Visst har vi sett det förr… Att plocka upp sin mobiltelefon under en galamiddag är big no no. Här är det kronprins Frederik som tabbar sig och Madeleine försöker hålla god min.

2003 gjorde Göran Persson samma tabbe bredvid kronprinsessan vid Nobelmiddagen. 

Och drottning Sonja visade glatt benen en aning för mycket när hon tog rulltrappan upp en våning. 

…och kung Harald fick agera skyddsmur när en kvinna föll handlöst i rulltrappan.

Det är många kungliga New York-bilder som trillar in i fotosystemet på jobbet just nu. Kungaparets nyligen genomförda tre dagar långa USA-besök bjuder på både galamiddagar och allvarsamma minnesstunder vid Ground Zero. 

Så här såg det ut vid minnesmonumentet National September 11 Memorial and Museum i fredags. Danmark representerades av kronprins Frederik och hans Mary, Norge av det norska kungaparet Harald och Sonja, Finland av president Tarja Halonen och Islands president Olafur Ragnar Grimsson med sin fru. 

På kvällen dök även prinsessan Madeliene upp när det var dags för galamiddag för att högtidlighålla American Scandinavian Foundations 100-årsjubileum. De andra ländernas representanter var också med.

Så här tjusigt (och lite trångt) var det dukat för middag. Prinsessan Madeleine hade Frederik som sin bordsherre. 

Ja om hon nu verkligen blir prinsessa eller inte är nog inte helt klart ännu. Det är ju i slutändan kungen som avgör ifall Sofia Hellqvist ska får någon titel eller inte när hon har gift sig med prinsen. Men det kommer inte dröja länge innan Sofia och Carl Philip förlovar sig. Allt fler av deras vänner pratar om ett stabilt och väldigt lyckligt förhållande. Och de är ju sambos, något som Victoria och Daniel fick vänta länge på innan de kunde prata öppet om. Nu gäller ju lite mindre stränga regler för Carl Philip som ju inte är kronprins, men även prinsessan Madeleine och dåvarande pojkvännen Jonas Bergström höll sitt samboskap hemligt ganska lång tid. 

I veckans Söndag kan du läsa allt om hur Sofia förbereds för det kungliga livet. Hon har skaffat sig flera viktiga mentorer, stylas om och fokuserar nu allt mer på välgörenhetsarbetet i Project Playground. 

Jag har skaffat mig många fina reseminnen tillsammans med kronprinsessan och kungaparet de här åtta, snart nio åren jag jobbat med kunglig bevakning. Men det finns enstaka dagar och timmar under de där resorna som alltid kommer att locka fram skam och obehag i mig.

Besöket i Saudiarabien 2004 är ett exempel. Det var en resa fylld av fascination, spänning, glädje – men även rädsla och förnedring. 

Jag har tidigare nämnt en del händelser som satt spår i mig. Hur jag blev utfrågad och kroppsvisiterad i tullen och hur jag tvingades säga att fotografen jag jobbade med då var min man för att över huvud taget få komma in i landet. 

Hur jag blev konstant ignorerad och tillintetgjord av de män – och en del kvinnor – jag träffade. Att inte ens kunna säga till att bredbandet inte fungerade när jag stod nere i lobbyn till hotellet, personalen stirrade på någon punkt en bit ovanför mitt huvud och vägrade svara. Att jag fick checka i ett ”kvinnligt rum” med tjocka galler över fönstren, för tänk om en man hade kunnat titta in?

Att jag inte fick gå utanför hotellets portar ensam, att jag inte på några villkor fick sitta i framsätet på bilen, att själv köra den var förenat med spöstraff. Hur jag blev dragen i håret av en äldre kvinna som tyckte att mitt huvuddok inte satt som det skulle. Känslan av att hela tiden vara observerad och dömd på förhand – just för att jag var kvinna. Hur en man som var anställd att vara kontakt mellan journalisterna, saudiska hovet och ambassaden förnedrade mig och bad mig ta av mig mina kläder. Jag minns sorgen och bestörtningen när vår chaufför berättade hur några män nyligen blivit avrättade med hängning på ett av torgen vi passerade. Att se hur de många gästarbetarna slet sig fördärvade för att bygga, serva och städa, utan att få njuta av samma trygghetssystem som resten av befolkningen. 

Jag hade friheten att lämna det landet – och enbart bära med mig de där minnena. Många får aldrig den chansen. 

Är det då rätt att vår kung reser till Riyadh för att belöna den saudiske kungen Abdullah med en hedersmedalj i scouternas namn?

Även om det handlar om scouterna och inte något statsbesök så måste kungen självklart vara medveten om vilket bekräftelse det är för den saudiske kungen och för hans land – med allt vad det landet står för – att Sveriges statschef står vid hans sida när fotografernas kameror smattrar på. När kungen representerar gör han ALLTID det som symbol för Sverige. 

Vill vi att kungen ska representera oss i ett land som förtrycker kvinnor, straffar homosexuella med döden och förbjuder tryckfrihet och kritik mot statsskicket?