I Aftonbladets arkiv finns en skattkammare av bilder och texter. I sökandet efter en alldeles speciell kunglig artikel ramlade jag över de svenska kungarnas valspråk genom historien. I dag känns de väldigt dammiga. Men det är intressant att se att fokus flyttas från Gud till folket med Adolf Fredrik i mitten av 1700-talet. 

 

Gustav Vasa: All makt är av Gudi. Säll den som fruktar Herren: om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss?

Erik XIV: Gud ger åt den han vill.

Johan III: Gud vår beskyddare.

Sigismund: Konungens hjärta i Herrens hand. Höghet är en Guds gåva.

Karl IX: Gud min tröst.

Gustav II Adolf: Med Gud och segerrika vapen – Gud med oss.

Kristina: Visheten är statens grundpelare.

Karl X Gustav: I Gud mitt öde. Han skall göra det.

Karl XI: Herren är vorden min beskyddare.

Karl XII: Herren min beskyddare.

Ulrika Eleonora: I Gud mitt hopp.

Fredrik I: I Gud mitt hopp. (Iddes inte hitta på något eget valspråk utan använde hustruns.)

Adolf Fredrik: Statens välfärd min välfärd.

Gustav III: Fäderneslandet.

Gustav IV Adolf: Gud och folket.

Karl XIII: Folkets väl min högsta lag.

Karl XIV Johan: Folkets kärlek min belöning.

Oscar I: Rätt och sanning.

Karl XV: Land skall med lag byggas.

Oscar II: Brödrafolkens väl (före 1905). Sveriges väl (efter 1905).

Gustav V: Med folket för fosterlandet.

Gustav VI Adolf: Plikten framför allt.

Carl XVI Gustaf: För Sverige – i tiden.