Minnen från en hemsk kunglig resa
av
Prins Charles är i Saudiarabien på ett officiellt besök. Här ovan bär han en saudisk uniform med svärd och dansar den traditionella dansen ”arda” tillsammans med saudiska kungligheter och ministrar.
När jag bläddrar igenom bildbyråernas bilder från prinsens resa blir jag obehagligt påmind om mitt eget besök i Saudiarabien. Jag reste dit för att bevaka kronprinsessan Victorias besök 2004, hon var där för att delta i en näringslivsdelegation och slå ett slag för svenska företag. Jag vill inte på något sätt ha den resan ogjord, det är ganska svårt att komma in i landet och få svenskar får möjlighet att träffa den saudiska makteliten. De har en fascinerande historia och kultur. På det sättet var det ett oerhört intressant besök.
Men…
Man får inte glömma hur landet bryter mot mänskliga rättigheter och hur illa kvinnor behandlas. Hur vedervärdig deras situation är går knappt att beskriva. Jag ska inte på något sätt påstå att jag fick uppleva deras verklighet, men jag fick trots allt en inblick i saudiska kvinnors vardag. Jag blev bland annat dragen i håret, stoppad i tullen och fråntagen både mitt pass och min heder, offentligt förnedrad av en saudisk man som skulle vara länken mellan ambassaden och oss journalister. Det glömmer jag aldrig och den historien ska jag berätta en annan gång. Så här kommenterade jag ett blogginlägg 2007 i min blogg från Svensk Damtidning:
Saudiarabien är hittils den mest fascinerande och spännande resa jag har gjort med kronprinsessan. Men det var samtidigt mentalt jobbigt och vissa stunder kände jag mig så ledsen och tillintetgjord och förnedrad att jag helst hade velat sätta mig på ett plan hem.
Jag avskydde abayan och slöjan och som jag har skrivit tidigare i bloggen så blev jag totalt ignorerad av både män och kvinnor (de få kvinnor som jag träffade vill säga). Så snart fotograf Charles var med mig så lyssnade folk förstrött till vad jag sa eller frågade om, men att stå ensam nere i en hotellobby och känna hur det känns att vara avskydd och ignorerad är fruktansvärt. Ingen lyssnade och ingen ville ens se mig i ögonen. Det var inte ens tal om att våga gå utanför hotellet ensam. Under ett besök i Riyadhs souk tillsammans med en chaufför från hotellet och en kvinnlig reporterkollega blev jag luggad av en äldra kvinna för att en hårslinga tittade fram under sjalen. Ändå, eller kanske tack vare, min upplevelse i landet har jag blivit otroligt fascinerad av landet, kulturen och inte minst den maktfullkomliga kungafamiljen.
Att de inte ville se mig i ögonen kan jag väl acceptera. Men att bli totalt ignorerad och inte få ett enda svar på mina frågor är hemskt. Kvinnor står inte högt i kurs i Saudiarabien. Västerländska kvinnor som inte har full koll på kulturen står om möjligt ännu lägre. Men så snart jag hade en man vid min sida gick det bra att acceptera min närvaro. Men jag blev aldrig tagen på allvar, aldrig lyssnad på. Å andra sidan lärde jag min snabbt att hålla en låg och tyst profil. Bara hänga med. Men det ställde till problem eftersom jag som reporter skulle fixa transport och boka om biljetter etc.
Midnattsol ? Ja det var trots allt en fantastisk resa och så här i efterhand är det lätt att glömma bort de jobbiga händelserna och bara minnas det som var intressant och fascinerande. Jag hade nog aldrig gjort den här resan om jag inte hade jobbat på den här redaktionen och det är jag glad över : )
