken Andre Olimb, Leksand
Vilken comeback efter skada! Först sköt han 2-2 i slutet mot Örebro och räddade en poäng, sedan ledde han upphämtningen mot Tingsryd där Leksand gick från 0-4 till vinst med 5-4 efter övertid. Olimb sköt tre mål, inklusive 4-4 och 5-4, och noterades för fyra poäng.

Forward: Josh Soares, Växjö
Fortsätter vräka in poäng. Tre mål och två assist kom från Soares klubba i veckan då Växjö tog två tunga bortasegrar mot Bofors och Sundsvall.

Forward: Christopher Liljewall, Rögle
Jo, han är Rögles poängkung den här säsongen, och Liljewall smällde in ett mål och två assist mot Sundsvall för att sedan följa upp det med att bli tvåmålsskytt mot Malmö i det heta skånederbyt. 19 pinnar på 21 matcher för 20-åringen nu.

***

Två matcher ikväll (Växjö mot Västerås och Mora mot Malmö) och båda kan ses i S24.

Idag var det äntligen dags för Michal Zajkowski att få vila, efter att ha startat 23 raka matcher för Örebro och spelat varenda minut. 

Ola Nilsson fick lira och veteranen gjorde det bra, seger mot Sundsvall med 5-3, efter att Örebro spelat till sig en 5-0-ledning efter den första perioden. 

Jag har lite av matkoma efter årets första julbord idag, men värt att notera om Ola Nilsson är detta: 

* Han har skurit av sig fingret en gång.

– Jag hade fått nya, fina knivar i 30-årspresent och råkade skära mig. Kände direkt att extensorsenan var av. Det kanske stämmer att män ska inte vara i köket…, sade han till na.se. 

* Han startade fjolåret som målvakt i Almtuna tillsammans med Gusten Törnqvist. Det slutade med att båda lämnade klubben i förtid – utkonkurrerade av succéjunioren Fredrik Pettersson-Wentzel. Ola hann med tre starter och två inhopp i Almtuna.

* Han är född i Kristianstad – min bostadsort, om någon nu bryr sig.

Hur som helst, mitt i onödigt vetande, Ola Nilsson är en bra backup för Örebro. Han accepterar andrafiolen rakt av, vilket passar både Örebro och Michal Zajkowski.

***

Erik Thorell nätade för Sundsvall – assisterad av brorsan Gustaf Thorell. Skoj för Färjestadslånet. 

***

Funderade lite på playoffracet. Ett tag såg det ganska klart ut där, men det är det inte längre. Nu haltar ju tabellen ganska ordentligt men både Bofors och Mora är så gott som ikapp topp-7, och Borås inte långt efter, samtidigt som framförallt Oskarshamn tappat ordentligt. 

Just nu skiljer det bara sex poäng mellan fyran Malmö och nian Mora. De sista omgångarna innan jul blir oerhört intressanta – orkar Bofors och Mora stånga sig upp på den övre halvan, och orkar Oskarshamn klamra sig kvar?

***

Ett lag som står inför några avgörande matcher är ju helt klart Almtuna. Hela åtta poäng upp till playoff, bara fyra poäng ner till Tingsryd under kvalstrecket. Ska man vara med i playoffracet så går tåget nu, annars blir det bottenstrid för Uppsalagänget.

Bobo Simensen har snackat om frusturation länge nu – han menar att laget bränner för många chanser och släpper in för enkla mål. Det kan man göra i en eller två matcher, men nu verkar det hända hela tiden. 

På unt.se den senaste tiden;

Efter Örebromatchen:
– De har en bra målvakt, men vi måste göra mål på våra chanser, säger Simensen. 

Efter Växjömatchen;
– Vi bjuder på fyra av målen. Jag är så jäkla besviken. Jag tycker att vi var värda poäng, men det går inte att bjuda på så många mål, säger Simensen.

Efter Boråsmatchen:
– Jag är så jävla besviken, de får så enkla mål, säger Simensen.

Ja, ni fattar, det är frustrerat. Främst från Simensen, men säkerligen från stora delar av spelarna också.

Dags att ta tag i det här nu Almtuna, på något sätt. Annars är det bara att glömma playoff.

Ja, var ska vi börja egentligen, när vi nu ska försöka summera den här lördagseftermiddagen som varit helt fantastisk ur underhållningssynpunkt. 

Logiskt är väl att börja från början.

***

… och då är vi i Lindab Arena. Visst var hemmastarka Rögle favorit mot ett skadedrabbat Malmö, men att man skulle vinna med 6-0 hade jag inte i mina vildaste fantasier. Nu speglar kanske inte resultatet matchbilden helt och hållet, för Rögle var fantastiskt effektiva samtidigt som Jonas Fransson var genomtät i hemmakassen.

Därmed inte sagt att Rögles seger var orättvis, den var hur rättvis som helst. 

Det har tagit ett tag för Rögle att växa ihop, men nu när man 1) beslutat sig för att köra med Fransson som målvakt, 2) fått igång sitt power play och 3) har fyra kedjor som verkar fungera, så är man ett lag som kommer att klättra i tabellen. 

Det som är mest anmärkningsvärt med bandyklubben är väl att det man får betrakta som fjärdekedjan är den formationen med lagkaptenen och förväntade storskytten Andrée Brendheden samt kanadensiske centern Adam Hobson. Båda har fått en hel del kritik under hösten, men båda har börjat trampa igång, och även om Hobson inte är någon offensiv dynamo som man hoppades, så är han en slitstark center. Ändå: tunga namn att ha en i fjärdekedja.

Malmö var okej, men inte mer. Man hade sina försök, tendenser till okej spel, men lyckades aldrig sätta någon egentlig press på Rögle – mycket tack vare att backarna gav Fransson fri sikt och att han i sin tur inte spred returer. 

Malmö hade massor av skador. Robert Olsson ville inte skylla på det, men visst påverkar det. 

***

Derbyt i Skåne var underhållande, det som utspelades i Tegera Arena något förunderligt. 

Tingsryd spelade till sig en 4-0-ledning – efter snygga mål, dessutom – och såg ut att trampa iväg mot en jätteskräll. Att Leksand lyckades vända och vinna med 5-4 är en jättebragd, men lika dåligt är det av Tingsryd att inte kunna spela bättre – man gjorde flera misstag, inte minst vid 4-4-målet när Robin Jacobsson blev grundlurad och där Tom Koivisto hamnade på någon konstig mellanhand. 

Tingsryd och nye Kari Rauhanen har mer att jobba med, uppenbarligen. 

Sedan är det ju bara att gratulera Leksand till Ken Andre Olimb. Vilket stjärnskott. Och vilken comeback efter skada. 

Först 2-2-pucken sent mot Örebro, och nu tre mål, inklusive 4-4 och 5-4. 

Inför säsongen kändes Leksands centersida tunn – nu finns där bara utropstecken. Olimb är grymt bra, Jared Aulin likaså, och Victor Rask håller på att blomma ut till något riktigt bra. 

0-4 ska man inte kunna vända – Rögle har gjort det, och nu också Leksand. 

***

Sedan måste vi ju kommentera Tommy Salo igen, eftersom hans Oskarshamn har säckat ihop och idag åkte laget på fjärde raka nederlaget. Visst har cirkus Salo påverkat laget, på ett eller annat sätt. Det verkar ju bli Leksand, vi väntar bara på bekräftelsen, och då är det bara att respektera hans beslut. 

Men han lämnar ett maskineri som hackar, och det tror jag inte att han mår så bra över.

Och frågan är, är det en tillfällighet, eller håller verkligheten på att komma ikapp? Jag vet inte… fast sett till laget man ligger man väl hyfsat rätt till i tabellen, om man ska vara ärlig. Man är inget lag för topp-3 över en hel säsong, utan ett lag som ska kämpa för att ta sig till playoff. Typ som det är nu alltså.

Förlusten mot Mora var dock tung. Nu är både Mora och Bofors blott två pinnar efter Oskarshamn som innehar den sjunde och sista playoffplatsen. Och Borås kommer bakifrån också.

Tuffa streckmatcher väntar för Oskarshamn. 

***

Mest tankar om läget idag – men det hände väldigt mycket.

En ganska underhållande lördag alltså, så här dagen innan första advent. 

Jaha, det här har jag dragit ut på ett tag, men nu är det dags att syna säsongens nyförvärv.

De bästa och sämsta investeringarna… och det fanns massor att välja mellan, så det blir en del tycke och smak.

***

Noterbart är att bara sju spelare i topp-25 av poängligan är nyförvärv. Och två av dem har spelat i HockeyAllsvenskan innan (Johan Sjödell-Wiklander, Johan Ryno). Bara fem spelare av 25 är alltså helt nya för serien: Josh Soares, Damien Fleury, Dustin Johner, Mark Hurtubise och… Jesper Mattsson.

Ganska häftigt i dagens hockeyvärld där det byts mycket spelare, inte minst spetskompetens. Och ett kvitto på att det inte är så enkelt för nya spelare i HockeyAllsvenskan att bara gå in och dominera poängmässigt.

***

De bästa nyförvärven enligt mig:

1. Michal Zajkowski, Örebro
Ja, seriens bäste målvakt i seriens bästa lag. ”Zacke” var en perfekt investering för Örebro som ville täta upp försvaret.

2. Johan Ryno, Oskarshamn
Vilken höst han haft, Johan Ryno. Få trodde väl att han skulle breaka efter de senaste något bleka framträdandena, men Ryno har verkligen varit en av de viktigaste kuggarna i framgångsrika Oskarshamn.

3. Josh Soares, Växjö
Sen, men ack så viktig värvning av topplaget Växjö. Josh Soares blev pricken över i anfallsmässigt, och hans blick för spelet är troligen bäst i HockeyAllsvenskan.

4. Ryan Gunderson, Örebro
Efter fjolårets floppande importer (nästan alla floppade ju) så har Örebro verkligen hittat rätt i Ryan Gunderson som inte bara är en offensiv dynamo, utan en allroundback av elitseriekvalitet.

5. Damien Fleury, Västerås
En sniper av allra bästa klass. Damien Fleury har en fantastisk speed och teknik vilket gör att han skapar massor av chanser på egen hand – och allt som oftast sitter pucken i nät också.

6. Tim Sandberg, Sundsvall
Måhända ett lån, men ska vara placerad i Sundsvall hela säsongen (även om han fick brandkårsutrycka till Stockholm en tid) och 20-åringen har varit magiskt bra i många matcher, och är ensam en stor anledning till lagets poängskörd.

7. Johan Sjödell-Wiklander, Örebro
Nyckelspelare i Oskarshamn ifjol, men har tagit ett steg till framåt i Örebro. Ingen produkt av Henrik Löwdahl och Conny Strömbergs kemi – utan är en allroundkunnig målskytt av yppersta kvalitet.

8. Ken Andre Olimb, Leksand
Kändes som en chansvärvning, men visade sig vara en perfekt investering. Spelskicklig allroundcenter som hittar öppningarna på isen.

9. Jared Aulin, Leksand
Okej, Jared Aulin har precis anlänt, men hans spel imponerar, både vad gällande de distinkta avsluten och de genomskärande passningarna. Hade han varit i Leksand hela hösten och spelat på samma sätt, hade han varit högre upp här.

10. Jonas Fransson, Rögle
Veteran som varit überstabil i Rögle sedan han tidigt tog över förstaspaden från Joel Gistedt. En av de stora anledningarna till att Rögle vuxit under hösten.

***

Och så de som inte levt upp till förväntningarna:

1. Ossi Pellinen, Troja/Ljungby
Troja hoppades nog på en ny Sami Sandell, men fick istället ett trögt ånglok som uträttade ingenting alls. På väg bort.

2. Juha Kiilholma, Västerås
Fint poängsnitt under sejouren i Arboga, men offensiven lös med sin frånvaro i Västerås och det blev också respass efter blott tretton kamper.

3. Daniel Wessner, Bofors
Tidigare pålitlig poängplockare i Bofors och har öst in poäng i Norge. Skulle vara förstecenter och poängkung i år, är nu ytter i fjärdekedjan. Var tog energin vägen?

4. Henrik Thegel, Tingsryd
Jag kanske ska lägga ner att hajpa Henrik Thegel, men visst borde han allra minst ta en plats i laget (jo, han är tillbaka nu med Kari Rauhanen i båset). Trodde på ett 15-tal mål från Thegel i år, istället får han nöta bänk.

5. Markus Persson, Bofors
Stjärna i Mariestad, undanskuffad i Leksand – det var i år Markus Persson skulle visa sin stjärnglans. Men nej, ”Pajen” blev ingen ny Patrik Lundh utan blev istället utlånad till Skövde.

6. Erik Lindberg, Mora
Okej, jag var skeptisk till Lindberg från början, men att han skulle skickas iväg trodde jag nog inte ändå. Misslyckades helt med att vara mentor i den unga backbesättningen.

7. Jonas Westerling, Almtuna
Jag trodde Westerling skulle knyta näven i fickan och visa AIK att de gjorde fel som inte tog med honom upp i elitserien. Istället: ett mål på 18 matcher och, för att vara underhållaren Westering, tämligen färglöst spel.

8. Joel Gistedt, Rögle
Fick chansen som etta från start — men tog den inte och är nu cementerad på bänken samtidigt som Jonas Fransson stospelar. Visst finns potentialen, men självförtroendet måste vara kört i botten.

9. Brede Csiszar, Mora
Norsk VM-back… men gjorde ingen nytta i Mora och skickades iväg tämligen omgående.

10. Fredrik Abrahamsson, Almtuna
Tidigare pålitlig poängmakare i Almtuna, men inte i år. Nu har det visserligen blivit fyra mål, men förväntningarna är mycket, mycket högre.

Många av de här spelarna är ju bra egentligen (alla vet hur jag brukar vurma för Thegel och ”Pajen” inte minst), men de har onekligen hamnat snett i sin nya klubb.

***

Då så – bäst och sämst enligt er?

Så länge checkar jag ut och är tillbaka lagom till den intensiva lördagen imorgon.

Okej, det blev lite av skrällarnas kväll i HockeyAllsvenskan idag.

Borås tvålade, enligt rapporterna fullt rättvist, till Oskarshamn med 3-1 på bortaplan. 

Västerås tvålade, enligt rapporterna inte lika fullt rättvist, till Örebro med 4-1 på hemmaplan. 

***

Den stora snackisen nu är ju Leksands intresse av att knyta till sig Tommy Salo som sportchef. Tommy själv säger ju dessutom att han är intresserad.

Det här är intressant. 

Oskarshamn går lite kräftgång just nu, tre raka förluster, och att Salo – som på gott och ont, fast i höst uppenbarligen mest på gott, stulit många av lagets rubriker – försvinner skapar knappast harmoni i klubben som överraskat de flesta i höst. Salo är en mediamagnet som gjort, tror jag i alla fall, att laget har kunnat operera ganska ostört, medan Salo tagit strålkastarljuset. 

Nu blir det en annan publicitet – det snackas om att han ska försvinna, spelare börjar säkerligen tvivla på klubbens satsning. 

Om jag vore Oskarshamn så vet jag inte vad jag skulle göra.

Släppa Salo, som han uppenbarligen vill?

Behålla honom, behålla strålkastarljuset, låta honom fullfölja det uppdrag han inlett strålande?

Oavsett vad beslutet blir så är jag glad att jag inte står för konsekvenserna. 

Mitt tips? Att IKO släpper honom. Bara en känsla. 

***

Borås, då, som uppenbarligen vann rättvist mot IKO. Är det så att äntligen, äntligen, äntligen är detta lagbygge på gång? Nja, en match gör inget lag och det känns som att den där truppen kan blanda och ge ganska mycket.

Men skoj att se att måltakterna sitter kvar hos Mattias Remstam. Det förvaltade friläget var vackert. 

***

Högoktaniga Örebro öste visst på mot Västerås, men stoppades av Johan Gustafsson. Denna 18-åring är grymt bra. Nu tror jag inte att det blir JVM-spel för honom eftersom Robin Lehner och Fredrik Pettersson-Wentzel lär stå före i kön, men nästa år torde han vara given. 

Ni kan ju storyn redan – ”JG” debuterade ju i HockeyAllsvenskan redan som 14-åring med Arboga. 

Då var han där för att se och lära, nu är han här för att dominera. 

***

Imorgon blir det översyn av nyförvärven i HockeyAllsvenskan. Inte alla, men de bästa. Och de sämsta. 

På förhand var ju knappast mötet mellan Troja/Ljungby och Sundsvall det mest sexiga som HockeyAllsvenskan kan bjuda på. De två tippades ju av de flesta att bli sist i serien inför säsongen. 

Men kvällens kamp i Sunnerbohov var högdramatisk.

Troja var bäst i drygt två perioder, även om man gjorde suspekta mål. Det första efter ett misstag av Karl-Johan Lundström som gav Mattias Persson öppen gata, det andra ett självmål efter att Mattias Nilssons passning tagit vägen via Pär Lindholms skridsko och in i mål. 

Sundsvalls starka slutforceringar är dock välkända, vilket Troja smakat på tidigare (vi minns ju de två sena målen i Gärdehov då Sundsvall hämtade upp 2-4 till 4-4 mot just Troja). Petter Emanuelsson forcerade den här gången in 2-2 med dryga minuten kvar. 

Sista minuten… helgalen.

Först hade Pär Lindholm fritt läge att näta, men Sebastian Idoff räddade hans backhandförsök, och med bara sekunder kvar var Adam Miller fri – men Tim Sandberg räddade. Snacka om små marginaler som kunde gett något av laget tre poäng. 

Skoj också att det var just hemmasonen Oscar Fantenberg som fick avgöra – stort för honom. 

***

Matchen hade en gigant i mina ögon: Sami Sandell. Jag gillar verkligens hans auktoritära stil och hans spelsinne. 

I december för ett knappt år sedan gjorde finländaren sin första match i Troja, och då sade han så här till smp.se:

– Jag är ingen frälsare, men jag hoppas kunna hjälpa det här laget mycket.

Det vet i fanken om han inte är en frälsare ändå. Han är i alla fall det närmaste en frälsare Troja kommer – klarar Troja den här säsongen utan kval så tror jag man har mycket att tacka just Sandell för. 

***

Såg ni Pär Lindholms propp på Daniel ”Trucken” Karlsson i den första perioden?

Utvisning? Nja va, jag vet inte. Visst kom han i hög fart, men det kändes som det var en ren bröstvärmare. Utvisning bedöms som vanligt inte efter tilltaget, utan efter konsekvensen av handlingen.

Retstickan Martin Sandgren tyckte i alla fall inte om domaren.

– Jag tycker inte att det är irriterat där ute, domarna är dåliga som tar ut alla så fort det är något, sade han till Viasat Hockey.

Jag är benägen att hålla med. Låt spelarna gruffas lite, agera om det ballar ur.

***

Det var lite halvirriterat mellan Bofors och Växjö men smålänningarna kunde vinna den där matchen tämligen säkert tycker jag, inte minst tack vare den fina effektiviteten i den första perioden. Växjö har spetskompetens i offensiven vilket gör att man gör sina mål i nästan alla matcher även om man inte presterar på topp.

***

Fick förresten en skön kommentar av Tingsryds Matt Davidson igår när jag frågade hur det var att numera spela på tre istället för fyra kedjor:

– Så länge jag får spela är det bra, skrattade han. 

Han är skön, Matt. Han har alltid glimten i ögat.