I går blev jag intervjuad av Svenska Dagbladet, den stora frågan är hur ”sann” den rojalistiska yran egentligen är. Min åsikt är att folk dras med i yran tack vare stora kungliga tillställningar där bröllop är den händelse som smäller allra högst. Det är lätt för folk att fascineras av en spännande kärlekshistoria, se bara hur engagerade vi svenskar blev i Daniels kamp för sin prinsessa. Dessutom är sceneriet runt omkring de två huvudpersonerna och den högtidliga och känslosamma feeling som skapas kring brudparet ytterligare en orsak till att folk engagerar sig i den stora festen.

Men till vardags är engagemanget för kungahuset såklart inte mer än en axelryckning som Andres Lokko förklarar i texten. Alla andra föreställningar om att det skulle finnas ett konstant levande och växande engagemang för det brittiska kungahuset är bara en föreställning som jag tror delas en mindre (och i många fall äldre) generation. 

Läs mer här!