Ok.

Jag var hård mot Tre Kronor under matchen mot Tyskland.

Kanske onödigt hård. Jag var inne i ett brus där jag stirrade på svenskarnas namnplatta på ryggen och glömde bort att det inte är så lätt att spela en match efter två träningar i hop. Speciellt inte när motståndaren gnuggat på läger i en vecka och spelat matcher tillsammans.

Och jag vinner hellre med 2–0 än 6–3 eller 7–4. För mig är det viktigare att försvarsspelet fungerar än att anfallarna leker i anfallszonen och har målfest.

Tre Kronor kommer ju inte ha framgång i OS pga våra forwards. Tre Kronor når succé om försvaret är lika stabilt som bevakningen av mitt hotell här i Vancouver. FBI har nämligen hyrt 40 procent av rummen.

Jag är mest nöjd med Johan Franzéns spel och samspelet i Linje 30.

Jag är också nöjd med att Douglas Murray lyckades proppa tyskar utan att bli utvisad.

Jag är också supernöjd med Henrik Lundqvist spel i målet. Och hur man än vrider och vänder på det är det bara Sverige och Kanada som har en nolla i kolumnen för insläppta mål.

Stabilt.

Eller ”I believe”, som det står överallt i Vancouver.