Svenska kungahuset präglas av glädje och kungliga bebisar. Varenda tidning har svämmat över av rubriker och bilder på den nya lilla prinsessan. Vilken klyscha, men livet är inte bara födslar och bebislycka..
Just nu kämpar den holländska prins Friso för sitt liv på Innsbrucks sjukhus. Som jag har berättat tidigare så överraskades han av en lavin när han åkte off pist i schweiziska alperna den 17 februari. De flesta historier vi hör om laviner är oftast lyckliga sådana, människor som lyckats gräva sig fram genom snömassorna, hjältar som lyckas hitta sina kamrater under snön.
Den här olyckan är troligtvis inte en lycklig lavinhistoria. Prins Friso ligger i koma och ingen vet om eller när han vaknar upp.
I förra veckan höll prinsens läkare Wolfgang Koller en presskonferens och meddelade att Friso lider av svåra hjärnskador. Det tog 50 minuter innan man kunde rädda prinsen efter lavinen. Om ett tag kommer han att flyttas till en privat klinik för vidare vård och det kan ta år innan de vet om han kommer att vakna upp ur koman.
Jag har träffat drottning Beatrix och det holländska kronprinsparet. De är oerhört sympatiska människor och jag lider med dem i deras ovisshet.
Drottning Beatrix har hälsat på sin son otaliga gånger på sjukhuset och Frisos fru Mabel döljer sig hela tiden bakom svarta solglasögon när hon möter pressen. Jag förstår henne. Våra kungahus är bevakade både i sorg och glädje, det är naturligt att det är på det sättet, liv och död manifesterar kungafamiljernas beständighet. Nära döden spelar titlar eller makt ingen som helst roll, alla drabbas och jag tror att alla kan sätta sig in i den holländska familjens situation och känna djupt med dem.
I dag har prins Friso flyttats till Wellington Hospital i London. Drottning Beatrix och Mabel befinner sig också i London. Mabel har skickat följande hälsning:
”I want to express my gratitude for the enormous number of messages and warm expressions of sympathy that we have received. They are a great support and strength. It means a lot to know that so many people are thinking of us.”