Okej låt oss prata om Camilla Henemark och hennes självbiografi ”Adjö det ljuva livet” som kommer nästa vecka. Medierna har redan rapporterat om hennes bok och dess innehåll i ett par dagar nu och min telefon har gått varm. Jag avslutade precis ett samtal med en finsk tidning. Frågorna är många från de utländska medier jag pratar med. Men även från läsare. Är uppgifterna i boken sanna? Hur har vi svenskar reagerat? Hur har kungafamiljen reagerat?

För många läsare handlar det om känslor. En del är oroliga för drottningen, andra för att kungabarnen ska må dåligt eller vara förbannade. Omtanken når inte riktigt lika långt när det gäller kungen och jag ska inte spekulera i varför, men det är en intressant notering.

Så är det sant att Camilla och kungen hade en relation? Ja kungen har inte förnekat det och det finns ingen direkt anledning att misstro Camilla, hon hade inte tänkt prata om det här alls innan boken den ”Ofrivillige monarken” kom ut för ett par år sedan. I sin biografi får hon ge sin egen version av det som hände och förhoppningsvis aldrig mer behöva prata om det hoppas hon. Fast vi vet ju alla att den här historien kommer att leva vidare i kungafamiljens och Camillas liv, på samma sätt som många andra av avslöjandena kring kungen och drottningen kommer att följa kungafamiljen i många år. Idag ”försvinner” ingenting.

Hur mår drottningen och kungabarnen då? Ja inget vidare skulle jag tro, men det här är ju inget nytt, samma ämne knådades i medierna när den första boken kom ut. Det var ju då som kungen ”vände blad” på ett omtalat pressmöte i älgskogen. En pålitlig källa som jag sätter stort värde på har gett mig lite info om läget på slottet. Kungaparet är upprörda över situationen men det finns inte så mycket ilska paret emellan, upprördheten är mer riktad mot oss medier som återigen tuggar på historien och såklart på Elisabeth Ohlson Wallin och hennes tavla som vad jag förstår sårade drottningen ännu mer än Henemarks bok.

Camilla å sin sida hade som sagt till en början inte tänkt prata om det här alls innan ”Den ofrivillige monarken” tog upp det. Men så här säger hon i en lång intervju i DN:

– Jag vill säga sista ordet. Sätta punkt. Jag vill också berätta om min resa från botten till toppen till botten, och om hur det är att leva med adhd. Ge alla andra tokfior som jag där ute någon att identifiera sig med. Detta är en bok som jag har velat skriva länge. Nu har jag fått en chans, så tack så mycket Chefen, för att någon är intresserad av att ge mig ett bokkontrakt!

Hon säger att hon är arg på kungen (som hon kallar för Chefen) för att han inte dementerade att han haft ett förhållande med henne.

– Han skötte hela situationen väldigt klantigt. Varför skulle han över huvud taget kommentera det här? Det gjorde aldrig jag. Jag kunde ha sålt det här för en halv miljon, men det hade varit horpengar. Hur mycket pengar jag än blev erbjuden, hur fattig jag än var, avböjde jag. Och så helt plötsligt klev han själv ut ur älgskogen och höll presskonferens. Jag blev helt tagen på sängen. Han kanske borde ha ringt först så att jag hade kunnat ta semester.