I mina ögon är Brynäs värvning av Eero Somervuori den bästa inför den här säsongen.

Brynäs förlorade ultra-målskytten Daniel Widing till Schweiz och det är alltid otroligt svårt att värva en målkung. Det är också när man värvar en potentiell målkung som sportchefen (Michael Sundlöv) kan bli kölhalad i media eller bland fansen. Misslyckas spelaren så är det en fiaskovärvning och den risken tar inte sportchefen när han värvar en back eller en två-vägscenter.

Sedan måste man bedöma nyförvärv efter lönen. Somervuori har en ok lön, inte mer.

För mig är det inte så konstigt att Hlinka, Magnus Johansson eller Abbottarna lyckas i elitserien. De är så duktiga hockeyspelare och får betalt därefter också.

Men Somervuori var i mina ögon en chansning. Jag trodde att lampan slocknat för honom och att han kanske cashade in en sista gång så att han kan bygga färdigt sommarhuset i Finland.

Nu har han besvisat motsatsen och han är skillnaden mellan Brynäs i kvalserien och Brynäs i slutspel.

Hur går då en Somervuori-värvning till?

Som jag ser det är det personliga kontakter mellan sportchefer och agenter. Glöm att spelarlistor skickas runt på fax eller mejl, så är det inte.

Jag ser ett mönster i var spelarna hamnar i elitserien efter vilka agent som företräder dem.

Timrå handlar mycket av en svensk agentbyrå.

Kent Norberg användar mycket finska kontakter.

Brynäs (Sundlöv) jobbar tight med en finsk agent, som företräder Eero Somervuori, bland annat.

Skellefteå gillar en agent i Finland/Tjeckien.

Givetvis pratar sportchefen och agenten ofta med varandra och de hjälper varandra att få bra översyn vilka spelare som är lediga och vilket behov klubben har.

Somervuori blev klar i februari/mars för Brynäs.

Smart och snabbt handlat av Sundlöv.