Drottning Silvias arbete för utsatta barn och hennes kamp mot narkotika har gjort henne till ett stort namn även utanför Sverige. I torsdags deltog hon i FN:s Commission on Narcotic Drugs vid FN:s högkvarter i Wien där nästan 200 regeringar var representerade. Hon höll ett öppningsanförande som du kan läsa här!

Drottningen skapade ju organisationen Mentor Foundation för ungefär 20 år sedan och har sedan dess arbetet hårt för att förebygga missbruk hos barn och ungdomar.

Aftonbladet fick en intervju med henne i samband med mötet och förutom att berätta om sitt engagemang i narkotikafrågor så hon berättade bland annat om det första mötet med sitt barnbarn Leonore.

– Det var fantastiskt. Det var verkligen roligt. Både jag och kungen var så glada för att båda mådde bra. Som förälder blir man ju alltid orolig över hur det ska gå. Den lilla damen hade ju lite bråttom. Hon kom ju lite för tidigt, eller det kanske inte var för tidigt, det är ju bara barnet själv som vet när det är dags. Men det var underbart att få träffa henne och se att alla mådde bra. Det var det viktigaste.

På frågan om vem Leonore är mest lik så svarade hon så här:

– Det där ändrar sig väl hela tiden. Men just då, när vi träffades för första gången, så påminde hon väldigt mycket om prinsessan Madeleine. Nu kanske hon mer påminner mer om sin pappa Chris, fast utan skägg.

Hon uttryckte även sin oro över den ökande legaliseringen av droger i världen.

– Som förälder och morförälder är jag väldigt orolig. Det är en sorglig utveckling. Vissa andra länder har en mer generös politik som kan leda till organiserad brottslighet. Det är oroande. Som förälder blir jag väldigt tagen.

Hennes taktik när kungabarnen växte upp var att prata om vilka krogar de festade på och vilka vänner de umgicks med.

– Vi har pratat väldigt öppet om droger och dess problem. Det måste man göra som förälder. Man måste finnas där för ungdomarna. Prata med dem. Svara på deras frågor. Leda dem.

– Jag tror att de hela tiden kände att vi omgav dem med kärlek och omsorg och att vi ledde dem. Och att vi såg vad de hade för vänner. Det är viktigt.

Läs hela intervjun här!

Just nu pågår invigningen av Paralympics i Sotji. Jag sitter framför tv:n och följer de färgsprakande dansarna. Det är vackert och välkoordinerat, men jag får en dålig känsla i magen. Marscherande människor i olika formationer får mig att tänka på vad som försiggår i Ukraina och på Krim just nu och den oro som har spridit sig i området.

För en tid sedan meddelade hovet att kronprinsessan Victoria ställer in sin resa till Sotji på grund av händelseutvecklingen. Victoria är djupt engagerad i Paralympics, hon är bland annat medlem i IPC Honorary Board och har besökt flera Paralympics under åren.

– Man har tagit beslutet i samråd med UD, där man beslutade att kronprinsessan inte åker till Sotji på grund av den rådande händelseutvecklingen, sa Ulrika Näsholm, informationssekreterare vid hovet.

Sedan tidigare har även prins Edward ställt in sin resa. Och flera höga dignitärer och ministär från olika delar av världen kommer inte heller att närvara vid Paralympics. 

Igår var Daniel och Victoria i Paris på en snabbvisit över dagen. Syftet med resan var att besöka L’Opéra Garnier och Le Petit Palais där Kronprinsessan invigde Carl Larsson-utställningen, L’imagier de la Suède.

Det var fantastiskt vårväder i Paris igår och Victoria och Daniel fick verkligen en försmak av vad som komma skall även här hemma i Sverige. Förhoppningsvis snart!

Victoria känner ju till Paris väldigt väl. Hon pluggade franska under läsåret 1996/97 på Université Catholique l’Ouest i Angers. Hon har inga problem med att förstå franska och efter alla somrar i Villa Mirage på rivieran är hon såklart bra på att prata också, men föredrar faktiskt engelska när hon är där.

Inne på Paris opera fick de bland annat besöka kostymateljén och ta sig en titt på de fina kostymerna.

Paris har två operahus och L’Opéra Garnier är det äldsta av dem. Kopplingen till Sverige är att man just nu spelar Birgit Cullbergs klassiska genombrottsverk Fröken Julie i scenografi efter Sven X-et Erixsons original. Och nästa år gästspelar Kungliga Operan med Mats Eks uppsättning Julia & Romeo. 

Har ni någon gång varit helt ensamma i en biosalong någon gång? Jag har det och det känns ungefär som den här bilden från operan… En aning tomt…

… men vad gör man inte för en bra bild? Victoria och Daniel fick en rundtur i de vackra lokalerna och hamnade till slut framför den stora scenen.

Sedan var det dags för Carl Larsson-utställningen på Petit Palais.

Victoria höll ett invigningstal och pratade bland annat om hur en favoritmålning väckte minnen från barndomens kräftfiske med familjen. Hela talet kan du läsa här!

I dag har Victoria haft ett informationsmöte med UD och med Afrikaexperten Peter Stein på Kungliga slottet om den kommande resan till Afrika. Den 18 – 21 mars ska hon resa till Ghana och Tanzania.

Igår kväll vid sjutiden lokal tid lämnade prinsessan Madeleine och Chris O’Neill Presbyterian Hospital Weill Cornell Medical Center för att fara hem med sin lilla dotter. Strax innan avfärd tog de den här bilden i en sjukhuskorridor och publicerade på kungahusets Facebooksida.

Och visst känner vi igen upplägget?

Så här såg det ju ut när Victoria och Daniel lämnade Karolinska sjukhuset för nästan exakt två år sedan med prinsessan Estelle.

Det är ett gott tecken att Madeleine väljer att göra samma sak, det kan betyda att hon och Chris kommer att följa kronprinsessparets strategi att visa oss bilder regelbundet på den lilla prinsessan och att vi kan få följa hennes uppväxt – på deras villkor förstås nu när barnet är så litet.

Kungaparet kom till New York igår och hälsade på de nyblivna föräldrarna på sjukhuset. De var kvar under tre timmar innan de åkte till sitt hotell. Hur länge de kommer att stanna i New York är inte klart ännu.

Prins Charles är i Saudiarabien på ett officiellt besök. Här ovan bär han en saudisk uniform med svärd och dansar den traditionella dansen ”arda” tillsammans med saudiska kungligheter och ministrar.

När jag bläddrar igenom bildbyråernas bilder från prinsens resa blir jag obehagligt påmind om mitt eget besök i Saudiarabien. Jag reste dit för att bevaka kronprinsessan Victorias besök 2004, hon var där för att delta i en näringslivsdelegation och slå ett slag för svenska företag. Jag vill inte på något sätt ha den resan ogjord, det är ganska svårt att komma in i landet och få svenskar får möjlighet att träffa den saudiska makteliten. De har en fascinerande historia och kultur. På det sättet var det ett oerhört intressant besök.

Men…

Man får inte glömma hur landet bryter mot mänskliga rättigheter och hur illa kvinnor behandlas. Hur vedervärdig deras situation är går knappt att beskriva. Jag ska inte på något sätt påstå att jag fick uppleva deras verklighet, men jag fick trots allt en inblick i saudiska kvinnors vardag. Jag blev bland annat dragen i håret, stoppad i tullen och fråntagen både mitt pass och min heder, offentligt förnedrad av en saudisk man som skulle vara länken mellan ambassaden och oss journalister. Det glömmer jag aldrig och den historien ska jag berätta en annan gång. Så här kommenterade jag ett blogginlägg 2007 i min blogg från Svensk Damtidning: 

Saudiarabien är hittils den mest fascinerande och spännande resa jag har gjort med kronprinsessan. Men det var samtidigt mentalt jobbigt och vissa stunder kände jag mig så ledsen och tillintetgjord och förnedrad att jag helst hade velat sätta mig på ett plan hem. 

Jag avskydde abayan och slöjan och som jag har skrivit tidigare i bloggen så blev jag totalt ignorerad av både män och kvinnor (de få kvinnor som jag träffade vill säga). Så snart fotograf Charles var med mig så lyssnade folk förstrött till vad jag sa eller frågade om, men att stå ensam nere i en hotellobby och känna hur det känns att vara avskydd och ignorerad är fruktansvärt. Ingen lyssnade och ingen ville ens se mig i ögonen. Det var inte ens tal om att våga gå utanför hotellet ensam. Under ett besök i Riyadhs souk tillsammans med en chaufför från hotellet och en kvinnlig reporterkollega blev jag luggad av en äldra kvinna för att en hårslinga tittade fram under sjalen. Ändå, eller kanske tack vare, min upplevelse i landet har jag blivit otroligt fascinerad av landet, kulturen och inte minst den maktfullkomliga kungafamiljen.