Drottning Silvias arbete för utsatta barn och hennes kamp mot narkotika har gjort henne till ett stort namn även utanför Sverige. I torsdags deltog hon i FN:s Commission on Narcotic Drugs vid FN:s högkvarter i Wien där nästan 200 regeringar var representerade. Hon höll ett öppningsanförande som du kan läsa här!

Drottningen skapade ju organisationen Mentor Foundation för ungefär 20 år sedan och har sedan dess arbetet hårt för att förebygga missbruk hos barn och ungdomar.

Aftonbladet fick en intervju med henne i samband med mötet och förutom att berätta om sitt engagemang i narkotikafrågor så hon berättade bland annat om det första mötet med sitt barnbarn Leonore.

– Det var fantastiskt. Det var verkligen roligt. Både jag och kungen var så glada för att båda mådde bra. Som förälder blir man ju alltid orolig över hur det ska gå. Den lilla damen hade ju lite bråttom. Hon kom ju lite för tidigt, eller det kanske inte var för tidigt, det är ju bara barnet själv som vet när det är dags. Men det var underbart att få träffa henne och se att alla mådde bra. Det var det viktigaste.

På frågan om vem Leonore är mest lik så svarade hon så här:

– Det där ändrar sig väl hela tiden. Men just då, när vi träffades för första gången, så påminde hon väldigt mycket om prinsessan Madeleine. Nu kanske hon mer påminner mer om sin pappa Chris, fast utan skägg.

Hon uttryckte även sin oro över den ökande legaliseringen av droger i världen.

– Som förälder och morförälder är jag väldigt orolig. Det är en sorglig utveckling. Vissa andra länder har en mer generös politik som kan leda till organiserad brottslighet. Det är oroande. Som förälder blir jag väldigt tagen.

Hennes taktik när kungabarnen växte upp var att prata om vilka krogar de festade på och vilka vänner de umgicks med.

– Vi har pratat väldigt öppet om droger och dess problem. Det måste man göra som förälder. Man måste finnas där för ungdomarna. Prata med dem. Svara på deras frågor. Leda dem.

– Jag tror att de hela tiden kände att vi omgav dem med kärlek och omsorg och att vi ledde dem. Och att vi såg vad de hade för vänner. Det är viktigt.

Läs hela intervjun här!