Egentligen vill jag inte skriva den här texten. Hatar när klassiska föreningar viker ned sig och inte överlever.

Hammarby, Halmstad, Boro och Västerås har alla gått samma väg – till konkurs.

Nu är det Björklöven som gjort sitt. På 80-talet var Umeås stolthet hetast i Sverige och i min generation finns det Lövenfans precis överallt. När vi spelade landbandy på Åkerö eller i Grimsta fanns det alltid någon i gänget som sa ”pax för att vara Tore”. Eller den som stod i mål ville vara Wälitalo.

Nu går det inte längre och allsvenskan har skördat ännu ett offer. Långa/dyra resor, litet bidrag från hockeyallsvenskan, dyra spelarlöner och saknat publikstöd har skapat en omöjlig situation för Löven.

Jag minns 80-talet.

Minns hur Mikael Andersson åkte genom mittzonen och skakade på huvudet. Minns Tore Öqvist som egentligen var för bra för Löven, men var för flygrädd för att ta sig till en annan och bättre klubb i Europa eller NHL.

Minns LG Pettersson, en av elitseriens bästa målskyttar genom tiderna.

Trist att det ska bli såhär och förbannat slarvigt av Lövens ledning. Rätta munnen efter matsäcken lär man sig att göra på förskolan.

Har man inga pengar så kan man inte lova superlöner till spelare.