TORONTO. Det är fortfarande tillåtet att tacklas i hockey.
Och Pittsburghs Brooks Opriks tackling på Bostons Daniel Paille är hockeytackling som skön konst.
Det ser ut som Paille kör på en cementpelare där i mittzon och han tar en av hockeyhistoriens längsta flygturer innan han landar.
Men utan att skada sig.
En ren kroppstackling som vi gärna ser mer av hemma i elitserien.

KLICKA HÄR FÖR ATT KOMMA TILL KLIPPET ! ! ! 

OTTAWA. I söndags fick Daniel Alfredsson en stående ovation av drygt 20.000 åskådare i Scotiabank Place i Ottawa.
I natt blev han utbuad varje gång han rörde pucken.
– Men jag är så van att jag inte bryr mig. Det är samma sak varje gång vi möter Toronto, säger Affe.

Det blev inte bättre av att Ottawa förlorade matchen med 0-5 och åkte på sjätte raka förlusten.
Men det märkligaste är att Ottawas svenska lagkapten blir utbuad i sin egen hemmaarena varje gång laget möter Maple Leafs.
Förklaringen?
– Det är fler Torontofans på läktarna när vi möter dem. Även här i Ottawa, säger Alfredsson.
– NHL-hockeyn kom tillbaka hit först 1992 och innan dess höll de flesta på Toronto även i den här stan. Det sitter i.
I natt var det utsålt – 20.500 – och två ´tredjedelar höll på Toronto.

Ett av idrottsvärldens märkligaste fenomen.
Och anledningen till att de ser Daniel Alfredsson som en evig fiende har hunnit bli åtta år vid här laget.
Det var 2004 som Affe skämtade med Mats Sundin, genom att låtsas kasta upp sin trasiga klubba på läktaren, samtidigt som Sudden var avstängd för att ha gjort just det.
Sudden hade missat ett säkert mål i en match mot Nashville i början av januari 2004 då klubban gick av mitt i skottögonblicket. I frustrationen slängde han iväg det trasiga klubbskaftet som hamnade på läktaren. Han blev avstängd en match och blev av med 47.000 dollar i lön.
Affes repris kom i fiendeland på Torontos hemmaplan Air Canada Centre och fansen blev inte glada.
För att uttrycka det milt.
Ingen har glömt det än, trots att det gått över åtta år.
Buropen kommer fortfarande så fort Alfredsson rör pucken, eller då hans ansikte dyker upp på jumbotronen.
Och det vare sig han spelar borta eller hemma.
– De kommer att hålla på tills jag slutar, men numera tänker jag inte ens på det. Jag vet ju att det är likadant varje gång.
Alfredsson kunde inte heller tysta Torontofansen i natt.
Ottawa var chanslösa och kraftlösa i en match som Toronto hade full koll på från start till mål.
När Cody Fanson satte 5-0 för Maple Leafs 12.17 in i tredje perioden reste sig hemmafansen och gick.
Kvar fanns alla Torontofans som gjorde vågen på läktarna.
Och Ottawa, som såg ut som ett klart slutspelslag för några veckor sedan, är indragna i streckstriden igen efter sex raka förluster.
– Ja, vi har ingen riktig fart i benen. Vi hade en tung bortaturné i januari och sedan kom All Star-helgen här i Ottawa. Vi måste hitta tillbaka till vårt tidigare spel. Det har ju gått oerhört bra den här säsongen och det måste vi hitta tillbaka till.

OTTAWA.

Ny dag på Hockeyresan här i Nordamerika och idag har vi kört de 46 milen mellan Toronto och Ottawa.
Exakt de två lag vi ska se i kväll, då Senators möter Maple Leafs.
Nu har vi definitivt lämnat farmarlivet på USA:s östkust.
Resten av resan blir det bara NHL-hockey.

Hittills har vi farit omkring som galningar och tillbringat de fyra första hotellnätterna i fyra olika städer.

Nu ska vi i alla fall inte flyga något mer innan det är dags att resa hem.
Det blir hyrbilen som blir vårt andra hem resten av tiden.
Det ska bli kul att se första NHL-matchen på resan, för det är ganska heta känslor mellan Ottawa och Toronto.
Lagen slåss båda kring slutspelsstrecket och det blir säkert en och annan fight på isen också här i kväll.

Senast jag var i Ottawa och såg ”The battle of Ontario”, så hade Toronto fler fans på läktarna än hemmalaget.
Och Daniel Alfredsson blev utbuad så fort han rörde pucken – en tradition hos torontofansen ända sedan Affe skämtade om den avbrutna klubba som Mats Sundin kastade upp på läktaren i Air Canada Centre i en match 2004.
Sudden blev avstängd en match och Alfredsson gjorde sedan en liknande klubbkastar-gest några matcher senare.
Sedan dess har Toronto-fansen buat varje gång han rört pucken.

De är långsinta här i Kanada.
Det ska självklart bli ännu roligare att se backen Erik Karlsson som gjort braksuccé den här säsongen.
Från talang till superstjärna på en halv säsong.
• • •
Och hur är vädret undrar ni säkert?
Jo, strålande.
Det är klarblå himmel och temperaturen ligger runt nollstrecket. Jag minns ett tidigare besök i Ottawa då det var minus 30 grader och halv storm ute.

Det gick ut varningar om att man helst skulle hålla sig inomhus, men vi var ju tvungna att ta oss till match på kvällen och promenaden från pressparkeringen till pressingången glömmer jag aldrig. Jag trodde jag skulle frysa ihjäl på de 200 meternas promenad.

I kväll slipper jag den mardrömmen.

TORONTO.

Nu är det premiär för ”Hockeyresan Nordamerika”.
Jag och och fotografen Jimmy Wixtröm ska åka omkring i USA och Kanada i en dryg vecka och träffa hockeysvenskar.
Ja, vi har redan tjuvstartat.
I dagens Sportbladet kan ni läsa om vårt möte med David Rundblad i Phoenix Coyotes farmarlag Portland Pirates.

Vi flög från Sverige i onsdags och tog SAS-flyget till New York, för att sedan fortsätta direkt upp till Boston. Det låter ju väldigt glassigt att åka på den här typen av resor och det är det väl också.

Men det är enormt mycket jobb bara att ta sig fram och komma in i en annan dygnsrytm över en natt.

Friidrottarna vill gärna ha ett dygn per timmes dygnsomställning innan de känner sig i toppform.
I vårt fall är det sex timmar på ett dygn som gäller. Men resan gick bra.
Det var lite segt de sista tjugo milen upp till ett råkallt Portland i delstaten Maine, som mest är känd för sina enorma humrar.
Vår hyrbil är lika enorm, men det är väl så det ska vara när man är på den här sidan Atlanten.

Vi var där för att träffa backen David Rundblad och berätta om hans sex första månader i Nordamerika.
En superstjärna i elitserien förra säsongen då han vann backarnas poängliga överlägset och var trea totalt.
Och en supertrevlig kille.
Men hans tid här borta har inte varit lika spikrak.
Sedan han draftades av St Louis 2009 har han tillhört tre olika NHL-klubbar och den senaste – Phoenix Coyotes – skickade honom till det Portland där vi tillbringade en halv dag med honom.
Han har inte ens hunnit packa upp ordentligt trots att han varit borta från Sverige ett halvår.
Jag tycker det är oerhört starkt av en 21-åring att stå pall för den press och behandling man får som rookie i NHL.
Det är bara att packa och sticka när ordern kommer.
Men det var kul att träffa Rundblad och han har mycket att berätta om första tiden i den nordamerikanska proffshockeyn och hur det känns att vara en handelsvara utan att ha något att säga till om.
Det är långt till den svenska tryggheten kan jag upplysa om.

• • •

Efter mötet med Rundblad stack vi bara vidare tre mil till en annan ”svensk”, 11-årige Oliver Wahlström som blvit världskändis efter sina Zorro-straffar och tekniska konstnummer.

Pappa är svensk, men Oliver har fortfarande bara ett amerikanskt pass.

Men det kan ju hända saker, som ni kan läsa om i söndagstidningen och även på nätet naturligtvis.
En extrem talang, men steget är långt från att vara stjärna som elvaåring och vara det som vuxen.
Men jag och Jimmy var med om ett helt pass då Oliver visade upp hela sitt register och det är inte många vuxna spelare som klarar av att göra det han kan göra med en puck. Han kan göra allt utom att äta den.
En fascinerande historia.

• • •
På fredagen träffade vi två andra farmarlagssvenskar, men det återkommer jag till senare.
Nu har vi precis landat i Toronto efter en ny flygresa och jag har just läst en godnattsaga för Jimmy så han ska sova gott i natt.
Nu blir det NHL-hockey framför tv:n.
Kan livet bli bättre?

PORTLAND.

Drömmen om NHL har blivit ett liv i kappsäck för backtalangen David Rundblad.

Under sina första sex månader i Nordamerika har han levt på hotell, blivit bortbytt från Ottawa till Phoenix och till slut hamnat i farmarlaget Portland Pirates.
– Jag hade kunnat flytta hem till Skellefteå igen, men jag har faktiskt inte ens tänkt tanken, säger han.

Förra säsongen var David Rundblad en av elitseriens största stjärnor.
Han blev trea i poängligan med 50 poäng (11+39) på 55 matcher. En enorm prestation för en back.
I slutspelet fortsatte succén med SM-final mot Färjestad och han fick VM-debutera i Tre Kronor i Slovakien.
Nu sitter han på ett hotellrum i ett råkallt Portland med resväskor och kläder spridda över hela rummet. Utanför fönstret finns en bottenfryst utomhuspool och mörkret sänker sig över den stad där Pelle Lindbergh en gång startade sin NHL-karriär.
NHL:s flygresor i flotta första klass-fåtöljer är bytta mot buss till bortamatcherna.
– Och det är verkligen risiga bussar vi åker i. Inga dubbeldäckare direkt. Man sitter som en ostkrok i stolarna. Men det funkar det också…
Det både låter och ser ut som själva sinnebilden av en krossad NHL-dröm.

– Men jag trivs faktiskt med de här livet. Hur konstigt det än kan låta. Jag tränar, äter, sover och ligger och degar på rummet och jag tycker det är ganska skönt ändå. Och här i Portland får jag spela och har massor av istid.

Det är precis vad jag behöver, säger han.
Det är det fjärde hotellrummet han bor i sedan NHL-debuten i Ottawa Senators tidigt i höstas.

– Jag bodde på hotell första månaderna i Ottawa innan jag flyttade in i ett hyrt hus i en månad. Sedan fick jag beskedet att jag var tradad till Phoenix. Det var en chock i det läget. Jag hade hunnit bo i det nya huset i två veckor, eftersom vi varit på en roadtrip de andra två. Jag hade åkt runt som en galning och köpt nya möbler och äntligen fått packa upp allting. Då var det bara var att flytta igen.
– Det är tur att jag lever ensam. Hade jag haft en flickvän med mig hade det aldrig funkat.
Ändå sitter han och ler åt eländet. Och han upplever det inte ens som en motgång.
– Nej, jag var inställd på att första året är det värsta.

Jag har ett gällande kontrakt med Skellefteå och hade inskrivet i NHL-kontraktet att jag kunde sticka hem om jag blev skickad till farmarlaget. Phoenix sa också åt mig att de inte kunde bestämma över mig och att jag hade det valet. Men det var aldrig aktuellt. Jag tänker inte skita i den här chansen och hade jag flyttat hem hade det blivit svårare att komma tillbaka.
Det vilar inga ledsamheter över Rundblad. Det vet alla som känner honom.
Men beskedet att han var bortbytt från Ottawa kom som en riktig chock.
– Ja, det var riktigt tungt just efteråt. Jag hade inte alls räknat med det. När jag blev inkallad till general managern Bryan Murray och coachen  trodde jag att de skulle skicka ner mig. Jag hade aldrig väntat mig att jag skulle bli bortbytt. Det var jobbigt. Jag fick beskedet lördag morgon och sedan ringde alla ansvariga i Phoenix och jag fick en flygbiljett bokad söndag förmiddag. Det var bara att slänga ner all packning och flytta vidare.
En förstaklass-biljett?
– Nej, nej, nej. Inte för en rookie. Jag satt längst bak i planet.
Annars borde han vara van. Rundblad blev draftad av St Louis Blues i första rundan i NHL-draften 2009, men bläcket hade inte ens torkat på hans första NHL-kontrakt innan han blev bortbytt till Ottawa Senators.
– Nej, det gick inte mer än en vecka. Men då kändes det ganska bra att hamna i Ottawa. De sa att de trodde på mig och jag kände Erik Karlsson från tidigare och Daniel Alfredsson fanns där. Han tog väldigt bra hand om mig.
Men nu har David Rundblad lärt sig hur det är att vara en handelsvara i NHL.
Som 21-åring kan han redan sätta tre NHL-klubbar på visitkortet.
Som offensiv back och högerskytt blev han till viss del ett offer av Erik Karlssons enorma succé i Ottawa den här säsongen och Rundblads speciella talang kräver att han spelar i power play och har en plats i en av de två förstauppställningarna.
Ekonomiskt har han klarat sig bra, även om lönen i farmarligan bara är en tiondel av den i NHL för rookies med obligatoriska tvåvägskontrakt.
Men Rundlblad har redan hunnit få ut mer än hälften av de 900.000 dollar – drygt sex miljoner kronor – han har enligt sitt NHL-kontrakt.
– Ja, det är sjukt mycket pengar. Jag har verkligen så jag klarar mig. Jag har inga utgifter, inte ens bil eftersom jag inte vågat skaffa någon då jag inte vet var jag hamnar.
Resten av säsongen blir samma äventyr.
– Ja, när Phoenix skickade mig hit sa de att jag skulle spela minst tio matcher här i Portland. Jag har spelat sex och tycker att det gått bra. Men man vet aldrig i den här branschen. De säger inte så mycket till oss spelare. Det är bara jobba på och försöka förbättra det man är sämre på.
Men knäckt?
Nej, inte Rundblad.
Han är lika kylig som en råkall natt i Maine.

[slideshow auto=”off” thumbs=”on”]