För Sverige i tiden – eller Gud ger åt den han vill?
avI Aftonbladets arkiv finns en skattkammare av bilder och texter. I sökandet efter en alldeles speciell kunglig artikel ramlade jag över de svenska kungarnas valspråk genom historien. I dag känns de väldigt dammiga. Men det är intressant att se att fokus flyttas från Gud till folket med Adolf Fredrik i mitten av 1700-talet.
Gustav Vasa: All makt är av Gudi. Säll den som fruktar Herren: om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss?
Erik XIV: Gud ger åt den han vill.
Johan III: Gud vår beskyddare.
Sigismund: Konungens hjärta i Herrens hand. Höghet är en Guds gåva.
Karl IX: Gud min tröst.
Gustav II Adolf: Med Gud och segerrika vapen – Gud med oss.
Kristina: Visheten är statens grundpelare.
Karl X Gustav: I Gud mitt öde. Han skall göra det.
Karl XI: Herren är vorden min beskyddare.
Karl XII: Herren min beskyddare.
Ulrika Eleonora: I Gud mitt hopp.
Fredrik I: I Gud mitt hopp. (Iddes inte hitta på något eget valspråk utan använde hustruns.)
Adolf Fredrik: Statens välfärd min välfärd.
Gustav III: Fäderneslandet.
Gustav IV Adolf: Gud och folket.
Karl XIII: Folkets väl min högsta lag.
Karl XIV Johan: Folkets kärlek min belöning.
Oscar I: Rätt och sanning.
Karl XV: Land skall med lag byggas.
Oscar II: Brödrafolkens väl (före 1905). Sveriges väl (efter 1905).
Gustav V: Med folket för fosterlandet.
Gustav VI Adolf: Plikten framför allt.
Carl XVI Gustaf: För Sverige – i tiden.