En sak som jag lärt mig genom åren i jobbet är hur viktigt det är att omge sig med bra människor. Det är tillräckligt tufft att jaga nyheter och tampas med mediebranschens villkor utan att ha bra chefer och kollegor som stöttar en och ger en energi. Så jag blev extra glad över min chef Erikas krönika i senaste Söndag. Och tänker hur bra en helt vanlig tisdagsmorgon kan vara när man startar dagen med ett gapskratt tillsammans med reporterkollegorna.
Hon lägger på luren, vänder sig om mot redaktionen och undrar:
– Det tyska tv-teamet vill komma hit i morgon. Är det okej?
Självklart. Vi är ytterligt nyfikna på de där tyskarna som ringer titt som tätt till vår eminenta hovreporter Jenny Alexandersson. För så fort det rasslar till i det Bernadottska lägret, är det nämligen hon som står högst på deras lista över svenska kungaexperter. Den här gången vill de, natürlich, ha djuplodande kommentarer kring årets hittills största rojalistiska händelse: Prinsessan Estelles nedkomst. Faktum är att Jenny anlitas så ofta att hon har fått en alldeles egen tysk röst:
– I Tyskland dubbas ju alla utlänningar. Jag är glad att jag åtminstone får låta likadant.
Vi häpnar inför infon, garvar och kräver att få se klipp.
Vi vill ju höra wie Jennys Stimme klingt in deutschen och ägnar resten av dagen åt att brüta zom Zilvia, vilket är scheisse-jobbigt.
Tyskarna är inte ensamma om att paxa Jennys medverkan i hovliga mediesammanhang. Nej, hon sitter lika ofta i SVT-rutan och blir intervjuad av alla från brittiska Daily Mail till finska YLE TV, där hon (tack och lov) sänds odubbad.
De europeiska medierna har, liksom Aftonbladet, förstått att det är få som klår fröken Alexandersson i kunskapsgrenen Svenska kungafamiljen. Efter att ha jobbat i 9 år i kungahusets omedelbara närhet har hon samlat på sig insidesinformation om både hovet och dess entourage.
På sidorna 40-43 i dagens tidning förklarar hon ett av den kungliga sfärens märkligaste fenomen: De osynliga hovdamerna. Kittlande story, berättad av Jenny. Med hennes alldeles egna röst.
