I dagens tidning skriver jag om suget efter Daniel Westling på Öland. När jag pratade med Victoriadagens arrangör Kay Wiestål i går satt han i bilen tillsammans med en reporter från Östran. Och han har säkerligen talat med många fler journalister de sista dagarna. I år har man nämligen slagit rekord i antal sålda biljetter till firandet på Öland. Orsaken? Alla vill se Daniel Westling vid Victorias sida. 

Förra året träffade jag en jätterar tjej på Öland som rest hela vägen från Tyskland för att se Daniel och Victoria. Hon var ganska så besviken över att Daniel aldrig dök upp, varken vid Solliden eller på Idrottsplatsen.

Men i år är chansen stor, efter förlovningen är det fritt fram för Daniel att delta i firandet. Och det där pratet om att undvika folksamlingar är betydligt överdrivet enligt Gunnar Tufveson som är professor i transplantationskirurgi vid Akademiska sjukhuset.

Ombord på en båt någonstans på kinesiska sjön. Det var så höga vågor att fotograferna fick hålla i varandra för att inte ramla omkull när de plåtade Victoria. 

Det där med säkerhet gäller ju inte oss journalister på samma sätt. Jag har aldrig varit rädd under mina resor med Victoria, men ganska så orolig ibland. Min första resa gick till Saudiarabien och jag var helt grön i den kungliga världen (och på långresor också ska jag lägga till). 

Ambassaden här hemma rådde mig att ta med en sjal att svepa kring huvudet när jag klev ur planet. Jag blev oerhört fascinerad av alla kvinnor som bildade kö till flygplanstoaletterna före landning. De gick in som stolta vackra businesskvinnor i kostym eller glada turister. Men kom ut som svartklädda neutrum i sina heltäckande abayor. Det svarta tältet täckte dem från topp till tå. 

I tullen blev jag fråntagen mitt pass och fördes åt sidan. Jag förstod inte vad jag hade gjort för fel, men en bister militär frågade ut mig och jag sa sanningsenligt att jag var journalist och bara skulle stanna i landet en vecka. Big mistake! (Efter den resan säger jag aldrig att jag är journalist).

En annan militär med medaljer på bröstet började fråga ut mig och jag insåg att jag faktiskt skulle kunna sättas på första bästa plan hem. Att jag skulle sumpa mitt allra första kungliga resjobb. Fotograf Charles Hammarsten hade redan passerat tullen och väntade på mig på andra sidan. En ny militär började fråga ut mig och kanske tyckte han synd om mig för nu kom den viktigaste frågan – är det din man? Militären pekade på Charles. 

Ja! 

Och så enkelt var det att passera Saudiarabiens gräns. Så länge jag var gift var det ok. Att jag och Charles hade olika efternamn och att det skiljer nästan 30 år mellan oss spelade ingen roll. Jag passerad gränsen som en fejkad (och mycket lättad) ärbar kvinna. 

Foto: Alexandersson

Säkerheten är naturligtvis alltid hög när kronprinsessan är ute och reser. Hon har alltid minst två livvakter med sig och de byts ut med jämna mellanrum eftersom det är omöjligt för dem att ha koncentrationen uppe dygnet runt i flera dagar. 

Utomlands kan Victoria ibland hamna i riktigt tuffa situationer. Jag minns ett tillfälle på en teater i Kina där ett femtontal kinesiska fotografer knuffade sig fram för att ta bilder. De tog bilder bara från någon meters håll (vad nu det blev för närgångna porträtt…) När jag reste med henne till Indien för ett tag sedan blev hon omringad av hundratals människor och ett femtiotal fotografer och hovpersonal fick agera skyddsmur för att Victoria ens skulle kunna röra sig framåt.

Här är ett annat tillfälle i Indien, men fotograferna är lite lugnare.

Bombhundar vid börshuset i Mumbai. 

Foto: Alexandersson

Här kan du läsa första delen av hur det är att resa med kronprinsessan!

Och här är om vad Victoria alltid har med sig i packningen!

I går visade tyska tv-kanalen ZDF den dokumentär, ”Die Köningskinder – Der Prinz von Ockelbo” som producenten Julia Melchior arbetat med under hela året. Fokus låg naturligtvis på kronprinsessan Victorias förlovning med Daniel Westling.

Jag är intervjuad som kunglig expert i programmet och det är såklart jättetrevligt. Men jag kan inte vänja mig vid min tyska dubbade röst. Så fort jag började prata i programmet hoppade jag till av överraskning. Och nej, min skoltyska är varken fab eller fantastiskt så jag pratar engelska med en pålagd tysk röst. Ska se om jag kan lägga ut ett klipp så får ni höra galenskapen. 

Eller förresten, här kan ni se hela programmet!

Det finns två saker som kronprinsessans alltid bär med sig i handväskan. Det ena är läppsalva/lipgloss och det andra är halstabletter. De har räddat henne vid många tillfällen, speciellt när det är dags för nobel då det är förkylningstider. Det är omöjligt att lämna konserthusets scen under nobelprisutdelningen även om Victoria helst skulle vilja gå undan och hosta ut. 

Räddaren i nöden när man inte kan lämna scenen

Foto: Alexandersson, Scanpix