Vintern 2004-2005.

Fick ett samtal från Aftonbladets redaktion för Nya Medier, en mycket liten sådan på den tiden.

– Hej, vi vill att du bloggar. Det här är framtiden, sa Malin.

Men visst tänkte jag, coolt att vara en del av framtiden och coolt att till och med www.aftonbladet.se chefredaktör Kalle Jungkvist var med i förhandlingen runt sjösättningen av bloggen.

– Ok, sa jag och i huvudet for det runt en massa tankar och funderingar vad en blogg kan vara. Googlade, ja man gjorde så redan då, och fick veta att president-valet i USA avgjordes av bloggar.O fan – en sådan kraft vill jag också ha.

Då hade jag inte en blekaste aning om vilken otrolig utveckling bloggosfären kunde ta.

Blev till och med småhånad av kollegor och en förbundskapten första tiden. Bloggen var ju ngt nytt och allt nytt ses ju ofta som ngt farligt och konstigt i bakåtsträvande miljöer.

– Ska du hem och blogga nu, sa dåvarande förbundskaptenen Bengt-Åke Gustafsson och var lika glad och ivrig i ansiktet som en fyraåring på julafton.

– Jag fattar inte varför du bloggar, sa en äldre kollega och skakade på huvudet.

Det var då.

Nu har sex år passerat och jag släcker ned.

Trist, tråkigt, ledsamt, skönt och faktiskt perfekt timing.

Till alla trevliga läsare där ute – tack för allt.

Men tro för den delen inte att sportbladet.se ska bli sämre och tappa en klick-motor. En ny superblogg startar inom kort och Wennerholm och Bjurman kommer att underhålla och skaka om nätet i framtiden oxå.