Ni minns kanske kungens kritiserade besök i Brunei 2004? Kungens uttalande om sultanens ”närhet till folket” väckte starka reaktioner. Sultanen är mer eller mindre envåldshärskare och att Sveriges kung hyllar en diktator kan knappats vara lämpligt. Förklaringen sades vara ett underlag från UD som kungen baserade sitt uttalande på. Sultan Hassanal Bolkiah av Brunei är en av världens rikaste män och för några år sedan hamnade sultanen och hans lillebror Jefri Bolkiah i en smutsig rättegång. Jefri hade försnillat miljarder och åter miljarder från statskassan. Hans liv var en enda stor orgie i lyxbilar, yachter, unga kvinnor och lyx.

Hur som helst. Holländska drottning Beatrix, kronprins Willem Alexander och Máxima avslutar i dag ett två dagar långt besök i Brunei (med en avstickare till Singapore) och när jag ser bilderna får jag en besk smak i munnen. Detta överdåd som sultanen håller sig med. Guldströsslade golv och väggar, dyra presenter till gästerna, detta överdåd… Är det nödvändigt? Är det viktigt att ”hylla” ett diktatoriskt land genom ett statsbesök, att stärka ett lands kopplingar affärsmässigt, att skapa vänskapsband med statschefer som bryter mot mänskliga rättigheter (här tänker jag främst på Saudiarabien som ju både vår kung och kronprinsessa besökt, men även i Brunei råder brist på mänskliga rättigheter).

Okej, jag ska inte gå in på de där frågorna idag. Bara krasst konstatera att de bilder som strömmar in till bildbyråerna från Brunei är så att säga ”guldkantade”.