Det är en skön samling människor här. Gamla, unga, svenskar och utlänningar. Någonstans i närheten sitter någon och nynnar för sig själv. Längst upp på översta raden nästan uppe vid taket sitter en rad asiatiska människor. De är inte festklädda och tittar maniskt ner i sina program. Vilka är de? Och vem sjunger mitt i talet?

Ooops! Dr George Smith höll på att tappa sitt pris när kungen räckte över det. Pristagarna måste vara nervösa, kan inte vara så lätt att ha koll på alla bugningar mot kungen, publiken och Nobelstiftelsen och i vilken ordning. Inte när man har flera hundra ögon på sig i publiken och varje rörelse man gör följs av tusentals tittare live.

Drottningen sitter och sneglar ut mot publiken i smyg. Eller är det mot fotograferna? Så fort Victoria tittar upp mot pressläktaren så smattrar kamerorna. De är tokiga i sessorna (och det är såklart bilder på Victoria och Madeleine som säljer bäst).

Äntligen är de på plats. Victoria i trendigt lila. Madeleine i någon underlig grönsvart sak. Drottningen i sommargult. Kungen ser lite bister ut. Fast det brukar han göra. 

Kungafamiljen är 4 min sen. De skulle ju gjort entré för en stund sedan. Hmm … I sådana här sammanhang är det länge.