Igår var jag på reportageresa i ett av våra östliga grannländer. Jag tänker ofta att mitt jobb är guld värt när det kommer till resor, speciellt när man får träffa människor som lever under andra villkor eller bördor än vad man själv gör. Det ger mig perspektiv på tillvaron och upplevelser som ofta stannar i tanken länge länge efteråt.

När jag träffade drottningen och prinsessan Madeleine i New York förra året sa de precis samma sak. I deras arbete med Childhood träffar de många människor som får hjälp av organisationen. Att de delar med sig av sina livshistorier är oerhört värdefullt för att det fortsatta arbetet, men kanske allra mest för att fler ska få en insikt och en förståelse för andra människors livsvillkor. Drottningen berättade att det många gånger är svårt att lyssna till kvinnornas eller barnens fruktansvärda upplevelser, men att det är viktigt att göra det. Kanske mest för deras egen skull, ibland är det första gången de faktiskt blir lyssnade på när de kommer i kontakt med de organisationer som Childhood stöder.

Hur som helst. Det jag vill komma fram till är: det jag tycker är allra mest värdefullt i kungafamiljens arbete är deras kamp för att hjälpa utsatta människor. Att familjen bestämde sig för att göra kungliga slottet till en mötesplats för samtal om barn och ungdomar, diskussioner och problemlösning är lysande.

Jag får ofta mail eller samtal från människor som är kritiska till vårt statsskick eller som tycker att kungafamiljen gör ett dåligt jobb. Jag respekterar deras åsikter lika mycket som jag respekterar de som gillar kungafamiljen. Men om man inte vill gå med på att familjen gör något bra alls så tänk i alla fall på den här delen av deras arbete – den gör skillnad. Och den når makthavare och människor som kan agera i frågor om utsatta barn.

I fredags inleddes det tredje World Child & Youth Forum och vill du läsa mer om talare, gäster och samtal kan du göra det här!

2009 fyllde barnkonventionen 20 år, då kom drottningar och prinsessor från hela Europa till Stockholm för att samtala om frågor kring utsatta barn och ungdomar. Drottning Beatrix av Holland, drottning Paola av Belgien, drottning Sofia av Spanien och storhertiginnan Maria-Teresa av Luxemburg var bara några av de som engagerade sig.

Året efter startade kungaparet World Child Youth Forum med syftet att inspirera vuxna i hela världen att förbättra villkoren för barn och ungdomar.

Kungens bakgrund inom scouterna och drottningens engagemang i Childhood låg till grund för beslutet att starta forumet, dessutom ville man att slottet skulle bli en mötesplats för unga och gamla och bidra till att sprida information om barns rättigheter.

I morgon är det dags för 2013 års World Child & Youth Forum och i år är temat: Children´s Rights — any of your business? Man har bjudit in representanter för stora svenska och internationella företag för att diskutera hur företag jobbar med barnkonventionen.

— De frågor vi jobbar med i WCYF handlar om hur vi ska få barnrättskonventionen att bli verklighet. Företagen måste förstå att vilken verksamhet de än finns inom — möbler, olja eller kakao — så kommer de någonstans i kontakt med barn. Det kan vara barnarbetare eller barn som påverkas för att man förändrar deras livsmiljö. Eller så är barn konsumenterna. Banker som lånar ut miljardbelopp till andra länder måste ta reda på hur pengarna används. Barnrättsfrågor måste vara en del företagets inre liv, känsla och värderingar, säger Ulf Karlberg som är WCYF:s styrelseordförande och statsfrun Kirstine von Blixen-Finecke som är hovets representanter styrelsen.

På programmet som du hittar här ser vi även att statsminister Fredrik Reinfeldt är en av talarna och att representanter för stora hjälporganisationer med fokus på barn är på plats.

Igår stod kungligheter och skidåkare redo för Slottssprinten som är en del av avslutningen av världscuptävling på skidor. Slottssprinten firar tioårsjubileum i år och Carl Philip och kungen var på plats ute vid spåret för att heja fram åkarna. Både kungen och Carl Philip älskar att åka skidor, oftast utför, men för ett par veckor sedan kunde vi ju se Carl Philip i Vasaloppet tillsammans med sin sambo Sofia Hellqvist och ett gäng kompisar.

Läs Carl Philips tal här!

Emil Jönsson vann sprintcupen. Till vänster står tvåan Petter Northug från Norge, ni vet han som gärna retas med kungen under tävlingarna. Tre kom Nikita Kriukov från Ryssland.

Amerikanska Kikkan Randall och svenska Emil Jönsson visade upp sina priser. De blev sammanlagda segrare i FIS World Cup sprint efter Slottssprinten.

Det är rätt häftigt hur man varje år forslar snö och bygger upp skidspåren runt slottet. I år kom det ett tusental människor för att kolla in åkarna. Stod man på yttre borggården och kikade ner mot Skeppsbron hade man perfekt utsikt över de tävlande i spåret.

Det är måndag eftermiddag. Ett par dagar har hunnit passera sedan prinsessan Lilian begravdes. Jag skulle gärna vilja säga att lugnet har lagt sig på redaktionen, som en slags metafor för det lugn som alltid infinner sig inom mig efter en stor nyhetsbevakning. Men så är det ju såklart inte. I dag är en ny nyhetsdag och mina kollegor är på språng för att fylla dagens nät och morgondagens tidning.

Men jag har möjligheten att ladda om, att få lite lugn och ro inför nästa kungliga nyhetsrapportering. Det är jag oerhört tacksam över. För när jag kliver in i Aftonbladets livestudio efter att ha gett otaliga intervjuer till utländska medier och efter tidiga morgontimmar av uppdatering och läsning den där dagen då det gäller – då kliver jag in i en bubbla av fullständig koncentration och det gäller att skjuta undan privata känslor och bara vara i stunden.

Jag har bara en enda tanke inom mig. Att vara så saklig, sansad och tydlig jag kan. Alla läsare/tittare känner inte till prinsessan Lilian så väl. Alla har inte hört om hennes och prins Bertils kärlekshistoria. Alla har inte koll på hur en statsbegravning ser ut.

Så då måste jag berätta det så rakt och ärligt jag kan.

Det är nu efteråt det finns tid att ”tänka ikapp”, att titta på klipp från sändningarna och se begravningen på ett annat sätt än rent journalistiskt.

Jag berättade i torsdagens tidning att kungafamiljen hade framfört önskningar om att viss musik skulle spelas och att man ville hedra Lilian genom att lägga liljekonvaljer på kistan, den blomma som var prinsessans absoluta favorit. Så blev det. Och det var oerhört vackert. Och de pampiga säckpiporna och den brittiska flaggan fanns där i kyrkorummet som symboler för hennes bakgrund.

Gudstjänsten hade Lilian och Bertils livslånga kärlek som tema. SVT hade placerat sina kameror en bit ifrån kungafamiljen i slottskyrkan och det var värdigt och fint. Vi såg alla deras tårar, men vi kom aldrig för nära. Jag såg Kerstin Hagsgård som är intendent på kungliga husgerådskammaren ge kloka kommentarer i vår sändning, fotograf Charles Hammarsten delade med sig av privata minnen och världsreportern Staffan Heimerson berättade om Lilian och Bertil. Roger Moore pratade också med oss via telefon från sitt hem, han beklagade att han inte kunnat vara med på begravningen.

Vi fick som enda (?) medium rörliga bilder från den privata gravsättningen på Haga och även det var oerhört värdigt och rofyllt i bild. Den närmaste familjen tog farväl och samlades en stund innan det var dags för lunch på slottet. Kungen gjorde honnör och drottningen la en bukett liljenkonvaljer på Lilians kista. Det var fint.

Jag är väldigt glad över att vi rodde iland de där fyra timmarnas livesändning. Å andra sidan är jag inte förvånad. Kollegorna gjorde ett hästjobb med inslag och intervjuer och intensivt journalistiskt arbete. Jag är så oerhört glad och stolt över att ha sådana kollegor.

Ett ihopklipp från Aftonbladets livesändning kan du se här!

Prinsessan Lilian var omtyckt. Mycket mycket omtyckt. De som hade turen att få träffa henne har bara gott att säga om den pigga lilla damen som gärna skämtade och kvittrade med dem hon mötte. I morse var Aftonbladet på plats vid slottet och pratade med några som lärt känna Lilian genom åren.