Svallvågorna efter kungaboken ”Den ofrivillige monarken” som kom ut förra hösten har fortfarande inte lagt sig. Jag minns att jag för ett år sedan i en intervju med tysk tv sa att den här historien är något som kungen och hans familj får lära sig att leva med resten av sina liv. Så fort något nytt i den här historien eller något liknande dyker upp kommer turerna kring avslöjandena att tas upp igen. Det är så medierna fungerar, boken och skandalerna är för alltid inskrivna i historieböckerna. 

I helgen kunde Aftonbladet avslöja att Anders Lettström trots allt informerat kungen om förhandlingarna med Daniel Webb och Milan Sevo. På bandinspelningar berättar Lettström att han pratat med kungen. Kungen har i en intervju med TT förnekat att så är fallet. Lettström påstår nu att banden är ihopklippta, vilket svenska och brittiska experter har konstaterat att de inte är. 

Så vem talar sanning? 

För det är trots allt vad det här handlar om – att tala sanning. Om det skulle visa sig att kungen har ljugit om vad han känt till kring vännernas försök att tysta ner de här skandalerna hamnar han i en allvarlig förtroendekris. Och svenska folkets förtroende är statschefen oerhört beroende av. Har han inte det blir det omöjligt för honom att representera Sverige på ett seriöst sätt. Eller är det helt enkelt så att Lettrström ljög när han sa att han pratat med kungen, var det för att lägga mer tyngd bakom försöken att förhandla med Markovic?

När ”Den ofrivillige monarken” kom ut var det till en början inte många politiker som ville kommentera saken. Men när avslöjande efter avslöjande fick affären att växa började allt fler kräva svar av kungen och följden har även blivit att man vill granska kungens ekonomi närmare. 

Aftonbladet avslöjade i helgen även att Lettström inte var ensam om att ha förhandlat med Webb och Sevo, i deras faktura till Lettström nämns även Fredrik Ramberg, Noppe Lewenhaupt och Aje Philipson.

Idag fick jag frågan från en norsk tidning vad kungen borde göra för att mildra svallvågorna kring affären. Det finns bara ett svar – öppenhet. Oavsett om det handlar om en politiker, en kung eller någon annan maktperson så är den enda medicinen att lägga korten på bordet.