Jag fick ett mail från en läsare som heter Malin, hon undrar om det är skillnad mellan att intervjua statsministern och att intervjua kungen.

Både jag och nej måste jag svara. Precis som kungen så vet Frederik Reinfeldt precis hur han ska göra för att föra fram sitt budskap. Både han och kungen tar kommandot i början av intervjun och börjar prata om det ämne de vill fokusera på.

Men det finns en skillnad. Efter en stund började Frederik Reinfeldt prata mer fritt. Det var som om han inte kunde låta bli att låta hjärtat vara med när han berättade om Daniel och kronprinsessan. Han var uppenbart glad över deras bröllop och kunde till och med skämta lite om planerad bröllopspresent (eller ickeplanerad, han hade inte funderat så mycket på vad det skulle bli för gåva ännu). 

Foto: Magnus Sandberg/Aftonbladet

Jag upplever kungen som mer försiktig och stram. Men kungen har humor och rätt vad det är så kan han sticka in ett skämt här och där, men bara om det rör ett ämne som tål att skämtas om. Han skulle aldrig skoja till det vid en konferens för utsatta barn eller liknande. Men när jag träffade honom under statsbesöket i Holland i våras så duggade skämten tätt.

Redan när jag kom in i rummet så hummade han och såg bister ut och frågade om det bara var vi som skulle komma (vi var fyra reportrar som samsades om intervjun). Det var först när jag såg glimten i ögat och det lilla leendet i mungipan som jag förstod att han ville skoja och lätta upp stämningen.

Foto: Charles Hammarsten/IBL

När jag vände mig till drottningen (efter att kungen pratat på om sin hjärtefråga miljön) och frågade om inte hon hade någon hjärtefråga under Hollandsbesöket så brummade kungen ”Hon har en jättefråga, det du!”. Kan låta torrt när jag skriver ner det så här, men man kan inte låta bli att skratta för hans skämt kommer så oväntat och i de mest seriösa samtal.  Jag kan tänka mig att han är riktigt rolig när han är tillsammans med sina nära vänner och drar lite torra brittiska humorskämt.