I år firade jag jul i en gammal anrik brittisk landsorts-stad. Gräset lyste smaragdgrönt över de stora slätterna och folk vandrade omkring på kullerstensgatorna i tweedrockar och gummistövlar. På bordet dukades det upp christmas pudding och på kvällarna smuttade vi sherry framför brasan där julstrumporna var smockfulla av presenter och godis på morgonen den 25:e. Precis så som jag faktiskt hade fantiserat om en engelsk jul skulle vara. 

Den svenska kungens jultal har jag aldrig lyckats tajma mitt i allt julstök, det har jag alltid fått titta på i efterhand. Men här i hjärtat av England var det en självklarhet att hela familjen och släkten samlades framför tv:n för att höra drottning Elizabeth tala till sitt folk. Hon är otroligt älskad av britterna och en av julfirarna berättade för mig att Elizabeth fått tallektioner när hon var yngre eftersom hennes röst var väldigt pipig och ”stressad” när hon pratade. I dag har hon en djup och förtroendeingivande röst. Men oj så trist uppläsning av ett annars vackert tal. Drottningen läste innantill från en promter och la inte någon känsla alls i sitt tal…