Jag är avundsjuk på många av er läsare.

Jag saknar att kunna följa ett lag, vara nervös på torsdagseftermiddagen, småprata med likasinnade vid kaffeautomaten, diskutera målvaktsvalet i favoritklubben och kunna hänge sig fullständigt till exempelvis Luleå eller Brynäs, om man nu håller på ngt av dom lagen.

Jag har inga sådana känslor 2011. Hade en passion för Leksand tidigare, men tyvärr – den är borta nu. Visst kollar jag lite extra hur det går Leksand på text tv, men jag struntar i Leksands målvaktsval och jag kan inte hur Leksand formerar sig 2011.

Jag har större koll på Skellefteås backpar i dag och jag vet exakt hur Djurgårdens åkriktningar är när de ska ta in pucken i anfallszon i PP. Jag har också stenkoll på vilka som är petade i HV71 eller Brynäs och jag kan i stort sett alla tröjnummer i AIK. 

Hockeynörd – javisst.

Men jag saknar tjusningen med att ha ett favoritlag. Att fullständigt vara nedbruten vid en jobbig förlust eller få den där galna kicken vid en seger och stå och hoppa framför LED-teven så att frugan tror att man druckit för många glas med sangria. Eller sjunga 1-2-3 LHC i duschen och få fram kroppsläten som kan väcka döda.

Tror aldrig att jag kommer få ett favoritlag – igen.

Har haft funderingar på att börja hålla på Södertälje. Köpa säsongskort bredvid Mats Hallin och gapa på domaren match efter match och avsluta dagen på Mimmo med en Calzone.

Men känslor kan inte skapas på konstgjord väg. Går inte. Blir för tillgjort att hålla på SSK – tyvärr.

De lag som jag sett mest under åren är AIK och Djurgården och kanske är Djurgården ett naturligt val att ta till sig eftersom hela släkten med Thorsellarna och The Nellings håller på Djurgården.

Men det går inte.

Djurgården har en sådan medgångspublik att det är lite sjukt. Lite präktigt och på gränsen till proppmätt. Nu är fansen inte nöjda med en sjundeplats i elitserien. Ska vara topp fyra – varje år. Trots att det bara var något år sedan som laget missade slutspel två år i rad.

Kanske är Brynäs mitt val.

Ska suga lite på det. Men när Brynäs klubbledning sparkade legendaren Wille Löfqvist så kan jag inte gilla föreningen. Hur konstigt är det inte att hänga ut en 65-åring som syndabock för en liten, mycket liten,  alkoholskandal när han bara har ett halvår kvar till pensionen. Nu kommer man minnas Löqvist som en Alkohol-skojare istållet för en av elitseriens bästa målvakter genom tiderna. Tyvärr Brynäs – ni får inte min röst.

Jag återkommer i ärendet.