Chris O’Neill gifter sig med en prinsessa, men blir varken prins eller hertig. Orättvist kan man tycka eftersom en ofrälse kvinna som gifter sig med en prins alltid får samma titel som sin man. I den kungliga världen är det omvänd obalans i jämställdheten.

Men Kungen lät Madeleines expojkvän Jonas Bergström bli hertig så varför ratas Chris?

O’Neill har redan medborgarskap i Storbritannien och USA och är inte intresserad av ytterligare ett. Hans plan är att fortsätta arbeta med sitt hedgefondföretag som är parets största inkomstkälla och garant för ett bekvämt liv i New York. Jobbet är dessutom Chris stora intresse, han är helt enkelt väldigt bra på att placera rika människors pengar.

Det här stämmer inte överens med hovets policy om kungliga titlar. De vill inte se svenska prinsar och hertigar göra sig en hacka inom näringslivet. En kunglig titel drar till sig fördelar, prestige och makt.

Därför avstår Chris. Konsekvenserna hade varit för stora om han gjort annorlunda. Paret hade på sikt tvingats ge upp sitt liv i New York för att representera mer hemma och få en större del av apanaget. Chris är inte en person som vill leva på svärfars pengar och förlora sitt oberoende.

Jonas Bergströms titel var schyst ur ett jämställdhetsperspektiv, men Jonas var antagligen beredd på att ge upp sin advokatkarriär eller välja en mer ”ofarlig” verksamhet.

När kungens systrar Christina, Désirée och Margaretha gifte sig icke-kungligt fick deras män nöja sig med titeln Herr. Så var det på den tiden. Men det har också gett dem och deras familjer en frihet och större anonymitet.

Jag gör tummen upp för Chris val. Att välja försörjning och oberoende för sig och Madeleine hedrar honom.
För dem är kärleken viktigast. Vem bryr sig om titlar då?