Lunch med riksmarskalken och stabschefen
avMitt emot Kungliga slottet, på Slottsbacken 2, ligger en fastighet som rymmer både kungliga hyresgäster, personalbostäder – och en representationsvåning som hovet använder. I huset bodde prins Carl Philip tidigare och här bor även prinsessan Christina i en stor våning några trappor upp.
I måndags var det dukat för lunch i representationsvåningen och tillsammans med ett tjugotal andra medierepresentanter fick jag träffa den nye riksmarskalken Fredrik Wersäll och kungens nye stabschef Jan Salestrand.
Jag har bevakat kungahuset i 16 år och under den tiden har 4 informationschefer passerat. Under mina första år som hovreporter var det vanligt att informationschefen bjöd in journalister och andra medierepresentanter till pressträffar, under andra år har man inte prioriterat sådana möten. Jag är glad att informationschefen Margareta Thorgren verkar vilja införa regelbundna möten igen, en del av den information man får ansikte mot ansikte underlättar arbetet och man kan få mer förståelse för vissa saker. Dessutom är det bra att träffa de andra på informationsavdelningen, ofta är det dem jag har kontakt med mest när det gäller korta snabba svar på frågor inför vår tv-sändning eller någon text jag jobbar med.
Hur som helst. Det stora syftet med mötet var att den nye riksmarskalken och stabschefen skulle få presentera sig och sina verksamheter. En sak är tydlig när det gäller kungens rekryteringar. Han väljer människor som redan har en lång gedigen karriär, som har talets förmåga – och en dos humor. Det blev en hel del skratt under lunchen.
Riksmarskalken pratade mycket om ordning och reda och att han jobbar för en ökad öppenhet. Han ser bland annat över de juridiska formerna för olika kungliga stiftelser. Ni minns kanske att det varit ganska mycket diskussioner kring kungens ägande och värderingen av kungens förmögenhet efter att boken ”Den kungliga kleptokratin” av Thomas Lyrevik kom ut. Riksmarskalken talade helt öppet om kungens förmögenhet i miljarder och eftersom han är högsta chef vid hovet hoppas jag att den öppenheten sipprar ner genom hela organisationen.
Jag var tvungen att fråga den nye stabschefen Jan Salestrand om han också tycker att det är viktigt med öppenhet och ordning och reda. Han skrattade och sa ”Jag är ju gammal militär” och berättade att hans familj då och då får påminna honom om att de inte är några beväringar. Även han pratade om vikten av öppenhet. Jag frågade honom om det kommer att bli något officiellt firande vid Carl Philips 40-årsdag. Svaret är nej.
En sak som slog mig var att hovet nu fokuserar det mesta av sitt arbete på kungen och kronprinsessan. Riksmarskalken, stabschefen och informationschefen Margareta Thorgren poängterade flera gånger att det var statschefen och tronarvingens arbete som var i centrum. Så har det inte varit tidigare. Drottningens, Prins Carl Philips och prinsessan Madeleines officiella insatser har också varit viktiga vid sådana här presentationer. Nu presenterades Drottningen lite i förbigående som maka till kungen och mamma till tronarvingen. Likaså Daniel förpassades som make till kronprinsessan och pappa till Sveriges framtida drottning och Madeleines insatser som välgörenhet. Deras uppgift är att vara ett stöd till statschefen.
Det var mycket intressant, om än lite nedslående för resten av familjen såklart. Jag tolkar det som att man tagit intryck av den utredning av det statliga anslaget som KU genomför. KU vill utreda vilka och hur många som ska företräda Sverige i olika sammanhang. (Och det har ju i sin tur en koppling till apanaget och vem som får del av det).
Det andra var hovets syn på veckopressen. Hovets informationschef använde termen ”klänningsjournalistik” om artiklar som beskriver vad till exempel drottningen bar för klänning på nobelfesten och så vidare och att sådan journalistik är som ett självspelande piano.
Må så vara. Det stämmer ju. Det förekommer även i kvällspressen. Men det finns en bra anledning till det. En stor del av svenska folket är mer intresserade av drottningens kläder än exakt vad hon sa vid ett möte. Jag förstår om kungafamiljen känner frustration över att folk är mer intresserade av kläderna de bär, men kläder är i dag är inget ytligt intresse, det är lika mycket ett statement och ett sätt att föra fram en åsikt eller hållning. Se bara på hur smart Victoria utnyttjar det, när hon bär en återanvänd klänning från drottningens garderob under ett miljöevenemang får hon ännu fler att intressera sig för det hon är där för att prata om. Bilder på henne och information från miljöevenemanget flyger flera varv runt jorden tack vare klänningen.
Jag kanske är partisk som har en bakgrund inom veckopressen, men jag vet även att tidningar som till exempel Svensk Damtidning producerar mängder av artiklar från statsbesök, är med vid mer vardagliga kungliga tillställningar och resor. Men det verkar inte uppmärksammas av hovet på samma sätt.
En sak som är viktig när det gäller mer ”ytlig” rapportering kring kungahuset är något som kan bli en utmaning för kungahuset. Min helt personlig uppfattning baserad på de här 16 åren som hovreporter är att en majoritet av de som följer kungligheterna i pressen inte tillhör den yngre generationen (med några undantag förstås). Och om jag minns rätt från Sifo-undersökningar och andra enkäter vi gjort på Aftonbladet så verkar den yngre generationen helt ointresserad av kungahuset. De rycker mest på axlarna och engagerar sig inte. Men engagemanget höjs när det gäller mode eller mer personliga betraktelser.
Okej så hur sammanfattar jag den här lunchen på slottet – den var trevlig, mycket informativ och ett bra sätt att få ansikten på två viktiga personer vid hovet.
Eller kanske som drottningen skrev i ett sms till riksmarskalken mitt under lunchen – ”Lycka till med lunchen, det finns en blomma som heter lejongap”. (Den fanns med i blomsteruppsättningarna som stod på borden och som var kvar efter riksdagssupén häromdagen).