Min kollega Magnus Sundholm är stationerad i Los Angelse och har träffat fler kändisar än någon annan journalist (vågar jag påstå). När han fick en pratstund med ex-prinsessan Sarah ”Fergie” Ferguson skickade hon en hälsning via Aftonbladet till Daniel Westling. 

– Utifrån min synvinkel skulle jag vara så kär att jag skulle göra vad som helst för att gifta mig, säger Fergie till Aftonbladet. 

Själv gifte hon sig med sin prins Andrew 1986, men äktenskapet höll inte. Tio år senare var skilsmässan ett faktum. Nu avslöjar hon att hon och prinsen bara träffades 40 dagar varje år de första fem åren de var gifta. 

– Vi borde ha slagits hårdare för kärleken, säger Fergie. 

Fergies meddelande till Daniel Westling: 

– Var inte nervös. Allt ska handla om att du får din underbara kvinna.

Läs Magnus Sundholms hela intervju här!

Foto: Scanpix

Jaha så kom den då till slut. Influensan. Efter ett par dagar hemma kryper jag på väggarna, men febern vägrar ge med sig och det är inte mycket som kroppen orkar med just nu. 

Passar på att läsa Herman Lindqvist senaste bok Jean Bernadotte – Mannen vi valde. Och Lars Keplers (Alexander och Alexandra Coehlo Ahndoril) Hypnotisören som en snäll kollega lånat ut. 

Jag såg de första avsnitten på tv, men långserier funkar bäst på dvd. Man vill ju se flera på raken, inte vänta en vecka på nästa avsnitt. Än så länge har jag somnat varje gång jag laddat datorn, men när febern går ner ska det bli Heroes-bonanza. 

Annars funkar det fint att ha datorn på magen när man ligger i soffan och är sjuk. Fick en länk skickad till mig av en trevlig reporter på Deutsche Welle. I somras träffades vi vid slottet för en intervju för radio. Här är den i förkortad printform. 

Jag fick ett mail från en läsare som heter Malin, hon undrar om det är skillnad mellan att intervjua statsministern och att intervjua kungen.

Både jag och nej måste jag svara. Precis som kungen så vet Frederik Reinfeldt precis hur han ska göra för att föra fram sitt budskap. Både han och kungen tar kommandot i början av intervjun och börjar prata om det ämne de vill fokusera på.

Men det finns en skillnad. Efter en stund började Frederik Reinfeldt prata mer fritt. Det var som om han inte kunde låta bli att låta hjärtat vara med när han berättade om Daniel och kronprinsessan. Han var uppenbart glad över deras bröllop och kunde till och med skämta lite om planerad bröllopspresent (eller ickeplanerad, han hade inte funderat så mycket på vad det skulle bli för gåva ännu). 

Foto: Magnus Sandberg/Aftonbladet

Jag upplever kungen som mer försiktig och stram. Men kungen har humor och rätt vad det är så kan han sticka in ett skämt här och där, men bara om det rör ett ämne som tål att skämtas om. Han skulle aldrig skoja till det vid en konferens för utsatta barn eller liknande. Men när jag träffade honom under statsbesöket i Holland i våras så duggade skämten tätt.

Redan när jag kom in i rummet så hummade han och såg bister ut och frågade om det bara var vi som skulle komma (vi var fyra reportrar som samsades om intervjun). Det var först när jag såg glimten i ögat och det lilla leendet i mungipan som jag förstod att han ville skoja och lätta upp stämningen.

Foto: Charles Hammarsten/IBL

När jag vände mig till drottningen (efter att kungen pratat på om sin hjärtefråga miljön) och frågade om inte hon hade någon hjärtefråga under Hollandsbesöket så brummade kungen ”Hon har en jättefråga, det du!”. Kan låta torrt när jag skriver ner det så här, men man kan inte låta bli att skratta för hans skämt kommer så oväntat och i de mest seriösa samtal.  Jag kan tänka mig att han är riktigt rolig när han är tillsammans med sina nära vänner och drar lite torra brittiska humorskämt. 

Jag får ofta mail om vad jag gör på de här kungliga resorna. Många undrar även vad som egentligen händer när kamerorna stängs av och vilka vi är som följer kungafamiljen. Genom bloggen kan ni följa mig i jobbet och jag hoppas att ni hängt med i rapporteringen från Aten. Är det något speciellt ni vill veta så lämna en kommentar eller maila: jenny.alexandersson@aftonbladet.se

Så vilka är vi då? Den allra viktigaste personen på resan är fotografen. Utan bilder – ingen artikel. 

På den här resan hade jag sällskap med fotograf Peter Wixtröm. Han har plåtat kungligt många gånger tidigare, men gör såklart väldigt många andra slags fotojobb. 

I Aten var vi ett ganska litet pressgäng. SVT som producerar Året med kungafamiljen är ofta med på sådana här resor. Programledaren Linda Nyberg var på plats tillsammans med tv-fotografen Pelle Wickman. Johan T och fotograf Leif R Jansson (från bildbyrån Scanpix) rapporterade för Expressen. 

När dagens jobb är avklarat är det kul att hänga med resten av gänget. Det blir en hel del skvaller om branschen såklart, men även snack om vad som hänt under dagen. Ofta jobbar man från tidig morgon till sent på kvällen, så särskilt många timmars sömn får man inte. Men resorna är oftast väldigt roliga och det är då som Victoria eller de andra i kungafamiljen öppnar upp på ett helt annat sätt än hemma i Sverige. Intervjuerna blir oftast mycket trevligare. 

För någon vecka sedan kom tidningen Queen ut med sitt senaste nummer. Jag hade nästan glömt bort det, men i början av sommaren bjöds jag in till en fotografering tillsammans med Sveriges främsta hovexperter. Vi plåtades i Bonniers konsthall och det var otroligt roligt att träffa de andra journalisterna. Vi ses ju i och för sig ofta, det är nästan alltid samma gäng som bevakar alla kungliga event, men den här gången var det vi själva som blev fotograferade och intervjuade. Jag börjar bli van, men det är fortfarande en underlig känsla att stå på andra sidan anteckningsblocket. 

Till höger om mig står Roger Lundgren, författare och kunglig expert på TV4. Mannen som sitter ner är fotograf Suvad Mrkonjic som har plåtat kungligheter i många år. Pamela Andersson som sitter i soffan är chefredaktör för Queen (men även en duktig sportreporter!). Till höger står Expressens hovreporter Johan T Lindvall som gjorde sin första intervju med Victoria när hon fyllde 18.

Klänningen jag har på mig är designad av Lars Wallin och det är nog första och enda gången jag bär ett av hans konstverk.