Ombord på en båt någonstans på kinesiska sjön. Det var så höga vågor att fotograferna fick hålla i varandra för att inte ramla omkull när de plåtade Victoria. 

Det där med säkerhet gäller ju inte oss journalister på samma sätt. Jag har aldrig varit rädd under mina resor med Victoria, men ganska så orolig ibland. Min första resa gick till Saudiarabien och jag var helt grön i den kungliga världen (och på långresor också ska jag lägga till). 

Ambassaden här hemma rådde mig att ta med en sjal att svepa kring huvudet när jag klev ur planet. Jag blev oerhört fascinerad av alla kvinnor som bildade kö till flygplanstoaletterna före landning. De gick in som stolta vackra businesskvinnor i kostym eller glada turister. Men kom ut som svartklädda neutrum i sina heltäckande abayor. Det svarta tältet täckte dem från topp till tå. 

I tullen blev jag fråntagen mitt pass och fördes åt sidan. Jag förstod inte vad jag hade gjort för fel, men en bister militär frågade ut mig och jag sa sanningsenligt att jag var journalist och bara skulle stanna i landet en vecka. Big mistake! (Efter den resan säger jag aldrig att jag är journalist).

En annan militär med medaljer på bröstet började fråga ut mig och jag insåg att jag faktiskt skulle kunna sättas på första bästa plan hem. Att jag skulle sumpa mitt allra första kungliga resjobb. Fotograf Charles Hammarsten hade redan passerat tullen och väntade på mig på andra sidan. En ny militär började fråga ut mig och kanske tyckte han synd om mig för nu kom den viktigaste frågan – är det din man? Militären pekade på Charles. 

Ja! 

Och så enkelt var det att passera Saudiarabiens gräns. Så länge jag var gift var det ok. Att jag och Charles hade olika efternamn och att det skiljer nästan 30 år mellan oss spelade ingen roll. Jag passerad gränsen som en fejkad (och mycket lättad) ärbar kvinna. 

Foto: Alexandersson